Historielektionen

Städer är fulla av hål. Mitt på väggarna som är själva förutsättningen för att en stad är en stad hittar man hål. Glapp i verkligheten som de stora glömmer. En dörr, ett fönster och en avlång lokal. Det är där inne staden finns, inte i gallerior eller tågstationer. I dessa hål kan du gömma dig undan regnet och ensamheten. Stig här in, du är mer än välkommen. Det svåra är att hitta dessa hål.



Platsen är Noel´s på Skånegatan. Det hela påminner om en lokal som fått sitt i ett lågbudget inredningsprogram, det är stiligt men själlöst. Inte ens människor förmår den här lilla parentesen att leva. Men det spelar ingen roll, klubb A family affair med Cosy Den-Mattias och On our honeymoon-Gustav sätter sig där och drar igång ett avslappnat Itunes-djset. Då blir det genast trevligare. Det slutar inte där, för i fönstret placerar de en osedvanligt begåvad kille med gitarr.

Ni kommer i håg hur det var i Göteborg för runt ett år sedan, missunnsamhet och svarta blickar. Från idylliska Sätila kom en sprattelgubbe till pojk och satte hela stans musiker i skampålen. Alex Gustafsson kallade sig Portrait painter(s) och allt verkade så jävla lätt. Han klämde in låt efter låt i våra hjärnor och varje gång log vi ännu lite mer.

Nu hittar jag en ny Alex, Alex Rigaud. Om folk inte är arga på honom än så kommer de bli, för den här Alex:en gör låtar i klass med…sitt ner och andas in… Lennon/Mccartney. Det är framför allt deras mest kreativa period i samband med Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band som jag sitter och tänker på. Alex verkar inte ha några spärrar alls, han blandar skiffle med soul, listpop med lo-fi och det är en resa som han tar med oss på. Faktiskt, han sammanfattar hela pophistorien där och då i ett fönster på Skånegatan. Efter varje låt tänker jag att det inte kan bli bättre. Det kan det! Alex för fan, du kommer inte sitta i ett fönster mycket längre till!

Somewere in Goodville, jaha här seglar plötsligt Bowie in från vänster, blandar sig med stråhattsförsedda gatumusikanter och livet ter sig sommar och sol. Glam goes Kiviks Marknad! Och slutet såg man inte komma! Fantastiskt!

Alex Rigaud verkar ändå lite smått nervös där han sitter, han vet inte riktigt hur han ska föra sig. Det är vackert. Detta gäller bara när han inte sjunger, då stiger en färdig artist fram. En som jag tycker bör spela på Debaser eller ännu hellre: Ge Alex en helkväll på Södra Teatern och ni kommer få se era nackhår resa sig.



Gå nu in och lyssna på Alex hur han låter på Myspace, lyssna tex på Pinky toe:s vars svängiga organiska synthmattor får dig att rota bland Brian Wilsons 90-tals bomber. Herrejävlar så bra Alex!

Jerry Boman