Det här blir ett bittert, surt inlägg om folk som inte förstår att deras tid i ljuset är utmätt. Ett småargt inlägg om ovettet att ta upp människors tid för personer som försöker göra något roligt och som inte drivs av kommersiella krafter. Det här är inlägget som du förmodligen kommer älska eller hata.
För några veckor sedan fick vi på The Tram Sessions ett glädjande besked. Phosphorescent aka Matthew Houck vill enligt sitt bolag väldigt gärna spela på en spårvagn i Göteborg. Såklart väldigt roligt att denna duktiga musiker ville vara med.
Inspelingen skulle ske i samband med att Phosphorescent skulle spela på Pustervik och klubben Woody West. En preliminär tid sattes till 18:00.
På dagen för inspelningen sitter vi beredda, men vi vet att tiden kan komma att ändras, det är såklart viktigare med ljudkoll och annat inför kvällens framträdande. The Tram Sessions vet sin plats i det stora hela, vi är en lite bonus om någon känner sig manad.
Tiden bestäms till klockan 19… för att sedan ändras till 19:30. Så långt allt lugnt.
Tiden skjuts framåt ytterligare en del, eftersom Matthew Houck tar god tid på sig att prova ut byxor hos det jeansföretag som sponsrar Woody West. Han tar väldigt lång tid på sig, så lång tid att Woody-Kim känner sig tvingad att pinna över till Pustervik där vi väntar. Vi har då fått en ny tid, runt 21. Kim skrattar lite åt att Matthew tar så lång tid på sig att prova ut kläder.
Strax efter nio dyker så huvudpersonen upp, ger ett trevligt intryck och frågar om vi kan vänta i 20 – 30 minuter. Visst kan vi det! Inga problem.
Efter runt 20 minuter kommer så Matthew ner från ovanvåningen och säger att han bara skall äta först. Vi fortsätter snällt vänta.
När klockan är typ tio kommer han ner igen och säger att han är ledsen, att det inte blir någon spårvagnsinspelning för hans del. Han säger att det är så mycket att fixa inför spelningen.
Jag tycker det var en smula dåligt gjort faktiskt. Riktigt surt faktiskt. The Tram Sessions är ett litet projekt som bygger på frivillighet, det finns inga gratis jeans (visserligen får man åka spårvagn gratis men det kanske inte är riktigt samma sak) och man får inget betalt. Om man känner att man vill vara med så är det för man tycker det är en rolig grej att göra, att spela på en spårvagn är inte alla som få göra. Som en liten bonus så hamnar låten man spelar på nätet och kanske hittar ens fan dem och tycker ”Det där var ju en skön snubbe, han spelar inte bara bra, han verkar skön också!”. Med andra ord, man kan få en del goa vibbar.
Nä, Matthew, du sänder inte ut några bra vibbar just nu. Jag gillar inte att folk trampar på mig bara för att jag gör något med hjärtat. Du behandlade mig och vårt projekt som skit, varför vet jag inte, men du tog av min tid en fredagskväll och det gillar jag inte.
Nu kanske du tycker det här är fruktansvärt larvigt, att jag egentligen inte har ett skit att säga till om. Det är förstås helt sant, men jag ville bara berätta om varför ni inte kommer få se Phosphorescent på spårvagnen. Jag har berättat det för några och vissa var en smula entusiastiska.
Men jag hajjar Matthew Houck, du tyckte inte vår tid var viktig.
Nu vill jag poängtera att ingen av de inblandade arrangörerna, bokarna eller andra har någon del i att det blev fel. Ni är underbara personer hela bunten. Matthew Houck är den dåliga.
Nästa gång skall jag köpa ett par gamla byxor till killen så kanske han vill åka språrvagn.
För några veckor sedan fick vi på The Tram Sessions ett glädjande besked. Phosphorescent aka Matthew Houck vill enligt sitt bolag väldigt gärna spela på en spårvagn i Göteborg. Såklart väldigt roligt att denna duktiga musiker ville vara med.
Inspelingen skulle ske i samband med att Phosphorescent skulle spela på Pustervik och klubben Woody West. En preliminär tid sattes till 18:00.
På dagen för inspelningen sitter vi beredda, men vi vet att tiden kan komma att ändras, det är såklart viktigare med ljudkoll och annat inför kvällens framträdande. The Tram Sessions vet sin plats i det stora hela, vi är en lite bonus om någon känner sig manad.
Tiden bestäms till klockan 19… för att sedan ändras till 19:30. Så långt allt lugnt.
Tiden skjuts framåt ytterligare en del, eftersom Matthew Houck tar god tid på sig att prova ut byxor hos det jeansföretag som sponsrar Woody West. Han tar väldigt lång tid på sig, så lång tid att Woody-Kim känner sig tvingad att pinna över till Pustervik där vi väntar. Vi har då fått en ny tid, runt 21. Kim skrattar lite åt att Matthew tar så lång tid på sig att prova ut kläder.
Strax efter nio dyker så huvudpersonen upp, ger ett trevligt intryck och frågar om vi kan vänta i 20 – 30 minuter. Visst kan vi det! Inga problem.
Efter runt 20 minuter kommer så Matthew ner från ovanvåningen och säger att han bara skall äta först. Vi fortsätter snällt vänta.
När klockan är typ tio kommer han ner igen och säger att han är ledsen, att det inte blir någon spårvagnsinspelning för hans del. Han säger att det är så mycket att fixa inför spelningen.
Jag tycker det var en smula dåligt gjort faktiskt. Riktigt surt faktiskt. The Tram Sessions är ett litet projekt som bygger på frivillighet, det finns inga gratis jeans (visserligen får man åka spårvagn gratis men det kanske inte är riktigt samma sak) och man får inget betalt. Om man känner att man vill vara med så är det för man tycker det är en rolig grej att göra, att spela på en spårvagn är inte alla som få göra. Som en liten bonus så hamnar låten man spelar på nätet och kanske hittar ens fan dem och tycker ”Det där var ju en skön snubbe, han spelar inte bara bra, han verkar skön också!”. Med andra ord, man kan få en del goa vibbar.
Nä, Matthew, du sänder inte ut några bra vibbar just nu. Jag gillar inte att folk trampar på mig bara för att jag gör något med hjärtat. Du behandlade mig och vårt projekt som skit, varför vet jag inte, men du tog av min tid en fredagskväll och det gillar jag inte.
Nu kanske du tycker det här är fruktansvärt larvigt, att jag egentligen inte har ett skit att säga till om. Det är förstås helt sant, men jag ville bara berätta om varför ni inte kommer få se Phosphorescent på spårvagnen. Jag har berättat det för några och vissa var en smula entusiastiska.
Men jag hajjar Matthew Houck, du tyckte inte vår tid var viktig.
Nu vill jag poängtera att ingen av de inblandade arrangörerna, bokarna eller andra har någon del i att det blev fel. Ni är underbara personer hela bunten. Matthew Houck är den dåliga.
Nästa gång skall jag köpa ett par gamla byxor till killen så kanske han vill åka språrvagn.
Så, vad tycker du? Skall jag bara bita ihop och hålla käft? Var Matthew dum? Kanske skit alt. blommor i kommentarsfältet!
Tillsist:
På onsdag spelar The Tram sessions dvs Anna och jag skivor på Henriksberg! Det är New Found Land som har släppfest och det kommer bli roligt!
Kolla in på hur det ser ut när bandet åker spårvagn!
Jerry Boman
Tillsist:
På onsdag spelar The Tram sessions dvs Anna och jag skivor på Henriksberg! Det är New Found Land som har släppfest och det kommer bli roligt!
Kolla in på hur det ser ut när bandet åker spårvagn!
Jerry Boman
3 kommentarer:
Fy satan va dålig stil! Jag skulle bli minst lika bitter. Begriper inte ens varför du länkar till hans myspace. Nä, ge han inga brallor och om han får nåt ryck och vill åka spårvagn säg att han haft sin chans! Alt. så låter du honom åka med och lejer några biljettkontrollanter ligga i bakhåll och hugga honom.
Trist typ! Ge honom bara. Det behövs lite mer bitterhet och rättfärdig besvikelse och lite mindre krypande i den här branschen!!
Karma's a bitch, Jerryboy!
Skicka en kommentar