Jag älskar er.

Jag skall försöka beskriva det lika enkelt som Steget beskriver saker för mig:

Jag älskar er.

Det finns bara de tre små orden för att förklara hur otroligt bra jag tycker Nils Dahl och Matilda Sjöström är.

Nu kanske jag måste lägga ut orden lite ändå, det blir annars en smula fjuttigt. Steget gör enkel musik, men prickar precis rätt. De har skalat och skalat, till och med när gästspelare Fredrik Kurzawa (spelar med Anttila bla) kommer in på trumma blir det exakt det man behöver. Ibland bara en trumpinne mot kanten. Men storheten ligger just där, och i Matildas texter. Det är utlämnade ja visst, men lite mer finurligt än ”Ledsen person sjunger av sig” alt. ”Tyck synd om mig”-lyrik. För här hittar man en stark person med självförtroende men som lever i en sorgsen värd, där det mest inte går ens väg. Hon berättar om personer som duckar för verkligheten helt enkelt. Man skulle kunna se det som att Steget berättar sanningen om alla dem som annars har berättelserna i sin hand. Steget blickar varmt på dem och säger: Bestäm dig, du vet att allt blir bra. Steget sjunger om de som sjunger om att de är ledsna.

Det är välkomnade att få höra någon som inte bara berättar om sig själv, även om det såklart handlar om det ändå. Att välja den indirekta kopplingen till jaget är storslaget, jämför med Beatles ”She Loves You”, där berättarjaget går utanför sig själv och sedan sjunger om sig själv i tredje person. Bland får jag samma känsla under spelningen med Steget. Och det mina vänner är helt överväldigande!

Det är inte bara vackra små låtar, de är smarta sånger också.

”Babybabybaby” är redan en modern klassiker.

Du säger Babybabybaby bara håll om mig. Snälla stanna nu, jag behöver dig.

Men du vet Babybabybaby jag kan inte andas. Och Majorna är för lite luft för mig

Varje gång jag hör den kommer tårarna. Det är vackert som ljumma kvällar på berget, med solnedgången i ryggsäcken och på väg bort. Friheten lockar samtidigt som ensamheten tar en i handen. Hand i hand med sig själv, ner mot långgatorna och nya armbågar.

Både Matilda och Nils spritter i kroppen, allt vill ut. Det är som om de har velat berätta hela livet, nu öppnade tillfället dörren. Och som de rusar genom dörren!

Musiken är gränsöverskridande, blandar in en gnutta jazz spelad i trånga lokaler, en nypa tuggummipop och ibland småsten av hiphop. Det sista kan bara vara i mitt huvud… Resultatet blir i allafall en total hyllning till musik! Det enkla är det svåra och Steget är snart hemma hos dig också. Ett fyrverkeri för livet!

Men enklast är det bara att säga:

Jag älskar er.

Jerry Boman