Drömmar slog in.

Tänk att saker än kan ske. Att drömmar kan slå in. Tellus about the moon var precis så bra som jag drömt om...eller de var bättre.
Jag skall säga det direkt, jag blir nyfiken på band med bra namn. Kan ju låta ytligt men om man glider runt på nätet och lyssnar på hundratals band så skall det till ett bra namn ibland för att man skall fastna. När sedan musiken är underbar fastnar man ordentligt.

För TATM var det alltså premiär i lördags, på klubben On Our Honeymoon som hänsynslöst hänger sig åt brittiskt 80-tal/90-tals pop. Eller ja, de spelar ju annat oxå men ni fattar känslan.



TATM spelar med den känslan och de gör det förbannat bra. Det är hemtamt men ändå eget. Om jag skall göra en utflykt till seriös musikjournalistik så skulle jag skriva att det är en fin symbios mellan Smiths och Jens Lekman. Finurliga öppna melodier, små berättelser och en väldigt snygg röst.

Allt detta får de alltså in på sin premiär! Jag brukar tala om "färdiga band", de som bara går ut och är klara över vad de gör direkt. De som inte behöver någon startbana, ingen uppväxling. Så nu bestämmer vi det här och nu: Alla röstar på att TATM får spela på Rip It Up i Säffle nästa sommar! (om det blir en uppföljning på den fina festivalen...)



-Det är fan det bästa jag hört på länge! Han är ju en vit Stevie Wonder!

Irene-Tobbe håller inte inne på det speciellt länge, han älskar Harvey Williams lilla framträdande vid pianot. Jag gillar det oxå, fast jag börjar tänka på tvserien Cheers. På ett bra sätt.

Ja, nu vet väl alla hur det ligger till: Harvey har spelat i The Field Mice och är Another sunny day. Med andra ord har vi med en legend att göra. Men jag bryr mig inte så mycket om det, här och nu gäller. Och det är en helt fantastik liten spelning Harvey bjuder på. Att få stå där och höra de här sångerna får mig att känna mig lite bättre, det är underbart! Det är vackert, på sina ställen luftlätta melodier och det innehåller inte en enda svacka.

På något sätt kände jag mig utvald, jag är så glad att jag fått uppleva en sån där spelning. Tack ni som tog hit Harvey, det hade jag aldrig kunnat drömma om!

Tillsist:
De flesta drar iväg ett elektriskt brev med en länk till en Myspace sida. Det kan ju vara bra med tanke på miljön och allt det där viktiga.
Men så finns det andra som anstränger sig lite mer.
Kolla på det här brevet som ramlade in i mitt postfack härom dagen.



Det kanske inte framgår tydligt på bilden men pappret är i silver! Och skivan är en liten liten cdskiva. En cdsingel på riktigt!
Jag säger snyggt!
Sen kanske jag inte gillar Mattias Tells musik helt, men det är en annan historia. Det är bra låtar men lite för bredbentrock för min smak.
Men återigen: papper i silver alltså!

Tillsist2:
Det här är roligt.


Diskbänksrealism fick en ny innebörd...

Tillsist3:
Jag missade det själv: Bloggen har fyllt 3 år! Och rusar mot fyrahundra inlägg... Vem hade kunnat tro det?

Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg