Först ett väldigt stort tack till Johan och Fredrik som fixade en makalöst trevlig festival. I all sin enkelhet och med små medel lyckas dessa killar ordna en helt perfekt festival. Bra band, bra område och alla jag mötte som hade med festivalen att göra var trevliga. Jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på det. Men det kanske är enkelt att fixa festival när man faktiskt älskar musik.
Jag drar på med de saker jag såg, och tänk på att jag på intet sätt kritiserar valet av artister. Killar arrangörer har bara valt de artister som de själva ville se. Det skulle fler festivalfixare följa...
Nåväl, hur mycket än musikjournalistiken må vara död, så här tyckte jag:
The Sunny Street.
Delphine och Remi är ett par som gör musik tillsammans. Det är ju en vacker tanke och de verkar vara sympatiska. Tyvärr går det 15 liknade här band på ett dussin, och de här är inte ett av de som fastnar. Luftig pop som väger lite för lätt i vinden. Charmigt att lyssna om man är bakfull en söndag...
Strawberry Fair
Jag gillar enkla saker som har en dansant känsla, små bagateller som man bara vill plocka fram tamburinen till. Jenny Franzén har med sig fem pers på scen och tillsammans gör de helt underbar musik. Nu kanske ni undrar varför jag gillar SF och inte så fullt ut gillar TSS. Det ligger i låtarna, SF är mycket mer direkta. Det svävar inte runt och mesar till det i onödan. Varenda låt är i det närmaste klockren.
Liechtenstein
Så fick jag då äntligen se det här bandet som stan pratat sig varm om. Och inte en sekund att de gjorde mig besviken! En fin fin popblandning av hat och älska på en gång. Vackert och fult med hårda kanter. Det är konstrasternas band, ibland låter det som ljudet av vitt. Ibland är det ljudet av totalt mörker, i en och samma låt. Och det svängde... fast det kanske man inte får säga om band som dessa?
St. Christopher
Nä, jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Inget märkvärdigt. Inte ett år som detta, inte i tider som dessa. Visst, det är ju inte nytt det här, saker och ting hände ju för St Christopher redan under sent 80-tal men då kanske det är dags att släppa stolpen och upptäcka nått nytt?
Days
Ytterligare ett band som hela stan pratat om och som jag vet Irene-Tobbe förmodligen skulle gå till sängs med...och ja det är strålande bra! Det är helt rätt allting, poptalibanderna som snöat in på brittiskpop alá 80-90 tal går ju ner i splitt. Days gör det hela med klass och stil. Detta är ett band jag vill se igen!
The Honydrips
Mikael Carlsson är en profil i hela världen, eller ja det beror ju på vad man menar med världen men jag tror några där ute fattar. Musiken är snygg, framtid och dåtid. Jo, det är ju saker från samma tidsepok som de flesta banden på Rip It Up. Skillnaden är att Mikael har lagt till nutid och gjort det hela till sitt eget. Så skall det låta!
Tyvärr öppnade sig himmelen precis just här så någon bild blir det inte. Fast mest synd var det ju om publiken som förmodligen skulle varit ännu fler om det som sagt inte regnat...
TTA
Det bästa under hela konserten är när vakterna lyckas putta ner Henning och Eric från scen. Mycket roligt! Tack.
Något mer av värde hände inte under TTAs framträdande.
Dag 2
Lovejoy
Richard Preece är ju en skön snubbe, han skulle man vilja ha som roommate typ. Bara det att han öppnar med en Television Personalitiess cover, Someone to share my life with, är ju väldigt fint. Resten är skönt gungande och väldigt bra att vakna upp till. Om mjukgörade sköljmedel hade ett ljudspår skulle det vara Lovejoy.
My Darling You!
Jag har förstått att det finns personer som inte alls förstår sig på MDY!. Märkligt. Det finns ju inte så mycket att vare sig förstår eller missförstå. Klas och Christoffer är ju bara killarna man vill släppa lös i överklassens salonger, och låta dem hänga runt i kristalkronorna och riva ner guldramar. Det är snabba skisser och rakt i nyllet låtar, verkligen uppfriskade när ordet för året är "slickt". MDY! så bandet som gör den bästa popen just nu och just här!
Duetten i slutet är ett ögonblick jag inte kommer glömma, Last4ever har aldrig varit bättre! Så vackert...så tragiskt...så bra! Och kyssen, Klas kysser Christoffer, är inte det minsta fel!
Fattar man inte hur bra MDY! är kan man ta och käka innehållet i en micropopkornspåse och sätta sig i bastun.
Action Biker
Sarah Nyberg Pergament gör galet mjuk musik. Men samtidigt är ljudbilden hård. Det är en ekvation som inte borde gå ihop men det är just det som får Action Biker att bli så spännade. Vid första lyssningen, och när Sarah går upp på scen, så är det här bara frotté. Efter en stund kommer det grova sandpappret fram och river i våra hjärnor.
Tyvärr verkar folk framför scen mer intresserade av att diskutera ölsorter än att lyssna...
Kissing Mirrors
Nä, det här blev bara en för stor soppa av olika influenser för att vara så bra som det kunde vara...Jag säger inget mer än att det var roligt med Action Biker-Sarah och Honydrips-Mikael på sen.
Cats On Fire
Japp, då var det klart: Cats On Fire gjorde festivalens bästa spelning. Kanske årets spelning? Mattias slingrar sig mer än vanligt och Higher Grounds har aldrig, aldrig, låtit bättre. Själva fördelen med COF är att de är bättre live än på skiva, något som är rätt ovanligt. Och här handlar det inte om delux shower som gör det bättre utan att de faktiskt är musikaliskt bättre.
I The Smell of an Artist blir det riktigt bra tryck i allsången, särskilt i raderna:
But you know it's a shameless piece of shit Still you love yourself in many different ways tonight Because you know they can't really get you You and your art is sacred and they don't like you, that's why you do it
Att Mattias sedan hälsar oss välkomna till "The Whitest Festival Alive" är ju bara för roligt...och en väldig skarp analys som man borde fundera mer över. För var var banden med invandrarbakgrund?
Everyday Mistakes
Om COF är bättre live än inspelat är EM tvärt om... Det verkar vara lite snurr på linan, som om bandet inte åkt med samma bil hit, som om de bråkat likt syskon. Jag får en olustig känsla i hela kroppen...
Dock är Walking About precis så mörk som den skall vara.
Fosca
Jag hymmlar inte: Jag hade inte en susning om vilka Fosca var innan Rip It up bokade in dem. De hade helt gått mig förbi. Men nu är jag upplyst och har hittat nya favoriter! Jag har köpt två skivor via Itunes och älskade konserten. Så underbar inställning och vilket band! Superlåtar och sköna ljud.
Bara Secret Crush On Third Tambourine var värt varenda regndroppe under det här året!
Jag dansade mig trött!
Jag gillar det med bra festivaler, alltid lär man sig något.
Television Personalities
Fy fan för Daniel Treacy! Så jävla elakt och så jävla respeklöst mot publik och arragörener.
Alltså, Daniel går upp på scen och är full/hög. Riktigt snordum. En kille i publiken, jag tror de var en i Acid House Kings, fick hoppa upp på scen för att förklara vad Daniel gjorde för fel med gittaren när den inte lät... Treacy är för övrigt svinsur på ljudkillen som försöker sitt bästa.
Daniel kan knappt spela och många låtar får vi bara höra början på eftersom han sen glömmer bort texten och börjar fånle eller skälla på publiken. Jag och de flesta runt mig tycker det hela är pinsamt men mest blir vi förbannade. Vi lider med de andra musikerna på scen, speciellt med nya svenska körsångerskan (om jag fattade det rätt heter hon Therese). Hon försöker göra ett bra framträdande med Daniel förstör ALLT. Trummisen sitter tillslut bara och skrattar åt alltihop.
Treacy är mest arg på publiken. Han skäller på oss för att vi skriker men samtidigt klarar idiotkillen inte av att spela piano. Inte ens i närheten.
Det här är den sämsta konsert jag varit på! Jag är så uppröd när jag kör hem att jag nästa funderar på att polisanmäla Treacy för något. Ett stort kok stryk skulle han i allafall ha. Det är så elakt gjort mot sina fans och inte det minsta coolt. Det sista jag hör är Daniel som skriker: "_Thats a fucking gaypick!" när någon vänlig själ ger honom ett nytt plekrum...Fy fan!
På det stora hela: En väldigt lyckad festival och all heder åt dem som satte ihop det hela! Jag kommer gärna tillbaka till Säffle.
Lite roligt var det ändå att det förmodligen var mer vettiga göteborgare i Säffle i helgen än vad det var vettiga göteborgare i Göteborg under samma tid...
Tillsist:
Nyckeln finns någonstans mellan staketet och sjön...
Jag hoppas så att killen som tappade sin bilnyckel någonstans på ett fält (som var stort som tre fotbollsplaner) hittade den innan söndag. Och jag tänker på hur snälla poliserna var som hjälpte till att leta.
Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg
33 kommentarer:
Dan Treacy är narkoman och kåkfarare, vad förväntade du dig? Peter Jöback? trevlig indie-nostalgi?. Blev det obehagligt för medelklass sverige? blev ni förbannade för att narkomanen från england inte underhöll er? ja skicka polisen på honom! han ska ha fan för att vara kåkfarare och narkoman! Usch och Tvi!
Jag träffade Dan i London när jag var där och spelade skivor samt såg Cats On Fire i april. Han går inte ut speciellt ofta men inte kunde han missa den spelningen. En gemensam bekant hade berättat för honom om mig och att jag har klubb och att han gärna får komma och spela. Vi snackade lite om det och jag fick hans mailadress. Dock fick jag aldrig iväg det där mailet. Jag vet inte riktigt om det är illa eller väl.
Eventuellt hade jag inte gått med på att han fått ta med sig band. Eventuellt var en festival långt ifrån det optimala stället för den här spelningen. Jag vet inte. Säffle ska ha cred för att man gjorde vad man kunde. Men jag ska inte ljuga och säga att jag inte anade att det skulle bli såhär. Därav att jag inte åkte - jag hade inte pallat se det. Men som sagt, all cred annars, i princip klockren line-up (förutom att det går lite inflation i C86-band som upptäckt att man kan återförenas för i SVERIGE finns det folk som kan ordna spelningar där FLER än 20 pers vill se en, och de kanske till och med kan TEXTERNA och kommer fram till oss efteråt och berättar hur FANTASTISKA våra gamla dängor var... ursäkta, är).
Utan att ha sett konserten: Lika mycket som Jerry har rätt att tycka vad han vill - alla jag snackat med som var där säger ungefär samma saker som han skriver - lika stor rätt har Alexander att muppa sig. Dan har haft och har det tufft, den kvällen jag träffade honom vet jag fortfarande inte om han hade någonstans att slagga. Det både Alexander och Jerry har missat är att det handlar om bekräftelsebehov, nojor och alkohol. Dan har inte knarkat på snart tre år, och kåkfarare är väl att ta i. Med lite flyt hade det här kunnat bli grymt. Synd att det inte blev så.
oj, hej tält-granne! det var jag som knöt fast vårt tält i en av era tältpinnar! tack för det förresten.
håller med om att cats on fire gjorde bästa spelningen på rip it up. jag hade aldrig hört dem förr, men dansade som om jag aldrig gjort annat. det var fantastiskt.
angående dan så tycker jag lite synd om snubben. och jag tyckte inte att det var en dålig spelning alls. kanske berodde på att jag var dyngrak, jag vet inte. men bra var det i alla fall!
Mattias: Narkoman i den bemärkelsen att han inte Kan knarka för då trillar han dit igen, lite som en Alkoholist inte Kan supa. Kåkfarare mest för att det är en kul ord. Vad jag retade mig på var att jerry lät som en arg skolfröken, och med jerrys bakgrund hos tv4a och allears kunde inte den lilla lilla lilla bill hicks i mig inte hålla tyst.
- Mommy mommy the singer bill hicks likes has a blodspot on his nose!
-SHUT UP AND LISTEN TO HIM PLAY!!!
Jag är gärna en arg skolfröken för ibland måste artister skärpa sig.
Just den där gången struntade Treacy i allt vad vett heter och det tycker jag han skall ha skit för. Han förnedrade både sig själv och publiken. Han svek arrangörerna för innerst inne tror jag inte det var det här de förväntade sig, jag tror ingen i publiken villa ha en mummlade snorfull föredetting på scen. Det finns inget tufft i det. Om så vore kan man ju bjuda in vilket freak som helst som någonsin hållt i en gitarr.
Jag tror inte han gjorde det för att reta upp någon, lika lite som gubbarna som super i parken gör det för att reta etablissemanget. Treacy gick upp på en scen som ett fyllo, och gick av scenen som en liten människa som svikit sina vänner.
Han må vara störst i världen, det spelar ingen som helst roll, men just nu är han i mina ögon en patetisk människa. Och kommer så vara i flera veckor framåt.
Kanske kan jag förlåta honom...kanske.
(Och nä, jag förväntade mig inte Peter Jöback...och nostalgi är det väldigt sällan jag hänger mig åt. Det händer för mycket just här just nu för att det skall vara lönt)
Och JA Rip It Up skall ha all cred och alla applåder för en super line up!
det är mer patetiskt att jobba åt tv4a än att gå uypp och "svika" sina fans...
"Jag är gärna en arg skolfröken för ibland måste artister skärpa sig"
Artister kanske borde skärpa sig ibland, men musiker har inga större skyldigheter. Jag tror Bob Dylan gjorde en poäng i det när han pluggade in dendär elgitarren. Eller när KLF sköt kulspruta mot publiken.
"Han förnedrade både sig själv och publiken. Han svek arrangörerna för innerst inne tror jag inte det var det här de förväntade sig, jag tror ingen i publiken villa ha en mummlade snorfull föredetting på scen. Det finns inget tufft i det. Om så vore kan man ju bjuda in vilket freak som helst som någonsin hållt i en gitarr"
Tufft och tufft, han ÄR en mumlande snorfull föredetting så varför hymla med det? Vill du ha ordentliga artister som checkar in på rehab och gör strålande comebacks kanske du skall åka och titta på Britney Spears ist för TVP?.
Freaks med gitarrer brukar väll vara helt fantastiska?
"Treacy gick upp på en scen som ett fyllo, och gick av scenen som en liten människa som svikit sina vänner.
Han må vara störst i världen, det spelar ingen som helst roll, men just nu är han i mina ögon en patetisk människa. Och kommer så vara i flera veckor framåt.
Kanske kan jag förlåta honom...kanske"
Jag vill inte regna på din parad men jag tror inte TVP ligger sömnlös om nätterna för att du ser honom som en patetisk människa.
Apropå arbetarklass. Varför får jag känslan av att de flesta som var där och tyckte det var en bra spelning är allt annat än arbetarklass? Det är väl lika avskyvärt att romantisera Dan Treacys situation som att utan att ha någon koll (säger inget om Jerrys koll eller icke-koll) såga hans uppträdande...
mattias: vem har romantiserat hans situation?
Öh, never mind...
kanske det blivit en bättre spelning om de fått inleda festivalen. nu fick dan mest gå och supa och reta upp sig på publiken de två dygn de var där.
Tror tyvärr att Dan Treacy har passerat en gräns som gör både fördömanden och förväntningar bortkastade. Den mannen har gått sönder och det är inget fantastiskt med det. Vi får vara tacksamma att han lyckades ta sig samman tillräckligt för att göra ett suveränt album förra året.
Alexander:
Alternativet till en trasig och full Dan Treacy är inte Britney Spears utan en nykter och hel Dan Treacy, som säkerligen hade producerat betydligt mer och bättre musik. Missbruk är inget produktivt tillstånd, även om folk som aldrig sett det på riktigt verkar tro på den myten.
Dannyboy:
Att hacka på någon för att de jobbar hårt med det de brinner för, det är patetiskt.
Av snacket här så kanske Treacy lyckades med sitt uppsåt (även om jag betvivlar att han hade något med sitt supande) att reta oss och dela upp oss i för eller emot. Det tråkiga är att han inte hade behövt göra det, hans musik talar ju direkt till oss. Det är där jag tycker det är så synd det hela, han har ju inget för att bete sig som ett svin. Annat är det ju med Britney, hade hon varit stupful på scen kanske det hade varit något att se :-) Haha.
Hej Jerry och andra!
TVP-spelning var kanske årtiondets spelning, enligt mej. Fullkomligt unikt. Därmed inte sagt att den förlöpte lika smidigt som en Lisa Miskowsky-spelning, men det är inte anledningen till att jag lyssnar på musik. Daniel Treacy är punk och postpunk, men visst hade det varit skojigare med lite mindre »punk«.
Likväl: detta var en stor konsertupplevelse.
Och »föredetting« är han inte. »My Dark Places« är intressant som få album. Nya skivan är också väldigt intressant. Mycket bra.
»All the young children on crack« är närmast genialisk, enligt mej. Att välja den som singel och video är ganska cool.
Båda skivorna är fulla av popreferenser och blinkningar. Att avsluta »Eminem song« med att slå fast att »we can´t all be Franz Ferdinand« är också hyfsat nära genialiskt. Och väldigt sant.
Dan T har historia som inte alla har, det måste man väga in. Martha´s Wineyard skulle knappast ta emot honom med öppna armar.
Och så länge man förmår att göra låtar som »No more I hate yous« och »There´s no beautiful way to say goodbye« så kan man omöjligt vara »föredetting«.
Men alla har såklart rätt till sin uppfattning.
Trevlig festival var det!
Fridens,
JonasF
"Alexander:
Alternativet till en trasig och full Dan Treacy är inte Britney Spears utan en nykter och hel Dan Treacy, som säkerligen hade producerat betydligt mer och bättre musik. Missbruk är inget produktivt tillstånd, även om folk som aldrig sett det på riktigt verkar tro på den myten"
Hej Joel!
Mitt inlägg handlar mer om vilket ansvar TVP har att underhålla, som musiker. I min argumentation gjorde jag en skillnad på Artister och Musiker. Artister är till för att underhålla , medans jag menar att Musiker inte har någon som helst skyldighet att underhålla. Jag trodde jag gjorde detta ganska tydligt i min utläggning! ursäkta om det blev snurrigt för dig
Okej, det var inte så klart för mig. Jag tycker att en musiker är någon som spelar ett instrument med utförandet i centrum, medan en artist är någon som ställer sig själv i centrum och förmedlar ett uttryck. En konstnär alltså, jfr engelskans artist. Sedan finns det ju olika sorters artister...
Joel: Engelska "artist" betyder jhu rakt översatt Konstnär, medans en mer korrekt översättning av svenskans Artist skulle vara "Entertainer". En Musiker agerar inom musik och därmed finns det inga skyldigheter eller regler för denne att agera efter.
Jerry: Min poäng går ut på att dan tracy är en vanlig människa som oss andra, han har aldrig agerat inom underhållningsbranshen därmed så behöver han inte bry sig om dess laster. Däremot tror jag att i dagens vardag av strömlinjeformad underhållning rätt ner i plånboken gör det svårt för gemene man och kvinna att kunna förstå denna form av avskalat utryck. De flesta verkar fortf ta för givet att en person på scen med instrument är till för att stimulera deras behov. Detta är då mkt sorgligt då den uppmanar till statusquo. Så jhu mer musiker som TVP eller TTA som agerar mer eller mindre under sin egen spontanitet desto bättre. enligt min mening
Jag ser faktiskt inga likheter mellan TVP och TTA... Den första var bara full/drogad/allmänt nedgången medans TTA agerar efter en utränad plan. Däri ligger en stor skillnad. Jag tror ärligt inte att Dan var så medveten om vad han gjorde, något som dock TTA är. Därför upprörs jag mer av TVP än TTA, även om de sistnämda inte tilltalar mig det minsta live. De är för söka och upprepar bara sig själva hela tiden.
Att TVP skulle vara någon form av avskalat utryck ger jag inte många spänn för... Han är en pundare numera och det är sorgligt. Han förstörde en bra kväll för många (hörde att några gick och la sig för de orkade inte se förfallet...)
Och ang argumenten att hylla eller såga något utan att ha koll på bagrunden säger jag bara: Jag såg vad jag såg, hörde vad jag hörde och framförallt kände vad jag kände. Det behöver man inte ha någon bakgrunds info för att göra...
"Jag ser faktiskt inga likheter mellan TVP och TTA... Den första var bara full/drogad/allmänt nedgången medans TTA agerar efter en utränad plan"
Parellen jag drar mellan tvp och tta är att de inte har någon skyldighet att underhålla. Fast detta är inte exklusivt för dem, jag tog mest upp tta för de spelade på samma festival.
"Däri ligger en stor skillnad. Jag tror ärligt inte att Dan var så medveten om vad han gjorde, något som dock TTA är. Därför upprörs jag mer av TVP än TTA, även om de sistnämda inte tilltalar mig det minsta live. De är för söka och upprepar bara sig själva hela tiden.
Att TVP skulle vara någon form av avskalat utryck ger jag inte många spänn för... Han är en pundare numera och det är sorgligt. Han förstörde en bra kväll för många (hörde att några gick och la sig för de orkade inte se förfallet...)"
Att TTA tar insperation från skådespelarsamhället och TVP har rötter i punken spelar ingen större roll då resultatet är det samma. Jag tror TVP är precis lika medvetna som TTA om vad de vill med sin musik, diverse substanser förändrar inte den saken.
"Och ang argumenten att hylla eller
såga något utan att ha koll på bagrunden säger jag bara: Jag såg vad jag såg, hörde vad jag hörde och framförallt kände vad jag kände. Det behöver man inte ha någon bakgrunds info för att göra..."
Jo det är väll lite det man behöver? Hur mkt man är insatt och påläst påverkar sjävklart vad man känner och ser.
Ang bakgrunden: Jag anser att så länge man har lyssnat på musiken så har man bakgrunden (lite förenklat jag vet). Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om ifall Dan knarkat, hängt i fängelse eller annat. Det finns inga förmildrande omständigheter att bete sig som han gjorde i lördags natt. För mycket insatta/insyltade människor tenderar att missa uppenbara saker, som att det är ett fyllo på scen :-)
Jag försvarar inte mina tankar om konserten, om någon tycker det var underbart och njutbart så är det upp till dem. Jag försöker bara förklara att bara för att jag inte gillade ett fyllo på scen så betyder det inte att jag gillar Peter Jöback...
men att känna till jöbacks bakgrund, kanske till en speciell låt, som man på nåt sätt, direkt eller indirekt, kan relatera till, sympatisera med, känna empati för, det ger en fördjupning som jag tycker är väldigt relevant, för att inte säga essentiell, när det handlar om kulturkonsumtion (jo, trist ord).
utan den kunskapen tenderar ett innehåll/en låt/en film etc att bli ytligt, ytligt pga att man inte har fördjupningen; bakomliggande kunskap.
intresserar man sig inte för innehållet på det fördjupande sättet tror jag att den estetiska upplevelsen (mer sköna ordval!) blir fattigare.
däremot inte sagt att man ska, eller bör, söka fördjupning överallt.
men kunskapen om detta fenomen kanske kan få en att tagga ner med sågningarna.
det är bara att ta vilka favoritlåtar som helst, nog finns det storys bakom som förklarar varför just DU tycket den är världens bästa.
sensmoral: man ska inte spotta på dan treacys bakgrund när man bedömer hans framförande. den är ganska relevant. vet man detta, och inte bara vill ha valuta för sin biljett, så kanske man har tur och känner lite mer empati, och mindre vilja att såga så hårt.
oj, slutet lät som man bara skulle kolla pga sin sympati, men det är ju inte sant.
vissa låtar, framförda under rådande omständigheter, blir nämligen än bräckligare än de på skiva. ett (flera) misslyckade försök till att framföra vissa låtar, blir ännu mer en upplevelse (både neg o pos).
"Ang bakgrunden: Jag anser att så länge man har lyssnat på musiken så har man bakgrunden (lite förenklat jag vet)."
nej det har man väll inte? Kevin Rowlands solo skiva "my beauty" blir en trevlig middagsbjudning om man inte vet att han åren innan satt paranoid och koksad i ett rivningshus och trodde polisen bodde i tapeterna. Vet man det däremot ett vansinnigt underhållande obehag.
"Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om ifall Dan knarkat, hängt i fängelse eller annat. Det finns inga förmildrande omständigheter att bete sig som han gjorde i lördags natt. För mycket insatta/insyltade människor tenderar att missa uppenbara saker, som att det är ett fyllo på scen :-)"
Jag pratar inte om förmildrande omständigheter, du vill hela tiden tillbaka till nån slags moralkaka.
PS. varför måste man göra nått konstigt nykterhetstest i kommentar lådan.DS
Alexander:
Spamskydd.
Mattias i Cats On Fire skrev för övrigt såhär i dagboken på deras hemsida:
Jävligt trist helt enkelt, både som konsertupplevelse och som fenomen. Dan Treacy kom dit och folk flockades runt honom som flugor, bjöd honom på sprit, lyssnade på hans juttun (Borat-imitationer, öh?) och tittade på hans söndernålade armar. Vid spelnignen delades publiken upp i två läger: de medelklasskids som fortfarande tyckte att misären var tillräckligt häftig för att vara intressant att kolla på och de medelklasskids som var sura över att han var så illa däran (asigt full) att han inte kunde spela eller sjunga en endaste låt. Han vräste åt publiken och sina stackars medmusikanter som försökte sitt bästa. Och jag som trodde Lawrence var ett vrak. Av båda grupperna av medelklasskids kunde man kanske ha önskat lite mer eftertanke. Vissa förståsigpåare skulle fråga dem som blev besvikna vad de egentligen väntade sig. Men om man går på festival för att se ett band man gillar, skall man då behöva veta allt om artisternas kvistiga levnadsöde, för att sedan kunna visa förståelse för att de helt enkelt inte kan uppträda?
Återigen, jag såg inte spelningen. Och jag vet inte hur folk betedde sig gentemot Dan under festivalen. Men det där låter lite som när de japanska tonårstjejerna gav Manics-Richey knivset och rosor i present...
killen hittade nyckeln. i sin ficka. när de kommit hem. haha.
Mattias:
Cats on fire är oxå inne på det där med förståelse och sympati, herregud det är en konsert inte ett dr phil avsnitt.
Mmmkay, dan can you see were you went wrong here? Why people are so upset with you? If you´re talking to me you need to be honest, you need to get excited about your life.
Hur klarar du nykterhetstestet gång på gång?
det va inget nykterhetstest det va ju ett spammskydd, hur ska du ha det egentligen?
pojkarna du nämnde i sista stycket tog sig hem med hjälp av en reservnyckel. dock är det inte de hånande säkerhetsvakterna som i max tio minuter hjälpte till att leta man skall tänka på i det här fallet. det är alla säffle/värmlandsbro-bor som arbetade på festivalen som hjälpte ynglingarna från första sekunden efter de nämnt vad som skett. ingen av dem kommer läsa detta, men vi är evigt tacksamma.
och just det. vi missade tvp's spelning. synd att vi därav dessutom missar denna fantastiska polemik.
fast jag måste tillägga att han inte alls var där i två dygn och söp. han kom samma dag som han spelade. jag råkade sitta i incheckningen när han fick sitt band. han kom någon gång på eftermiddagen, minns inte riktigt vilken tid det var.
Skicka en kommentar