Undone disco.
Det här blir ett kort och "rakt på sak" inlägg:
Nej, jag orkade inte stanna kvar för att se på Almedal. Jag var inte på humör, inget ont om alla er snälla som skall prata men när någon spelar Roxettes "Look Sharp" och alla dansar...då är min gräns passerad. När sedan samma gäng har allsångs-skrik-festival till Ted Gärdestad snackar vi redan långt borta.
Jag fick se Kristian Anttila och det räddade mycket. För en stund blev jag glad igen. Antttila ger en kort men verkligen intensiv spelning. Börjar men den låt jag gillar bäst: "Ingenting, ingenting...Ingenting!!!".
Inte mycket att säga om det hela, lika snabbt över som det började...
Sen startade allsången igen, faktiskt till en förbannat bra låt denna gång: Broder Daniels Shoreline. Fast jag börjar tröttna på den...
Kalla mig bitter, kalla mig dum, kalla mig skum...Men jag kommer aldrig bli glad till "Look Sharp". Är alldeles för onostalgisk.
Tillsist:
På torsdag eller liknande försöker jag igen. Kanske fredag. Lördag blir det iallafall Huskvarna Folkets Park.
Tillsist2:
Jag har börjat på nytt jobb. Eller ja, det är samma ägare som till mitt nuvarande jobb och det är bara under sommaren. Kanske blir det längre.
Det hela innebär att det jag hittills gjort här på bloggen på min fritid kommer jag nu göra på arbetstid. För dig innebär det att du kommer att få läsa ännu mer om ny musik i Göteborg! Mer intervjuer, mer konserter och mer tips.
Precis som vanligt fast ännu mer.
Den goda smaken tar jag såklart med mig.
Kommer bli en intressant sommar vänner.
Jag förklarar mer senare.
Jerry Boman
Taggar:
Cobra Charlie,
Göteborg,
Kristian Anttila,
Musik,
Parapluie,
Popadelica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Popnörden i mig, som dessutom fick Look sharp! som första egna vinylskiva vid 9 års ålder, måste undra om du menar hela albumet (alltså Look sharp!) eller bara singeln, som ju i så fall heter The Look. Rätt ska vara rätt.
Gessle-pop är alltså den nya indie-ironin? Gäsp. Jag vill nog inte heller höra hans låtar när jag är ute. Förutom It must have been love, den är rätt vass.
Låtarna jag hörde var:
The Look
Dressed for Success
Dangerous
Så jag menade hela skivan. Kanske skulle varit lite mer tydlig där...tack för påpekandet.
Min första skiva var en GT singel, Flickan i en Cole Porter-sång. Kom ut hösten -82 tror jag det var... Det var tokstort för mig som liten Halmstad-kille att de sjöng:
Tidig söndag morgon, bara tuppen var mer vaken än jag
där han satt på sitt torn och undra om allt var som det ska
Halmstads gator dom låg tomma bredvid
Jag hade ingenting att hämta mer
Men trots denna text så var låten då och inte nu. Jag vill för allt i världen inte höra den nu. Inte heller något från Roxettes skiva "Look Sharp".
Jag har mer krav på den nya generationens DJ:s och klubbfixare. Att de ger mig nya saker.
Det är ju jag som skall säga "-Det var bättre förr" inte de där nya, unga.
Tid finns för att vi skall gå framåt... inte bakåt.
Jerry Boman
Okej, jag fattar. Inte konstigt att du blev trött. Den där texten ger för övrigt rätt mycket Håkan-vibbar när man ser den i tryck.
Förresten; sällan har någon förtjänat ett drömjobb så mycket som du har förtjänat ditt. Ser fram emot att se dig och Daniel B diskutera popmusik över en öl på Berns, eller ännu hellre på Cosy Den. Det vore något.
Skicka en kommentar