Allt är inte guld som låter.

Bengans är en dinosaurie som på något magiskt vis överlevt sig själv. Det är stort som få kvarvarande skivaffärer och här kan hugade fortfarande hitta plattor.
På det hela taget känns det märkligt att gå runt därinne, som ett museum. Det gick så fort, plötsligt var musiken någon annanstans. Bläddra bland skivor bytes mot bläddra bland filer.
I ljuset av det här är det fint och bra att just Bengans (tillsammans med NBV) bjuder på matinéspelningar med nya band. Tiden kanske inte är den mest optimala, klockan fem på eftermiddagen, men det är inte det viktigaste. För tänk den galna tanke om alla kvarvarande skivaffärer gjorde samma, ställde lite band på en scen och lät besökarna/kunderna komma ihåg vad musik egentligen handlar om, att uppleva saker på riktigt.



Nu skall jag var snäll. Jag har den här gången inte mage att vara elak, killarna i Softer Ride är så unga, så unga.
Vi bjuds på lite rock, lite pop och lite "nästan" punk. Inget mer med det. Det kan säker bli något av de här killarna. Om några år.
MEN jag vill ändå ge ett råd.
Tänk på att man aldrig kan köpa talang. Det spelar ingen roll om man, som i det här fallet, har femtiotolv effektpedaler och de snajsigaste gitarrerna. Det är ju klart att man kan få fram en herrans massa snygga ljud med de där pedalerna, men tillsist handlar det bara om tråkig övning, att lära sig ett hantverk. Pengar och saker är ingen genväg till musiken. Det är viktigare med ett stort hjärta.
Ett råd i all välmening.



David Andréas skriver att han influeras av Bruce. Helt i onödan.
Det framgår med all tydlighet när han ställer sig på scen och drar iväg en bunt låtar.
Springsteen har nog aldrig varit mer närvarande i Majorna än den här tisdagseftermiddagen. Jag är nästan säker på att Springstenen tog en kaffe på Zenit...

Nu skriver David att han tar in saker från så många fler men det är spöket av Bruce som solkar ner varenda låt. Det är som vanligt när det gäller personer gått upp i BS, den store från Amerika tar över ALLT. Ofta är det duktiga musiker, så även här, men det blir...bara tråkigt. Det är för snabbt för att vara ballader och för långsamt för dans. För stort för avskalat och för tunt för bombastiskt.

En grej dock, sist kör David låten YesNo.
Nämen hallå! Live är det mer Gyllene tider än gubbrock. Då snackar jag GT i början av åttiotalet. Tänk Gessle goes skönrock.
Den låten gillade jag!
Plötsligt ställs allt på ända, hur tycker jag egentligen? Är det bredbent gubbrock eller är det snärtig pop?
Äh, kolla in killen själv nästa onsdag på Uppåt framåt. En sak är säker, den där sista låten har något...

Tillsist:

Skönaste killen i hela stan!

Kolla in killen som är längst ner till vänster på den här bilden. Han var inne på Bengans för att köpa skivor, plötsligt skulle ett band spela.Killen ville fortsätta handla skivor.
Han tryckte helt enkelt in de gula propparna i öronen och botaniserade vidare som inget hänt!
Mer av honom i alla! Så skönt med människor som vågar gå sin egen väg! Hurra!
Du killen, du är min nya idol!
(bara så ingen missförstår, jag skriver detta helt sant och utan ironi)

Tillsist2:
Baddaren är tillbaka! Förra sommarens klubb är här igen... på nytt ställe!
För att återknyta till David Andréas så kommer det alltså bli mer Simon Ljungman, han spelar gitarr med David och gör det samma när det blir Baddaren igen. Om allt nu blir som förr, man kan aldrig veta...
Hursomhelst: I sommars var jag kanske lite elak mot Simon, att det var han som fick mig att tycka att Augustifamiljen inte var något annat än afterski.
Nu tänker jag annorlunda. Det är jäkligt skönt att se en artist som bara älskar det han gör och går in för det 100%! Det verkar inte finnas någon dold agenda, för Simon ler lita mycket vare sig han spelar med Daniel Lemma, Magnus Carlson, Håkan, Ida Olsson eller David Andréas. Jag blir på bra humör av den killen! En snubbe med sin gitarr som är makalöst glad för att få spela just gitarr.

Jerry Boman