En dag att minnas.

Igår blev en dag att minnas! En helt sanslös dag, och kväll, som faktiskt inte hade ett dugg med musik att göra...Eller jo i grund och botten så hade det ju faktiskt med musik att göra.

Jag såg framför mig följande onsdag: Kliva upp runt 04.00. Börja jobbet 05.00. Vara med på ett föredrag om min blogg på JMG klockan 11.00. Lägga mig och sova middag klockan 14.00. Gå ut med They Live By Night-killarnma och fira deras nya platta klockan 19.00. Gå till Pustervik och se JeansTeam och Pluxus klockan 21.00. Gå upp 04.00 idag....
Man kan lugnt säga allt nästan allt omkullkastades!

Allt stämde fram tills jag kom till JMG, jag skulle ju vara med på någon form av föredrag om min blogg...trodde jag.
Jag gick tillsammans med rektor UllaStina Ewenfeldt upp mot vad jag trodde var föreläsningsalen, vi rundar ett hörn och jag får syn på några champangeglas ovanpå en micro. Tänker precis säga "Oj, här slår ni på stort redan innan lunch".
Jag hinner inte så långt. Plötsligt ser jag en fotograf från den stora tidningen, en fotograf från TV4, en reporter från den stora tidningen, en reporter från Tv4...
"Nej Jerry du skall inte var med på någon föreläsning, Du har fått Steen Priwins stipendiet 2007!"
Stor applåd.
Lennart Jonson, ordförande Publicist klubben Västras ordförande, läser upp motiveringen.
Jag börjar nästan gråta, det är så fint. Får fram ett "Herregud".
Sen blir jag tyst.

Jag kan ärligt säga att jag var helt nollställd. Visst, jag har hört talas om det där stipendiet och Steens namn och gärningar känner jag rätt väl till. Att stipendiet delas ut till människor som gjort något viktigt och stort inom tv, det var ungefär det jag visste. Har läst namn som Kattis Ahlström, Anna Mannheimer och Peter Birro....
Skulle lilla jag passa in där?
Någon ger mig ett glas champagne och vi skålar, jag niger. Jag hör bara rösterna långt borta, har tunnelsyn...

Vaknar till liv, pratar med Steens syster, välter ut min champagne på kuvertet med prischecken, blir intervjuad av Tv4, blir intervjuad av GP, blir fotad av GP, blir bjuden på finlunch, pratar mer, folk lyssnar på mina tankar om framtidens tv och om bloggen...

Går ut på stan och handlar en komplett vår garderob, det tar timmar, irrar runt som i ett rus. Har en stor flaska champagne i handen och tusen påsar. Ser förmodligen väldigt brattig ut.
Ringer jobbet och vill vara ledig dagen efter. De är snälla och ger mig det.

Kommer hem och skyndar med med ombytet, rusar lite försent ner mot Klaras där TLBN skall fira. När jag kommer in är en bunt av mina vänner där, de applåderar. Känns konstigt eftersom det är TLBNs skiva vi skall fira.
Jag får berätta sagan hundra gånger. Om hur det gick till när den lille killen från Halmstad plötsligt fick det där fina fina stipendiet. Det sägas grattis och skålas långt efter att solen gått ner. Jag glömmer JeansTeam och Pluxus...

Någonstans under kvällen går det sakta upp för mig vad jag varit med om.
Även om jag aldrig aldrig någonsin kommer att fatta det.
Tack alla som sagt så vänliga saker om mig det senaste dygnet. Jag hoppas att ni alla någon gång får uppleva en likadan dag.

Steen, om du på något märkligt sätt från ditt himmelska moln läser det här, så skall du veta att jag kommer fortsätta brinna för televisionen. Jag skall fortsätta föra den framåt, det är jag skyldig dig och tittarna.

Jag skall på alla sätta jag kommer på fortsätta att föra mediet in i framtiden, oavsett om det ser i tvapparaten eller på nätet. Jag kommer fortsätta brinna för den lokala, bakomknuten-journalistiken. Jag kommer fortsätta berätta om nya band, om ny musik. Jag kommer springa på alla konserter jag hinner och berätta om mina känslor.

Jag skall också på alla sätt jag kan föra vidare ordet om dig, för televisionens äkta pionjärer får ingen av oss glömma.
I det sammanhanget är jag bara en liten bris.
Ha det fint Steen, så kanske vi ses någon gång!


Tillsist:

Jag trodde att halva nöjet med att spela i band var den coolhet man känner när man glider runt på stan med sitt gitarrcase. Man liksom vet att folk kollar och undrar vilket band man spelar i...
Detta gäller ju då att gitarrcaset liknar en gitarr, att man ser vad som ligger i lådan.
Därför undrar jag om meningen med den här prylen?
Jag vet inte, är den inte lite meningslös och fjantig? Eller vad säger ni som spelar?

Tillsist2:
På fredag slår jag till med Maia Hirasawa på Storan.

Jerry Boman