Sveriges Popdag v.1.0!



När jag var i Gamlestan på Almedals släppkalas utnämnde jag den spelningen till klassisk. En kväll jag kommer minnas för alltid.
Nu har den listan utökats, fredagen den 24 november bör härmed vara nationell helgdag. Vi börjar nästa år, den 24 november blir Sveriges Popdag! Ett firande av den goda musiken och den goda smaken!
Allt tack vare Bonnie & Clyde med band!

Som ni nu alla vet så består Bonnie and Clyde av Rickard och Fanny, eller av Fanny och Rickard. De två är ett i musiken.
De gör allt hemma och själva. Nu var det alltså dax för kvällen då hela grejen skulle ta steget ut i verkligheten, med compband. Äntligen skulle man få se hur det här skulle ta sig på en scen...

Herregud! Varenda förväntning slog in! B&C på scen är en exposition, en glad smocka och en bagatell som man inte kan värja sig mot. Varenda kotte på Join our club var med på noterna. Ljudteknikern klappade nog mer händer än rattade ljud, flickan i baren klappade så gästerna fick vänta, folk slutade dricka öl för att klappa. Och mitt i detta står B&C och upplever sitt bästa ögonblick!

Det är möjligen något trevande under de första sekunderna, men när publiken exploderar i "Life is a peanut" släpper allt! Den där låten är bra på Myspace och live är den bland det bästa jag hört 2006.

Jag vet att Rickard och Fanny gillar Håkan. Att ni ser honom som en av de största, jag håller med er. På scen är Håkan i en klass för sig, han har gett mig en av de bästa konsert upplevelser någonsin i Lisebergshallen för något år sedan.
Nu till det stora, för helt på allvar så ligger er spelning i Kajutan på samma nivå! Det är klart att ett fullsatt Lisebergshallen på tå smäller en bit över men B&C är fan i mej inte långt efter. Och då är musiken inte det sprittrade euforiska glädje kick som Håkan skämmer bort oss med. B&C har sitt eget, en blandning mellan fina melodier, BD ångest och ungdomligt jävlaranama. Allt serverat med smittade leeenden. Inte sliskiga, påklistrade leenden utan ren och skär lycka över att finnas till, att få stå där på den lilla scenen och lira musik. Detta tillsammans med närheten, Fanny stod på golvet eftersom scenen är ett knappnålshuvud stor, skapade en enda lycklig röra av ljud. En underbar röra av ljud och känslor!

Bandet föresten, några delar Fontainebleau och lite annat folk. Alla skimrade när de insåg att publiken var med dem. Speciellt bra var tjejen på kör och tamburin. Hennes och Fannys samspel var underbart att se och höra! Jag vet inte vad hon heter men skriksjunga på rätt sätt kunde hon. Och allt annat också, skön utstrålning!

Jag känner mig väldigt privilegierad att jag fick vara med om den här spelningen. För jag är övertygad om att B&C kommer synas på vart enda ställe här i stan inom det närmaste. Trots att det alla gångerna förmodligen kommer vara fantastiskt, så finns det inget som slå känslan av att se ett band som för första gången spricker upp i ett enda stort leende. Att få vara med när alla sju inser att det är nu det händer, det kommer aldrig bli bättre än så här och att höra dem ta sin musik flera pinhål högre den där första gången. Det finns inget som slår det! Inget!

Ja, just det. Kvällen hade ju ett annat band också. Cheshire Cat.
Alltså, att spela efter B&C succéspelning är lika roligt som att vara efteråkare till Stenmark. Det är en rätt omöjlig uppgift. När sedan micen krånglar så är det inte mycket kvar... Det låter förvisso som en balandning mellan Yvonne och BD (låtar som startar med ett Yeeaoo brukar vara bra...). Men det var tyvärr inget som bet på mig.
Det är jävligt orättvist. Att köra EFTER en klassisk spelning...

Tillsist:

Fröken Källs tog en bild på en djup koncentrerad Jerry...

Jag spelade ju lite skivor också. Det var magiskt kul! Roligt att flera frågade vad det var jag spelade, mest förfrågningar fick They Live By Nights "Truth or Dare". Och ja, det är en väldigt bra låt den där! Det ryktas om att den kommer på bandets fulllängsskiva, och att den då "både ligger en tonart högre och en tonart lägre". Någon med lexikon i musikvetenskap kanske kan förklara det där för mig...
Om det gick bra med mig bakom rattarna skall jag med varm han lägga över på er att bedöma. Men jag gör gärna om det om någon vill ha mig! Tack för all hjälp snälla människor!

Förövrigt var kvällen väldigt lyckad, många vänner som strömmade till och alla lika trevliga. Att sedan vissa fick tillbringa natten på Tillnyktringsenheten kan vi ju dra ett streck över. Hoppas han mår bättre nu.
Själv upptäckte jag att jag hade med mig en ölbiljett hem...

Och det oväntade nattliga besöket var trevligt.

Jerry Boman

7 kommentarer:

Anonym sa...

hej Jerry,
det är jag som körar med B&C, Karin heter jag.
min brorsa Erik spelar bas, trummisen heter Jon, gitarristen Anton och killen som spelar keyboard heter Bosse.
som hardcore-fan tänkte jag att du kanske ville veta det. haha.
tack för de vänliga orden! grymt kul att du gillade oss!
Karin

Anonym sa...

HAHAHA
detta måste citeras

Så gillade vi inte att vännerna började avguda Nöjesguiden, att de trodde på allt som skrivs där. Vi gillar ju den musiken, vi gillar indiekulturen i sig men inte att det skall vara trend i olika saker.
Vi har alltid haft något emot den där trend-indie-kulturen, den som är så där skitnödig. Så vi gjorde en indielåt mot det där! (skratt)

Fanny: - Den där trendgrejen har ju inget med musiken att göra.

R: -Att man kan gilla ett band ena dagen också skriver någon att just det bandet är dåligt och så gillar man det plötsligt inte bandet…


Är Bonnie and Clyde bandet med Sveriges största dubbelmoral?

När andra hypas upp är det bajs och man ska tracka dom men när det händer dom själva så suckar man upp så mycket går?

Nöjesguiden - Jerry, whats the difference?
Ni kommer snart vara ett av de banden ni säger ni hatar
förutom att ni aldrig hatade dom, ni ville bara vara där
Indie är död

Racka ner på de som hypar

Join Our Blog! sa...

Kul att du trivdes, Jerry! Gud, vad jag önskar att jag hade varit där också. Har varit peppad över B&C-spelningen ända sedan vi bokade dem några månader sedan, men tyvärr fick familjen (inte minst lilla dottern) högsta prioritet i fredags...

Vad är väl en bal på slottet?

Hursomhelst, du får hemskt gärna komma förbi och spela skivor fler gånger!

/Jens.

Anonym sa...

Skillnaden är att Jerry har god smak... NG vill bara vara coola.
Mer Jerry mindre NG till alla!

Anonym sa...

Ta det lugnt nu, anonym.
Vi har inte sagt något illa om band som "hypas upp". Blir man det så är det ju kul. Det vi inte tycker om är folk som läser till exempel nöjesguiden som om det vore en bibel och följer allt som står där. Att man hypar upp band ena dagen och nästa dag låtsas man som om man aldrig hört dem! Musik borde inte handla om trender. Det borde bara handla om musiken i sig.

Vi har ingenting emot Nöjesguiden, vi ska till och med vara med där själva. all publicitet är bra publicitet, för ALLA band. och NATURLIGTVIS har vi inget emot band som blir hypade av tidingar etc? det vore ju väldigt konstigt. Det är ju, som bekant, svårt att nå ut med sin musik annars?

jag tycker du ska läsa igenom det du citerade så fint där uppe igen. vart i texten står det att vi inte gillar hypade band? vart i texten står det att vi ogillar nöjesguiden? Det står till och med bokstavligt att vi gillar de banden så ja, vi önskar kanske att "vi var där". det hade vart gött.

hejdå

Kaiser sa...

Jerry, mannen! Sådär gammal kan du ju inte se ut! Ta och fixa till dig så att du ser ut som den halvunga, vackra man jag vet att du är!

Kaiser sa...

By the way...
Where the fuuuuck är mitt "MTV Cribs - Emmaboda Special"????