Gärdenfors gillar jag, hans pokerface och återhållsamma mimik står i kontrast till de flesta inom scenen. Som om han inte själv tyckte skämten/historierna var speciellt roliga. Vilket dem är!
Sen var det musik också. Efter hoppet kommer ett litet ihopklipp och en längre video.
Läste precis att forskare tagit fram en ny färg, vantablack. Den är svartare än svart, allt suddas ut, du kan inte se konturerna på föremålet som är målat i denna supersvarta färg. Det är precis tvärt emot vad som är Cosy Den. Här är det alla möjliga och omöjliga konturer som får samlas under samma tak. Jag har sagt det förut, det finns en Cosy Den-klass på alla artister som förekommer, det är aldrig ytligt, det är genomarbetat, det har tänkts. Om så än i fyra minuter, så är alla akter egna små konstverk som i alla dagar är unika blommor. Tack för det!
LLEGRD är det första jag ser... och faktiskt kvällens bästa. Med minimala medel skapar hon en bubbla för oss att kliva in i, ljud, ljud, allt går ihop. Det är vackert, hårt och långsamt/snabbt. Pendlar mellan arena och råtthål, himmel och helvete. Rösten är iskall mestadels.
Det sista jag ser är Insecure Weak And Quit. Det spelas på ungefär allt som går att spelas på, reverb, stål, dist och ljus i plast på golvet. Höga ljud. Mitt i allt kaos framträder små brottstycken av melodier. Det blir vackert. Det är vackert.
Livevideon här nedan får du INTE missa!
Tom Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar