Video: Magnus Ekelund & Stålet framför Svartöstaden i 4:3-format

Det fanns en tid då varken tvapparaten eller datorskärmen var platt, en tid när filmer fick svarta sorgekanter. Som för att påminna om hur film var bäst på bio. Där i salongen fick man hela bilden klar, den sträckte ut och fyllde varje vrå av ögat. Hemma fick man nöja sig med nästan. Lite fattigare, lite ensammare. Kanterna blev en vänner med tiden

Sen kom bredbilden och förändrades, datorer, tv och telefoner drogs ut. Vi lärde oss uttrycket 16:9. Det är alltså förhållandet på bilden, 16 delar bred och 9 hög. Är du bra på matte kan du roa dig länge.

De svarta kanterna försvann, att se film i ensamheten var genast lite mer okej. 


När nu Magnus Ekelund & Stålet släpper video till purfärska Svartöstaden (som jag skrev om igår) tar de ett steg tillbaka. Och filmar i 4:3. En nästan kvadratsik ruta. Och det känns på något sätt friskt. Kanske ingen revolution, men precis som Ekelunds texter, man slår sig inte till ro, ständigt någon ny detalj som bör utforskas.

När allt är anpassat till 16:9 så får 4:3 sorgekanter på sidorna, breda svarta fält påminner om det vi tidigare kallade framtiden nu är vardag. Ensamheten är med andra ord konstant, hur mycket vi än försöker bygga bort den.

(tyvärr går det inte att lägga upp videon med de svarta kanterna. Vill du se dem får du titta på videon borta hos Youtube)


Produktion: Jonatan Lundberg / Magnus Ekelund
Regi: Lisa Ekelund / Magnus Ekelund
Foto: Lisa Ekelund
Ljus: Maria Ros Palmklint
Scenografi: Måna Knutsdotter

Här har du hela texten:

du drev runt
som om det var en annan tid
dömd till en beatniks förlorade liv
och jag minns precis vad du sa
det finns ett hål i den här stan
vi sugs ner genom marken

född avantgarde
och alltid fullare än jag
nätter som flytt kan inte komma tillbaks
och jag tänker på dig, Carolyn
i skuggan bakom Neal
varför kärlek gör som den vill

korta stunder av extas
stå i brand / gå i kras
det skymmer över Svartöstaden
och jag sörjer dig för evigt

jag vill minnas
allt det fina
det fanns dagar
som var mina
men jag blev kär i
ett vådligt svindlarhjärta

ett sotigt damm
faller från himlen som napalm
i periferin hörs fabrikernas larm
och visst hoppas väl jag att du är fri
att du kom fram till Paris
dina drömmars paradis

korta stunder av extas
stå i brand / gå i kras
det skymmer över Svartöstaden
och jag sörjer dig för evigt

jag vill minnas
allt det fina
det fanns dagar
som var mina
men jag blev kär i
ett vådligt svindlarhjärta

Tom Jerry Boman