Det finns ett enkelt sätt att berätta om sig själv. Man börjar med att skriva JAG och sedan fyller man på med saker man känner. Efter det hoppas man att någon känner igen sig och kan ta in. Detta händer mycket sällan, att vi andra känner igen oss. På riktigt. Alla är vi olika och om du skriver JAG så handlar det om dig, inte om mig.
Så kan man då välja att skriva DU istället. Genast blir ett enklare, det handlar om mig, du talar till mig, jag är ditt DU. Jo, men hen sjunger om precis mig, hör det tydligt, det är adresserat DU, dvs jag hos dig.
Men det är bedrägligt att sjunga du, lätt att man fattar tricket. Hur kan du veta vad jag känner? Det gör du förmodligen inte, du kan bara fantisera.
Då kommer vi till de högre höjderna av lyrik, poptexter. Att berätta om sig själv, men förlägga historien till ett du, som inte är du utan en tredje person. Som du egentligen är ett berättar jag.
Hänger ni med? Okej, jag tar ett exempel, de inledande raderna i Magnus Ekelunds & Stålets nya Svartöstaden:
Du drev runt
som om det var en annan tid
Dömd till en beatniks förlorade liv
Och jag minns precis vad du sa
Det finns ett hål i den här stan
vi sugs ner genom marken
Det adresseras till DU, dvs Magnus berättar om dig. Men det är inte du som sagt det där, om hålet i marken. Det finns en tredje person här… och det är Magnus själv.
Svartöstaden handlar för mig om den förljugna person man var när man var yngre, hur man trodde man levde, hur man upplevde kickar i sekunder, räknade inte år, tänkte aldrig framåt. Att man konstant och evigt lurade sig själv, för att nästa vecka gå på en ny lögn om sig själv.
Ekelund berättar om den han var, om den vi var, när vi var yngre. Vi kände inte varandra, ändå har han, jag, och ni precis de här känslorna gemensamt. Vi kan alla relatera.
Mitt i detta berättar alltså Magnus om sig själv, om sina känslor.
Med dem orden lämnar jag över till Magnus egna ord, ta in och känn hur det svindlar:
Jag vill minnas allt det fina
Det fanns dagar som var mina
Men jag blev kär i ett vådligt svindlarhjärta
Där har ni 2012 års bästa och vackraste rader från den svenska popscenen. Enkelt att förstå när man läser dem första gången, sjunker in gång nummer två och vid hundrade gången öppnar sig ett djup. En grotta som ekar vackert och som berättar om dig, mig och om Magnus Ekelund.
Jag bockar mig och säger tack.
Låten Svartöstaden släpps i morgon 26 november. Magnus Ekelund & Stålet är just nu ute på turné med Magnus Krunegård, men den 7 december är det dags för headlinegig på Debaser Slussen.
Tom Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar