Släck lamporna, tejpa alla springor mot omvärlden, dra upp volymen och låt dig sugas in i en underbart stukad värld.
Följ med, följ med. Rakt in i det mörka Skimret.
Tänk dig att du håller i dynamit. Klämmer hårt, knogarna svettar vita mot nedsläckta skyltfönster och du greppar krutstaven så hårt du kan. Staven är din enda väg ut. Det enda som påminner dig om världen utanför. Eldormen, stubintråden, ringlar efter. Försöker äta sig upp till krutet, tända på, sprida liv och kasta dig rakt in i framtiden.
Men det händer inte. Vetskapen gör dig återhållsam. Gatan är bredare här nere än där uppe, husen lutar och det luktar brända barn. Sotade ögon stirrar förbi. Du är allt och ingenting.
Trion kallar det psykospop. Passande. Verkligen. Skimret är en mardröm, omfamnadet av en mardröm. Att våga se rakt in i ögonen, att inte vika undan blickar.
Skimret låter som inget annat du hört. Detta är Tim Burton-pop. Sinnesutvidgande. Bakåt, inåt. Skimret flirtar inte med någon och bevisar att den som skriker högst får gå hem själv.
Skimret visar mig vägen i mörkret genom att visa just mörkret. I all sin prakt.
Skimret lyser mörkare än allt annat just nu.
Fantastiskt. Att det ens görs sådan här musik. Fantastiskt.
Skimret hittar du på Facebook.
29 oktober spelar dem på Underbara Bar. Allt om det hittar du här.
SKIMRET by ROBOT MUST KILL
(ja, jag är medveten om att det finns ett annat band som heter Skimret i Göteborg)
Tom Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar