Det är inte ofta jag frångår den här bloggens syfte, att berätta om ny musik, om musik i skuggan av de stora scenerna, om källarspelningar med 10 personer i publiken. Men i bland känner jag mig tvungen, när jag inte längre kan sitta still och bara lyssna/se/höra vad många tänker.
Senast var det Emmabodafestivalen, en liten text om festivalers ansvar. Den var ni runt 8000 som läste under ett dygn. Så kanske var det något viktigt. Det jag skriver nu är också viktigt.
Det här handlar om frihet. Rätt till att vara fri. Att slippa tänka. Att bara få vara. Att slippa vara rädd för sin hälsa. Att själv få välja.
För de flesta av er är det en frihet att gå ut på krogen, att få dricka hur ni vill, att få bli fulla hur ni vill. Att få trycka den där slabbiga nattamaten i nyllet fast ni vet att allt det egentligen är så dåligt för kroppen. Men ibland måste man bara få vara fri. Helt fri. Bli full, göra bort sig och äta en massa kass mat.
Jag kan inte tänka så. För om man som jag inte tål kött… Okej, här får jag nog lägga in en förklaring känner jag. Ja, det är så, min kropp kan inte bryta ner köttets proteiner. Det gick till viss del förr, men jag har altid upplevt en känsla av julbords-mätt om jag tex åt en liten köttburgare. Vi snackar liten. Sen utvecklades detta till att jag blev mätt i tre dygn, dvs fick ingen näring alls. Inte bra. Tillslut kom en smart läkare på att jag tillhörde den lilla skara som faktiskt inte kan äta kött. Inte mig emot, för mig har kött alltid varit förknippat med otrevligheter.
Okej, jag går ut en kväll. Jag har kul, släpper loss, dricker kanske en del och jag låter hjärnan slappna av. Dansar som ingen morgondag fanns, kanske på ett golv, kanske i ett djbås. Dricker lite mer, är glad på livet. Ramlar dåliga gatan fram och är hungrig som en flock tigrar. In på närmaste urkassa hål i väggen, beställer något som jag förmodligen förklarar med "Shappppahlo! Pssssypiii Ho!!" Väntar, vinglar och dricker vatten. Får maten, äter…och i det närmaste dör. Jag har fått en stor jävla kebab! Kvällen förstörd. Pang.
Att en festival, en stor ledande festival, i Sverige nu går ut med att de blir helvegetariska är inget annat än en stor frihet. För Way out west verkar i ett samhälle där de flesta tror att lite kött, det dör man inte av. Jo, det kan man göra, och synen på att man kan göra det är väldigt slapp. Ingen skulle ju få för sig att slarva med jordnötter, för det vet ju alla att vissa kan bli riktigt dåliga av. Typ dö. Men kött, ja det kan man ge till vem som helst, ibland till och med som ett roligt skämt (ja, det har hänt).
Att veta att det finns en festival där jag faktiskt kan vara hur full som helst, släppa på alla tankar, lyssna på bra musik, låta mig ryckas med av precis allt/alla och slippa tänka på om det kommer följa med någon liten köttbit i min "Shappppahlo! Pssssypiii Ho!!" är den största friheten av de alla.
Det här gäller ju såklart även för dem som av religiösa, politiska eller andra anledningar inte äter kött.
För första gången kan de gå på en stor festival och slippa tänka.
Det, mina vänner, är verklig frihet. För alla.
Tack Way out west.
Tom Jerry Boman
3 kommentarer:
Gillar ditt inlägg, har inget att poängtera, livet blir helt enkelt bättre då fler inte behöver hävda sig utan kan räkna med frihet(er).
// Lea
Har inget alls emot beslutet. Man måste inte äta kött. Men att inte ha det som val är definitivt inte frihet. Det du säger är i grund o botten att begränsningar är frihet. Way out west har alltid haft flertalet vegetariska val. Dom tar miljöbeslutet själva o låter inte dig göra det. Är det frihet?
..Men att allt på way out west är sponsrat och att telia har ett stort torn mitt på festivalen och att det är mer ett reklamjitto än en trevlig festival . är det också frihet?
^
Skitbra att man inte säljer kött men way out west är fortfarande än borgelig festival
Skicka en kommentar