Hon tog sig tillbaka, släppte på något sätt sargen igen och kastade sig tillsammans med
Jari Haapalainen rakt ut bland melodier med råbarkade gitarrer. Ut kom en skiva som får mig att fundera varför folk egentligen lyssnar på Thåström.
Kajsa Grytt live är inte det minsta nostalgi, faktum är att hon lyckats pricka in NU bättre än alla andra. Står stadigt med sin historia och vecklar inte ut fallskärmen, störtar mot marken för kicken. Grytt är helt utan skyddsnät och det är precis det som gör hennes musik så bra just nu, ibland sticker och river orden mot musiken tills man förstår att briljant det är.
En klok person sa till mig en gång: ”Det här är antingen helt fantastsikt eller ren skit. Förmodligen är det fantastsikt men jag har inte förmågan att uppfatta det. Inte nu, men i framtiden.”. Kajsa Grytt 2011 är så, vi kommer vända tillbaka om några år och förstår ännu mer. Under tiden kan vi glädja oss åt att Kajsa live är en ”inte missa!”. Punken blandas men poesin helt naturligt, som att dra en stor jävla kraftledning rakt genom folkhemmet och komma undan med det. Inte för att man döljer, fuskar eller ljuger utan för den enkla tanken att raka spåret vinner. Måla Mona Lisa på råbetong, smälla upp en kristallkrona mitt i sunkhaket på Hornsgatan och besöka Dirty Days i frack.
Lite nostalgi blev det ändå, Dunkar varmt är en
Tant Strul-låt från 1983 och så här låter den en tisdag på Debaser:
Tillsist:
I lördags firade vi att webbradion
Gimme Indie fyllde 3 år på Strand. Det var en riktig brakfest och jag sprang runt med mikrofon i händerna, en fotograf i hälarna och tvingade folk ha tygpåsar på huvudet…resultatet av det kommer inom kort. Under tiden kommer den här bilden, jag fick låna fin kamera och filmade under
I´m from Barcelonas spelning. Vad det blir av det får man fråga videoregissören
Mats Udd om.
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar