Möter upp Klubb Loaded aka Pelle och Nicke på ett helt tomt Noels på Skånegatan. Det är märkligt, billigare öl, snyggare inredning men helt tomt. Får tips om Strand-Connys födelsedagskalas. På just Strand. Vi ta oss dit. Tar några gratisglas… de börjar servar gratis drinkar… Dungen är på scen. Peter Morén är på scen… som sagt, det var gratis drinkar, det var fler på scen som jag inte minns…
Efter hoppet kan du höra Ludwig Bell framföra en ovanlig cover!
Fredag:
Landar på Le Plus. Första bandet The Federales ger oss rock. Känns dock som det hela är några år försenat, typ nio. Den här typen av rock är rätt poppis på Musik Direkt annars, må vara att The Federales är snäppet bättre, men mestadels låter det tunt. Jag skulle vilja se lite mer jävlar, helvete och fan å moster. Mer el-stötar. Det finns där inne någonstans, kanske köra hela skiten genom ett brusfilter? Slutar med ett stort ”Jaha?”
New Young Pony Club bjuder på ungefär samma pryl, överproducerad rock som passar bättre i skivbolagens glättiga ljudportfolios än på en scen. Allt ligger på exakt samma ljudnivå ljudmässigt, inga taggar, inga sår och inga vassa kanter som man kan slå huvudet i. Det är inte heller en sådan ljudnivå att det blir en effekt i sig, tänk molnig dag med duggregn.
MEN.
I någon låt hör jag för en kort stund en Peter Hook-bas! Mitt inre jubel vet inga gränser, det kanske tar sig ändå!
Men den går över rätt fort. Synd.
Jag undrar var de fina elektroniska inslagen blev av under fredagens spelning? Försvann de ut på Folkungagatan, bortdrivna av de mer rockiga inslagen i musiken? Förpassades de till någon bättre plats?
Snyggt!
Fin klubb, Le Plus, tyvärr med väldigt dåliga liveband denna gång.
Lördag:
Bara ljudkoll...
Som ni läst, jag körde Indiedagis i baren när Klubb Loaded firade två som klubb. Först vill jag ge ett stort beröm till Loadedcrew: Sjuk fint pimpat Medis! (se nedan) Den stora skylten som satt inne i stora salongen gjorde att man kände sig utvald, att det här var en riktigt klubb och inte bara ytterligare en i raden av klubbar. (Även Le Plus har lagt ner lite själ i det där med sin 3D-logga).
Nu till Indiedagis. Jag skulle bjuda på en hemlig gäst och hemlig var han… Ludwig Bell! Inte bara att han körde några av sina egna låtar uppflugen på en scen i baren, han körde även några covers! Bla blev det Hello Saferides High School Stalker. Här fanns då en väldigt rolig historia, som innefattade att Ludwig en gång var ”musikaliskpresent” till Annika Nordin när hon fyllde år. Den gången spelade han en Lemonheadscover… Något senare ringde Annika upp och frågade nervöst om Ludwig kunde tänka sig att spela med henne på hennes första gig, som just Hello Saferide! Alla vet hur det slutade…
Ja, jag vet, det är en tokmörk film...
En annan cover blev då såklart just den Lemonheadslåten som Annika fick i present.
Jag blir så glad när det oväntade händer! Och det blev tydligen andra också, hörde några tjejer som av en slump hamnat i Medis bar denna lördag, nästan smälla av när de fattade att Ludwig Bell skulle spela. Det är just precis det som Indiedagis handlar om, att inte alltid veta vad man ska få uppleva.
Klubb Loaded hade också livemusik, bra sådan! Eftersom jag samtidigt spelade skivor i baren så blev det bara några snabba besök framför scen:
Först fram var elektroniska storbandet Wild at heart. (tidigare: Cleast Eatwood) Jag kallar det storband eftersom de enkelt hade kunnat gå i laptopfällan. Här möts man istället av ett jätteband som bland annat innehåller två trummiar! Detta ökar musikens intensitet och gör ett redan bra material ännu bättre. De svepande, stundtals halv mörka, låtarna blir vassa skapelser. Tänk, ett elektroniskt band som faktiskt är värt att se live!
Band två ut var Bye Bye Bicycle. Bra som vanligt, har ju sett dem så många gånger nu att jag längtar efter nytt material! Inte för att det gamla är kass, inte alls, men nu får ni komma med något nytt.
Som sagt, jag såg bara brottstycken av musiken denna kväll. Tack tack alla som dansade med Indiedagis i baren, tack alla dramavänner, tack du som bjöd alla på vin, tack alla som önskade BRA musik. Min anarkistiska ådra vill dock inte tacka den vakt som utan förvarning stängde av högtalarna eftersom vi ”spelat så högt att de i baren inte hörde beställningarna”. Ok, det finns ett ”ljudöra” man kan kolla på, men det är uppsatt BAKOM djbåset, svårt att hålla koll då. Och man kan faktiskt föra en dialog med mig och säga till om det brakar iväg, INNAN man drar ut pluggen. Nu tog det kanske fem minuter innan jag fick reda på om något var fel eller om något var sönder. Visst, det är en bar, men det är också ett dansgolv. I allafall när jag står i båset…
Men det är glömt nu, lördagen den 4 september går till historien som årets roligaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar