För liten för nätet

Nu ska jag inte hålla på och fastna i måndagens händelser, men faktum är att den floppen ledde till en trevlig kväll i onsdags. Och jag hittade tack vare det ett nytt band! Ett riktigt riktigt fint litet band. Så litet att de inte ens har en Myspace. 

Först måste jag bara skriva några rader om ett annat band som verkligen har en Myspace. Bandet heter St Andreas och verkar komma från både Stockholm och Göteborg, en av medlemmarna känner du igen som trummisen i Autisterna (var blev NI av?) Andreas Nordström. Vidare hittar man Andreas fru Nathalie Nordström och bäste vännen Mattias Engvall.
När faktarutan är avklarad brassar jag på med superlativen: låten "Poseidon" är ängslan, det tunna snöret som brinner i båda ändar. Det är microkosmos, en vissen mans försiktiga påpekande om sin avresa. Jag blir både glad och ledsen på samma gång, jag vet att jag gillar det här som fan!
Ännu bättre är "Äpplet faller". En tunn hinna mellan oss och mannens tankar, en vimpel som någon glömde tar ner och som nu trasats sönder av årens vindar. Ett ensamt gatlopp över försiktiga handklapp. Det är en mjuk låt, insvept i Dungen och Vapnet. Stora kontraster, sommar och vinter i samma låt.

Mycket mycket vackert!

Nu fick jag upp farten här, och det är bra för jag måste bara ge er ett band till: Honeymoon Over! Ni som brukar vara noga med att kolla längst upp i högerspalten har läst deras namn och förmodligen klickat på länken.
Honeymoon Over! är den smakfulla blandningen av Cosy Den-pop och tassande elektroniska ljud. Riktig uppesittarpop! In och lyssna!


Jag skulle bara trotsa snökanonen som exploderade över Stockholm för att se Jaw Lesson (fd Hajen) på Högkvarteret. Men jag fick så mycket mer.

Vet inte om det är för att skydda sig, för jag ser ingen skillnad på Hägerstens Botaniska och ett vanligt band. Fast det är inte sant, det är en skillnad. Som ni ser. Det är alltså en utter och en svan som spelar. Kanske är det också ett skydd. Eller så vill man höja den konstnärliga nivån på just fenomenet band. Hur som helst är det skoj.

Sanning är dock att de absolut inte skulle behöva de här attributen. För det är snygg pop, snygg såtillvida att de skriver bra texter. Sen gör det härliga skolsalspianot med sitt träljud sitt för att bilda en fin helhet. En av låtarna handlar om de redovisningar man hade i skolan, ni vet man fick ett ämne och så skulle man slå upp i böcker eller på nätet en herrans massa fakta. För att tillsist på darriga ben ställa sig inför klassen och berätta om det man fått reda på och kanske få en skitnödig applåd som tack. I det här fallet handlar det om Svanens (Sofia Hultin) redovisning om Östersjön. I texten, som vindlar fram, ställer hon frågan om varför man måste berätta så mycket fakta när man egentligen bara vill berätta om hur vacker Östersjön är, när vågorna slår och dropparna glittrar. Det hela är helt briljant! Jag fick en aha-upplevelse och funderar på varför jag inte kom på det där när redovisningstiden var nutid!   

Uttern och Svanen får mig att tänka på de gamla favoriterna Raymond och Maria. De tittar på världen med andra ögon, de berättar snyggt om de där sakerna som vi andra ser och kanske gnäller över men som vi aldrig gör något konstruktivt av. "Där går dom" handlar om en av alla de där vernissagerna som de flesta vill springa på. Kan lika väl handla om ett släppkalas för ett band. 

Hägerstens Botaniska har som sagt ingen Myspace men följ den här länken så kan ni höra ett smakprov. Det är just låten "Där går dom". Lyssna noga på texten. Vasst!

Sen spelade Jaw Lesson några få låtar, pianot lät bättre än någonsin och Amandas röst studsade fint i det ruffiga betongtaket. Jag avslutar det här evighetslånga inlägget så här:



Tillsist:
På lördag spelar Hej Stockholm! skivor i baren på Debaser Medis. Send in the clows heter klubben och på scen står bästa Makthaverskan och bästa Pintandwefall. Det kommer bli galet!

Söndagen är ingen vilodag här inte, då blir det julsånger i kubik på Nada igen för Hej Stockholm!. Kom och häng! Förra gången lyckades vi spela BRA jul/vintermusik i nästan fyra timmar!

Jerry Boman