Politik, prygelsex och parmiddag.

Att ta stillbilder på Josefin Lindh och Johan Tilli är helt meningslöst. Det blir osanning. En frusen hundradels sekund blir bara DÅ, Lissi Dancefloor Disaster är väldigt här och NU. Inte så att de ligger i trendfåran, de plöjer upp sin egen vet ni vänner. De är plogen som drar fram över åkrar och fält av stelnad politisk musik. De banar väg för ett innehåll i dansmusiken när de flesta bara verkar tänka på att orden ska ligga rätt. LDD stöter sig med folk, lyssnar man noga finns det mer innehåll än de flesta partiers glassiga fyrfärgs pamfletter. Innehåll som du och jag kan ta till oss och reagera på. Samtidigt som vi dansar.



LDD är politik och det är dans. Det säg ju att det lättaste sättet att komma någon nära är att dansa, alltså borde alla som vill ha något sagt få folk att dansa. Men det är en smart politik, en frustration på uppgjorda matcher, om hur allt ska vara och vad man ska lyssna på. Att över allt detta lägga de hårdaste men samtidigt varma speedade tvspelsmattorna lyfter Nalens bakficka Alcazar.
När Henry Bowers gästar på Sabotage on the dancefloor tar man en så enkel sak som att klaga på dj:en till helt nya höjder. Det handlar för mig om att resa upp på "dansbanan", om att skriva om några livsregler som vi alla förmodligen inte vill ha men lever efter ändå. Ut och gör uppror för fan! Så sätter man en agenda. Smart!



Första minuterna av The Fume står jag som ett frågetecken. Va fan händer? Sen kommer det smygande, Filip Hartsner äger oss. Svingar sin piska och vi lyder. Musiken drar in mig. Han säger att alla låtar handlar om att knulla, och det kan ju bli platt fall men med sådan självsäkerhet och charm tror jag honom. Och ler. Filip är i själ och hjärta en scenperson, 2009 års blandning av Pelle Almqvist och Ola Salo.
Musiken är framtidens kraftkälla, bränsleceller små men stora nog att driva en hel stad. På det hela taget känns The Fumes uppdaterade glamindie (ett ord de hittat på själva tror jag) väldigt...blåsigt. Precis som den där första riktigt goa höststormen, den som blåser åt helvete alla sommarens ljumma försök. Alla små trevnaden i 35 gradig värme viftas bort å det grövsta. In kommer rejäla tag, The Fume är indierockens SM. Eller kanske mer prygelsex.



Ser en liten stund på The Sonnets... För mycket parmiddag för min smak. För bra. För producerat. För tänkt.
Roligt att de ska spela med Fibes oh Fibes. (några förstår det roliga där tror jag)

Tillsist:
Knoppar framstår mer och mer som en fontän av god smak, de bara sprutar ur sig bra band all lyssna på! Intressanta band som ofta faller utanför ramen.

Just nu har jag snöat in på Violet Stains. Tvärvägen möter Broder Daniel, och simmar med Detektivbyrån i en reverbbassäng. Mycket fint!

Tillsist2:
Jag vet hur ni gillar att upptäcka nya saker här, så därför bjuder jag på bandet som kommer ta er in i 10-talet: Hufvudstaden! Inspelat i en tunnel i Årstaberg.

Hufvudstaden består av folk från Jerryfavoriterna Vargpakten och Spring Johnny.
Mer grejer kommer tydligen nästa vecka!

Tillsist3:
Rookiefestivalen har väldigt många bra band år! 30-31 oktober i Hultsfred blir det fest! Ni kan ju förstå att jag gillar Guldgossen, Love & Happines, Skatan, You say France & I Whistle men dagens bästa är Shotgun Crackers! Näven i luften! Och lite visslingar på det! Tjohoo!


Jerry Boman