Gång efter annan spirar det upp härliga småband som snyggt ställer undan 29 kronors ölen och bestämt hävdar att "repa är för idioter". De hasplar ur sig saker som "äh, vi bara kör och så blir det bra" samt "riktig musik behöver man inte öva på". Sen ställer sig samma band på scen och plötsligt ser man inövade moves och allt är så härligt förutbestämt. Klart som fan att bandet repat, de har repat sönder varenda ledig sekund, dödat förhållanden och tappat bort alla sina vänner. Bara för att se så där härligt "repa är för idioter" ut på scen.
McCloud Zicmuse aka Le Ton Mité gillar jag. Han gör underfundiga sånger, vackra melodier och verkar vara en helt igenom trevlig person. Det var för nästan exakt ett år sedan jag fick möta honom på Café Publik. Det var vackert och bara väldigt fint.
När nu LTM är tillbaka så ser det i bibliotekets hörsal, stans bästa arrangör Koloni aka Christian Pallin står bakom det hela. Jag har en beef med inlämningsdesken på Stadsbiblioteket, jag har klippt sönder mitt lånekort under dramatiska former i foajén, så att stega in där känns lite knepigt. Men hörsalen är mysig... så där mysig som nu en kommunalt inredd hörsal kan vara. Nåväl, skit samma, LTM är där och den här gången har han med sig ett gäng för honom helt nya musiker. Tydligen är det så att LTM reser runt och träffar då såklart folk, människor som han bjuder in till sitt "band" och så sätter man upp en konsert några dagar senare.
"Repa är för idioter".
Ja, ni fattar, de här har inte haft en chans att spela ihop sig. På riktigt. Det skulle kunna vara charmigt men nä, det blir lite för knepigt. Alla försöker men McCloud Zicmuse kastar ut sina nyfunna vänner på allt för svåra uppdrag. Inte för att dessa musiker är dåliga, många känner man igen från andra band i stan, utan för att de helt enkelt inte får chansen. Studtals är det väldigt rörigt.
Roligt är dock konceptet med att man spelar till små kortfilmer. LTM har med sig en hög med små filmer och till dem spelar bandet alltså live. På så sätt blir filmupplevelsen en helt unik händelse, för trots att vi ser samma bilder som de i tex Norge kommer se så får vi ett helt unik soundtrack. Det skapar nya bilder i våra huvuden, bilder som bara finns i bibliotekets hörsal en torsdag i mars.
Men på det stora hela är det ingen rolig upplevelse, det är för mycket.
För hur rolig kan en konsert vara när det absolut roligaste är en äldre spansktalande man i publiken som hela tiden reser sig upp och frenetiskt letar efter sin plånbok, samt utstöter små ord på spanska?
Nu vill jag se ett band som spelat ihop, som supit sig tillbaka till stenåldern ihop och som delat lokal ihop så länge att deras lemmar vuxit samman. Men som inleder spelningen med "alltså, vi har inte hunnit repa så mycket i år..."
Jerry Boman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar