Anttila, jazztobak, karatepinnar och Island.

Bilden går att klicka på.

På sin Myspacesida skriver Adrian Orange att han inspireras av magiska svampar och marijana. Jaha du, det där kan man ju på förhand skratta bort som en 21-årings fjuttiga försök att verka cool. Men skrattet fastnar i halsen när Adrian strax innan sin spelning på Kolonis Måndagsklubb verkar sitta och mecka en joint. Som han sedan går ut och drar i sig... Kanske var det bara tobak men att döma av spelningen var det nog "jazztobak" i det där tunna pappret.

Jag har sagt det tusen gånger förr: Ge Christian Pallin något stort kulturspris! Han fixar och trixar hela tiden och får Göteborgs undergrundscen att leva! Till sin hjälp har han flera men det är han som håller i trådarna. Ge snubben all uppmärksamhet som finns och låt killen hålla i alla kulturkalas som De Styrande försöker få ihop.

Den här kvällen var platsen Café Publik på Andra Lång. Koloni håller klubb varannan måndag.
Först ut var Frànçois, en kille från Frankrike som numera bor i Bristol.



Här snackar vi slick pop, på franska. Det blir bageri och kaffe. Små uteserveringar med dekadenta människostickor som försöker ta sig upp. Men cigaretten bränner i fickan och pockar på uppmärksamhet så det blir till att sitta kvar en stund till. Frànçois delar mer än namnet med Francoise Hardy, lättheten finns där. Det otvungna som blåser bort under natten.

Men jag kan, så här dagen efter, inte riktigt minnas hur det lät. Det flyter ihop. Frànçois musik är som att måla med akvarell när det regnar, kanterna blir luddiga och det mesta hamnar på gatan.
Men det är ändå snyggt, väldigt snyggt. För stunden.



Sen kommer kvällens efterlängtade Adrian, som ni ser på bilden längst upp fylls lokalen med folk.
Det snackas om underbarnet, om killen som bara är 21 och släpper skivor hela tiden och gör ännu mer sånger.

Allt det där vore ju sant om man till exempel lyssnade på den här låten.

Men inget är sant när Adrian ställer sig på scen och vänder ryggen till publiken, låter bandet jamma runt i någon äcklig baktakt samtidigt som huvudpersonen mumlar i micen. Då blir inget längre sant och jag blir väldigt besviken.
Det är som att se en berusad raggare riva av Elvis-covers.

Att sedan Adrian innan spelningen sitter och surfar mitt på scen under Frànçois spelning är bara nonchalant. Någon kanske tycker det är bohemiskt och roligt men jag är besviken.

Snälla Adrian, kom gärna tillbaka men kluddra inte bort hela din talang. Jag hade faktiskt sett fram emot den här spelningen...

Och jag hoppas ni la en hög med pengar i Kolonilådan med lappen: "Frivillig Entré"

Tillsist:
Apropå Rip It Up i Säffle till helgen så kommer här ett utdrag från en mailkonversation mellan mig och The Carnation/Eeri-Eric:
(något kortat eftersom jag överskred Bloggers inläggsgräns...)

J: Skall du té Säffle eller?

E: Ja. Och ett förtydligande: nästan alla band jag kände igen på affischen är dåliga - de andra är säkert bra! ;)

J: OK då ses vi där och gör upp....Förtydligande: Nästa alla band jag kände igen på postern är bra...de andra är nog dåliga....

E: Jaha, och här försöker man vara positiv för en gångs skull.. ;)

Förtydligande:

Television Personalities - fantastiska
Cats on Fire - mycket, mycket bra
St. Christopher - mycket bra

My Darling YOU - dåliga
The Honeydrips - sämre
Kissing Mirrors - ännu sämre
Taff Lajjånns - bottenlösa

Resten är säkert bra, de är i alla fall från Storbritannien flera stycken.

Bubblare: DJ-arna. De tre i liten skrift är mycket bra, de i lite större skrift borde förbjudas.

På med boxhandskarna, Boman..

J: My Darling YOU är ju soundtracket till allas snefylla! Hur kan det vara dåligt?!?!?!

E: Det är knappast ett hållbart kvalitetsargument.. ;)

J: Det är det bästa av kvalitets argument! Musik handlar ju om fylla, sex och...ja fylla....Jag tar med mig karatepinnar.

E: Karatepinnar är ingen stil och klass. Ta på dig en Burberrykeps och knapra lite amfetamin istället.

J: Men jag har ju ingen stil och klass.

E: Det är aldrig försent vännen.

Det man kan sluta sig till är att det kan bli upplopp under MDY!.

Tillsist2:
Jag kan bekräfta att årets Indiedagis (hålls vid min husvagn på Emmabodafestivalen) har prickat in sin första bokning: Kristan Anttila!! Det är med stor stor glädje som jag meddelar att Kristian kommer genomföra en akustisk minikonsert vid husvagnen typ lördag lunch. Underbart säger jag!
Förra året gjorde Irene en fantastisk spelning på Indiedagis, läs mer om det här.
Resten av festivalen har en lineup man kan död för...eller dö efter att man upplevt. Det kommer bli så bra!

Tillsist3:
Medan ni väntar på att regnet skall öka i intensitet kan ni lyssna på följande pärlor:

Förfestmusik.
Benni Hemm Hemm
Låt: Snjorljossnjor
Har inte den blekaste vad de sjunger om men det är väldigt fint. Jag blir glad!

Festmusik.
Mountain Radio
Låt: Keep Trying.
Snygga ljud och svart text. Jag dansar.

Efterfestmusik.
Hairdoctor
Låt: Major Label
En skitig Engelsk gruvförort förflyttad till Reykjaviks brantaste gata.

Dageneftermusik.
Kasper Bjørke.
Låt: Humming Song
Jag säger inte mer...


Jerry Boman
redaktör Allears Göteborg