Besökte Storsjöyran i helgen, för fjärde året. Som vanligt anordnade jag Indiedagis (kommer fin fina videoklipp) men det är inte det jag tänkte skriva om nu. Istället ska det handla om mod.
Vi har alla varit där, gått på en spelning där en artist ska köra ”lite nya låtar från skivan som kommer i höst”. Förväntan och spänning. Nyfikenhet och pålitlighet, vi ”vet” vad som kommer.
PANG!
”Vafanärdethär?!”
”Såkanhenintegöra!”
Skapande handlar om framtiden, att förutspå vad en tänkt person kommer känna i framtiden. Vad du själv kommer känna i framtiden. Du skriver i nuet, du komponerar i nuet. Resultatet kommer någon få ta del av i framtiden. När du sedan spelat på detta för någon eller några, och de gillar det, blir det genast lättare. Då har framtiden avgett sin dom, det du skapade i dåtiden har fått OK från framtiden. Sen är det bara att fortsätta, plötsligt vet du vad framtiden kommer tycka och känna…
Eller så gör du precis tvärt om, skiter i vad framtiden känner, skapar för nuet, för stunden, och låter stunden vara för evigt.
