LIVE 5/7: On Our Honymoon med Like Swimming och Tikkle Me

Tikkle Me har förföljt mig sedan 2007 (eller är det längre än så?), det började på Myspace, gick över i fina nätter på Henriksberg i Göteborg, via dagar på småländska ängar och till spelningar på Södra teatern. Elektronisk pop med knivskarpa budskap, feminism och håll-käften-attityd.

LYSSNA: Berättande sommarpop med Paradisäppelvägen

Paradisäppelvägen är inte bara gatan där Kalle Anka bor på utan även pop på svenska som plockar upp visarvet och melakolin i sommarnatten, i Blommor av sju slag tassar bandet vackert och återhållsamt kring ljudet av ensamheten. Övrigt är det snyggt, Hugo Ivarsson, Johan Vässmar, Thobias Arildsson och Emil Lundgren och Dennis Sporrong litar på sig själva, det är inga stora utflykter, bara stora berättelser. 

Paradisäppelvägen är sångerna från landet, där tiden inte stått still, där tiden inte längre finns. Historierna kan vara nutida, dåtida eller framtida. Sorgen väntar alltid runt hörnet.

PREMIÄRLYSSNA: Indiehjälte gör Örebro Prides officiella låt!

BAM!

Örebro Pride är med låt, skriven av Alissa Isakovic och André Alvinzi. 

Isakovic har jag haft öronen på under ett tag nu, normalt gör hon storslagen cirkuspop i samma andra som Miss Li. I Show Your Pride är det lite mer digital fest. "Popextravaganza" som Isakovic själv uttrycker det.

Jag styrde upp en chattintervju, läs efter hoppet.

LIVEVIDEO: Jaquline Ronneklev tar mig tillbaka till musiken

Jag vaknade med blodsmak i munnen för jag trodde musiken var försvunnen.

Orden är Magnus Ekelunds, hur han återuppfann sig själv som Kitok. Det är där den här texten börjar, med blodsmaken. För det var det jag kände efter den totala urladdningen när Håkan Hellström klev upp på Jazzhusets lilla scen i höstas. Vi hade samlats för att stötta nu avlidne Kevin Williams. Hemlig gäst och ”alla” var där. Jag tror jag skrek rakt ut, jag vet att jag grät. Håkan på scen och bredvid honom Kevin, då svårt märkt av sjukdomen men ändå med ett leende på läpparna. 

Där slöts en cirkel, det hade närapå börjat på Jazzhuset och kanske var det dags att avsluta där. Efter nio år med blogg kände jag mig trött, att ständigt tycka, uttrycka, bråka med känslorna efter en spelning. Jag behövde uppleva igen, för mig själv. Hade testat lite svagt under sommaren, besökte min första festival utan att skriva en rad. Kände mig fri. 

Efter hösten kom vintern, jag gick på lika mycket spelningar som tidigare, tog bilder och pratade via Instagram. Jag var fri…

Började sakna. Att bråka med tankarna, att berätta om allt det fantastiska som finns där ute, under himlarna, ovan molen och nere på klubbarna. Till min stora förvåning märkte jag att även andra saknade. De verkade vilsna utan mina ord. Först trodde jag de ville vara snälla, sen märkte jag att det jag skrivet fyllt en funktion, en fast plats i många människors liv. Någon gick så långt att denne skrev att jag format hens musiksmak. Det gjorde mig livrädd. Samtidigt började jag sakna. Att bråka med tankarna, att berätta, om himlarna nere på klubbarna.

Håkan Hellström kör Broder Daniel-cover på Jazzhuset

Ryktesvindarna blåste starka längs med Vasagatan inför lördagens stödgala för Sir Kevin på Jazzhuset. Vem var den hemliga gästen? Runt 250 lyckliga fick plats inne på det överfulla klassiska pophaket, och ju längre kvällen gick desto större blev förväntningarna...

Själv står jag i baren och pratar med en kompis när det ofattbara sker. Håkan Hellström dyker upp från ingenstans med gitarr... efter det exploderar Jazzhuset!

Kristian Anttila om musikvideos: Blir aldrig som jag vill ha dem

I tio år har Kristian Anttila varit en självklar del av den svenska popscenen. Det firar göteborgaren med en storslagen turné och nytt album POPRUNA idag den 23 oktober. En dubbelskiva, både äldre låtar och nya.  Och var man inte medveten tidigare blir man det nu, Anttila har med denna skivan släppt sex stycken, det är imponerande. Många låtar har satt sig som svenska popklassiker.

10 år som artist innebär också tio år med musikvideos. Jag stämde träff med Kristian för att kolla av vad han tycker om sina gamla musikvideos.

Vad tycker han egentligen om sitt nästan 10 år yngre jag framför kameran? Hur gick det egentligen till när videon till Västra Frölunda spelades in?
Men framför allt bjuder göteborgaren på tips till framtida videoregissörer om hur man får honom att vara lugn framför kameran.