LISTA: Här är de bästa svenska poptexterna från år 2011

0 kommentarer

Att sätta ord på vad man känner är själva kärnan i lyrik. Kanske vill man också att de som läser och lyssnar ska uppleva samma saker som en själv. Eller så vill man att de ska uppleva något helt annat. Men själva nollpunkten är behovet att uttrycka sig och förmedla det.

Jag har vänner som ibland lite slarvigt säger att orden inte betyder något. Jag tror dem aldrig. Att orden i en poplåt inte skulle betyda något det är för mig helt främmande. Musiken är viktig, den skapar ram och rum, men där inne behövs möbler, verktyg och maskiner. 

Ibland kan dessa maskiner stå fritt fält, utan ram eller rum, men med musik blir det en större helhet. Inte alltid så att det blir bättre, ord kan ge sig av på ensamresor, men med musiken händer något. Och det är just det här mötet som är spännande. Att då säga att orden inte betyder något är som att säga att musiken inte betyder något. Som att kväva en hel värld. Armageddon.

Förra året satte jag ihop en lista med 2010-års bästa poptexter. När alla andra (finns få undantag) listade bästa låtarna och bästa albumen ville jag gå lite djupare, längre in i artisterna, till det där som betyder mest för mig. Orden. De svenska orden, den svenska poplyriken. Jag ville lyfta orden till nya nivåer, få folk att lyssna, att läsa. För mig har orden alltid varit viktiga. Livsviktiga.

 

Artisten som skrev årets poptext 2011.
Om man ska spana efter trender bland all svenska popmusik värd att lyssna på så är det tydligt att det blir mer och mer privat. Nu är vi långt inne i sängkammaren och rullar. Länge har vi ju levt i den villfarelsen att text på modersmålet per automatik blir närgången, mer intim. Nu börjar man se att så inte alls är fallet, det krävs precis lika mycket våga som att skriva på engelska för att bli riktigt nervpirrande på svenska. 

Kanske beror det på att vi ständigt utsätts för alla möjliga språk. Engelska och diverse minoritetsspråk såklart, men också sms-språket, chatt-språket och twitter-språket. Språk som utvecklar svenskan. Vi börjar helt enkelt se vanlig svenska som något främmande. Då gäller det att som textförfattare bjuda på det bästa av det bästa om man vill greppa tag och ruska om, att bjuda in alla de här nya språken, blanda och ge. Brassa värsta fyrverkeriet konstant. 
I linje med detta kan jag se en rörelse bort från den traditionella hjärta-smärta lyriken, artisterna anstränger sig mer nu. Hittar nya ingångar för att beskriva det fantastiska vi kallar livet. För när världens hemskheter kommer närmare än någonsin blir ett litet uppbrott inte så speciellt märkvärdigt.

Listan från 2010 blev tretton vackra textblommor lång, uppväxta i den svenska poptextfaunan och jag tyckte att Ludwig Bell var den bästa vaktmästaren i växthuset under hela förra året. 


Här är en ny lista, 2011-års bästa poptexter på svenska, även denna tretton textblommor lång och vacker. Närgångna och ärliga texter, vissa skrivna på plakat och andra på trasiga lappar. Ett hopp om förståelse eller en vilja att förändra.

Mycket nöje!


EXTRA EXTRA: Jumper släpper nytt 2012, spelar in i januari

0 kommentarer

Som jag berättade igår så droppade TV4 Nyhetsmorgons Jesper Börjesson en glädjande nyhet via Twitter: Jumper återförenas.
Nu kommer han med fler uppgifter: JUMPER SPELAR IN NYTT! En EP är planerad. 

Nu återstår det bara att se vilken festival som hugger först. Storsjöyran? (kunde passa bra, de brukar vara på hugget) Way Out West? (Värmland kanske kan kvala in som utlandet) eller Hultsfred? (där sätter jag mina slantar).






Jumper har släppt fyra album mellan 1996 och 2006, debutskivan ska enligt uppgift sålts i över 100 000 exemplar.

Förtydligande: inget är än så länge officiellt. Men ännu syns ingen dementi...

Tillsist:

Jag undrar hur mycket min Facebook-grupp spelade in: Vi som vill att Jumper ska göra en återföreningsspelning. Kanske inget, kanske allt.

Jerry Boman

EXTRA: Jumper återförenas!

1 kommentarer

UPPDATERAT 23 jan: Enligt Jumpers Facebooksidan ska bandet INTE återförenas. Där skriver man:

Hej på er! Vill bara klargöra här och nu att de senaste veckornas rykte om en återförening av Jumper tyvärr inte stämmer. Ryktet kommer inte från oss men det finns en förklaring till det. Återkommer om det vid ett senare tillfälle.
Vem eller vilka som står bakom sidan är oklart, också vad den eventuella "förklaringen" skulle vara. Den som lever får helt enkelt se.
------------------
Enligt hittills obekräftade uppgifter ska Jumper återförenas! Det är TV4 Nyhetsmorgons programledare Jesper Börjesson som inte bara en gång, utan två gånger, gått ut med denna smått sensationella uppgiften på sin Twitter i dag vid lunch. Jesper är för er som inte vet en härlig musiknerd och med över 4000 som följer honom på Twitter som får man nog ändå ta det där för relativt trovärdigt.

Om detta visar sig vara helt sant, att en återförening av Jumper blir av, kommer det bli den största och bästa saken som händer under hela 2012! Jumper var och är det bästa popbandet som kom på 90-talet, tyvärr hamnade de lite i skuggan av några killar i Kent, men sånt där kan man ju inte lägga värde i.

Jumper bildades i Kristinehamn 1996 men flyttade snart till Stockholm. Med effektiva poplåtar som När hela världen står utanför, Tapetklister, Välkommen hit och Miljonär satte de en standard för hur en innehållsrik, och inne sällan finurligt komisk, en poplåt på svenska kan vara.
Jumper bestod av Niklas Hillbom, Preben Rydin, Martin Andersson, Jonas Moberg och Jan "Linda" Lindström.


Nu jagar jag vidare på mer info och lyssnar på Tapetklister.


Jerry Boman

Tre ljudklappar med svarta Pulpa, ärliga Leo Kall och gåpåiga Vaken

1 kommentarer

I år var inte julafton för mig, inte min dag. En vilsen vanlig lördag i raden, bortglömd och förpassad. Så jag bjuder på klappar nu istället, tre nya spår från svenska artister ni kan ha öronen öppna för under nästa år. En klautrofobisk video, en arg uppgörelse och en näve i luften.Här är Pulpa, Leo Kall och Vaken.

Liveklipp: Så såg det ut på Fritz´s Corners julfest på Strand

0 kommentarer

Meine Kleine Deutsche på Strand
Det har varit lite sådär med julkänslan i år, ingen snö, ingen kyla och kanske att jag själv inte är så intresserad. Men i lördags slog det till, inne på Strand. Fritz´s Corner höll julkalas och det var som att komma hem. Var det bara jag eller var det lite varmare där inne? Hur som helst fanns både tomte (som även agerade fotograf!) och glögg. Samt massa vänner. Nya och gamla. Som en riktig julfest. Det kan väl sägas nu, ni där ute är min familj.

Kvällen innehöll en massa livemusik, roligt att sätta gigtiden på tio min per band, funkade faktiskt väldigt väldigt bra! Skoj med nya initiativ! Fanny, Fernado Torres (premiärgig!), Meine Kleine Deutsche, Azure Blue, Vulkano (med helt ny låt!) och Audionom spurtade hela vägen.

Krönika: Emmabodafestivalen och kvinnorna - en fråga om ansvar

24 kommentarer

En gång i tiden tyckte kyrkan att homosexualitet var en sjukdom, att kvinnor inte skulle få sitta i bänkarna och att prästen var utsänd från Gud.

En gång i tiden tyckte festivalbokare att det inte fanns tillräckligt många kvinnor som gjorde bra musik, som spelade skivor bra och att bokaren var utsänd från Gud.

Eller vänta nu, det där sista hände visst just nu.

Jerry Boman försöker finna svaret på gåtan varför festivaler inte förstår storheten i att ta ansvar och varför de inte vill förändra samhället.




Liveklipp: Meine Kleine Deutsche kör jullåt på svenska!

0 kommentarer

Det här kan vara den bästa jullåtscover jag någonsin hört! (Fler klipp, många fler, kommmer efter denna magiska natt på Strand)

Jerry Boman

Liveklipp: Sibille Attar på Landet

0 kommentarer

Det går ett rykte på stan att jag ska ha snäst av Sibille Attar en gång i tidernas begynnelse när hon var snäll och påpekade min fina blomma på kavajen. Själv vet jag inte om detta är sant, men jag bäddar in mig i ett berg av skämskuddar. För är det någon som jag inte skulle vilja snäsa av är det just Sibille. Hon verkar vara en sådan där person välden kan snurra runt, som sprider ljus och gör oss andra lite bättre. Att snäsa av henne säger kanske allt om mig, jag vet inte, men det här är en offentlig ursäkt.

Jag såg henne i The TourettesParklife 2005, förmodligen fler gånger, sen var hon där när [ingenting] spelade under bron utomhus vid Strand, den gången fyllde hon en låt helt själv. För det är just fyllandet hon är bra på. Sibille tar över, luften tar slut runt henne, men precis som äventyrare som varit nära döden på något berg vittnar om hur de när de vet de ska dö upplever ett stort lugn, upplever man lugnet när luften tar slut runt Sibille. Det är helt ok att ge henne allt, för i den oändliga sorgen hennes röst bär, det livet, ger så mycket tillbaka.

Liveklipp: Luciakväll på Musslan

1 kommentarer
Jag tog ett beslut, jag skulle lära känna människorna jag bara kände lite grann lmer. Du vet de där personerna man springer på ute, på krogen, på klubben och i vimlet. Folket du "känner" men inte "känner". Jag var nyfiken, vilka är de? Kan vi bli vänner? Kan vi säga mer än bara "Hej"?

Gjorde slag i saken, hörde av mig via Facebook och nu står jag där någon vecka senare på något som i det närmaste kan liknas vid en personalfest. För det ena ledde till det andra och jag hamnade på Musslan en luciatisdag då lilla managementbolaget Saturday Enterprice bjöd på en tidig julklapp i form av sina artister.

Trångt, regnmysigt och väldigt trevligt. Och tänk, för några veckor sedan "kände" jag inte de här personerna och jag hade förmodligen missat hela kvällen. Jag hade missat fina minispelningar med Stiko Per Larsson, Maja Alderin, Adam Heldring, Ludwig Hart och The Hardships.

Sex artister som kör på en höft, bjuder på nya låtar (vissa knappt färdiga, älskar det!) och någon bjuder på julsång. Trevligt värre. Att ge sig in och tycka hur det här var blir bara trist, det var väldigt bra hela kvällen! Ska man hålla fram någon blir det Maja Alderin. Med röst och värme vinner hon, även i klassen "Finast kläder" vinner hon.

Vidare var Stikos Åh helga natt en väldigt fin avslutning, trots att regnet lekte Göteborg mot rutan fick till och med jag julfeeling där. Men som sagt, det var egentligen inga dåliga saker alls den här kvällen, och The Hardships var en ny trevlig bekantskap. Typ bästa tisdagen på väldigt länge. Bara för att jag bestämde mig för att söka upp folk jag kände men inte kände. Gör det du också! Vem vet var du hamnar?

Nog babblat om detta, så här såg det ut:



Jerry Boman

Nytt: Jullåtar som inte är jullåtar

0 kommentarer

Julfeeling i Liljeholmen 07:53
Så satt vi där i mitten av december, regnet föll hårt över staden och någon speciell julfeeling ville inte infinna sig. Vi gick till en bar, tog en öl, tog en till och försökte skapa egen tradition. Vilset vändes öronen mot himlen. Då, som ur ett vakuum vi inte känt, sipprade toner och röster, nya för oss, nya för alla. Det var då julen kom till mig, i den berusande känslan av att det gamla ska rensas bort och det nya ska svepa in.
Här är tre nya färska "jullåtar" som ger dig rätt känsla.Med Daniel Gilbert, Light Parade och Ep´s Trailer Park.

Liveklipp: De Montevert och Bobbypinrocker på Southside

0 kommentarer

Alla var där. Inte så ofta man får använda det uttrycket i Stockholm med sitt enorma utbud men igår var det närmaste jag kommit en sådan kväll. Klubben So Unbelievable! fick ner oss alla i källaren på Southside (som fått sig en upprustning) och det blev en mycket fin kväll.

Liveklipp: Kära Raymond & Maria
- jag älskar er ännu mera nu

0 kommentarer

Vinden drar in från nordväst, termometern visar minus åtta grader och några enstaka moln skymmer tillfälligt stjärnorna när Kaknästornet sänder ut sina tvvågor. Det är natt i Stockholm den 26 november 2004 och här någonstans når Raymond & Maria sin absoluta topp i svenskarnas medvetande. Sommaren tillhörde låten Ingen vill veta vad du köpt din tröja och just den här fredagen har bandet avslutat den hetaste tvshowen i Sverige, Sen Kväll Med Luuk. I talkshowens sista del någonsin, sist i programmet, framför Raymond & Maria en Green Day-cover: Good Riddance (Time Of Your Life). Tårar rullar ner för Kristian Luuks kinder. Det blir inte mycket bättre än så.

Liveklipp: Magnus Ekelund på Klubb King Kong, Södra bar

0 kommentarer

Plötsligt var han precis överallt. Magnus Ekelund spelade in en låt med Jakob Hellman, sjöng duett och skrev låt med Mattias Alkberg, åkte på turné med samme Alkberg och så nu, turné med Hellman. Sen toppar han det hela med att ha en fantastiskt rolig vlogg på Djungeltrumman. Han kommer inte från ingenstans, men kanske är detta det långsammaste och mest ärliga genombrottet vi skådat. För Magnus har kämpat, aldrig gett upp. Från den första lyssningen för över två år sedan har jag varit helt såld och övertygad om styrkan i Ekelunds låtar.

Det hela sitter rösten, en sorgsen desperat röst som samtidigt inte är ett offer. En röst med djupet från hopplösheten, med kraften som bara riktig självkänsla kan ge och rösten skrapad sårig av livet. Till detta Ekelunds extraordinära känsla för poplåtar som man vill knyta näven i luften åt, musik nuddande musikalens bombastsika anslag men utan dess glättiga yttre. Som varje låt vore en egen nationalsång.

Det handlar om orden, beskrivande personliga samtidigt allmänna. Inga krumbukter eller utflykter kring fiktiva känslor, ärligheten och sanningen känns närvarande. I Din jobbigaste vän, en naken betraktelse utifrån, är det samma obehagskänsla som när en person inser att drogerna tagit livet, när mattan rykts bort. Den insikten, hur smärtsam den än må vara, leder till gott. I Din jobbigaste vän gör Magnus upp med sig själv, utan att bli ett offer. Storslaget. Och det är en sådan mening, "jag är din jobbigaste vän", som man undrar varför ingen gjort låt av tidigare. Men det är väl så genier jobbar tänker jag, de hittar det vi andra ser men inte fattar att vi ska ta tillvara på.

Det är roligt att höra hur fler och fler sjunger med, hur många har börjat lyssna. För i Magnus Ekelund har vi en stor artist med förmågan att berätta något om oss. Genom sig själv. Bättre än så blir det inte.

Efter du lyssnat på klippen nedan från igår tycker jag du går in på Spotify och lyssnar på hela skivan Svart Flagg. Blir du inte berörd nu har du inget hjärta.
(missa inte sista klippet där Magnus gör en hjärtskärnade version av Vapnets Ge dom våld



Jerry Boman

Liveklipp: Jakob Hellman gjorde hemlig spelning på Södra Bar

1 kommentarer

Kvällen innan en av höstens mest hajpade spelningar i Stockholm dök plötsligt huvudpersonen själv upp på Södra bar och gjorde en ytterst hemlig spelning. Javisst, Jakob Hellman spelade igår på Klubb King Kong! Under en magisk halvtimme bjöd han på både nya låtar och gamla favoriter (efter önskemål från publiken).

Det är sånt här man lever för! Jag visste att Jakob skulle gästa Magnus Ekelund men att han sen, tillsammans med nya bandet Nerverna (mer känt i samband med Mattias Alkberg), skulle spela själv visste nog ingen.

Ikväll spelar Jakob på Strand och det kommer med all sanolikhet bli precis hur bra som helst. Själv kommer jag befinna mig på annat håll... och det kommer bli helt galet bra. Klipp från den "comebacken" ser ni imorgon.

Här kommer fyra klipp på hur det såg ut igår på Södra bar:





Jerry Boman

Liveklipp: Stormakten

0 kommentarer

Stormakten lyckas där många misslyckas, att vara sårbar men ändå hård. I berättade ord ber de om förlåtelse lika självklart som ödmjukt, utan att för den sakens skull tappa skärpa eller bli mesiga. Tänk Thåström, tänk mörker. Där andra biter ihop käken och förklarar närheten till våldet med att de andra började, där säger Stormakten samma sak men är aldrig nära våldet. Det är mer ett konstaterade: Vi är inte som dem. Ni kommer aldrig nå oss hur mycket djävulskap ni en bullar upp framför våra näsor. Vi är Stormakten och vi är bättre än så.


Jerry Boman

Liveklipp: Jennie Abrahamson på Debaser Slussen

0 kommentarer

Webbtv: Pontus de Wolfe drar en kaffe och vi tittar på varg

0 kommentarer

Han är precis överallt. Boken Vad är musik? gav han ut med Salem al Fakir, med den samme satte han upp en pjäs på Dramaten och bildade bandet Earpony, han har poppis blogg på Nöjesguiden, spelar skivor över hela stan, har en klubb på Kåken där man får tjuvlyssna på osläppta skivor och nu ska han köra livespelningar på PUB.

Namnet på allas läppar är Pontus de Wolfe och nu släpper han ovanpå allt det här sin debutskiva. Ni som hänger på bloggen ofta vet att jag vid flera tillfällen hyllat Pontus musik så det är väldigt kul att skivan nu äntligen kommer!

Pontus hälsade på i min lila soffa och jag passade på att fråga lite om skivan.



Här kan du lyssna på Pontus musik.

Spelningarna på PUB som de Wolfe snackar om i klippet ser ut som följer:

Söndag 4 december, kl 13:00
 Magnus Carlson (Weeping Willows)

Söndag 11 december, kl 13:00
 Britta Persson

Söndag 18 december, kl 13:00
 Anna Järvinen

Fredag 23 decemer, kl 13:00
 Salem Al Fakir

Utlovat är bland annat: The Beach Boys Let me go home, The Smiths There is a light that never goes out, Velvet Undergrounds Sunday morning och Nancy Sinatras Downtown. Det där kan ju inte bli annat än underbart!

Men redan på tisdag händer det här:
















Jerry Boman