Musik enligt Jerry: 2011-03-01

Jag har berättat om dem tidigare, Adventure Of. Du skrev jag bland annat "AO är den dansanta versionen av JJ, den gladare versionen av nya Club 8 och ett elektroniskt huliganäventyr för Vampire Weekendfans". Nu fortsätter de sin enormt svängiga resa mot sommrens Under Bron-fester, jag kan inte tänka mig ett mer passade band att spela där! Kom igen! Indiesamba tills solen går upp!

Adventure Of - Airplanes over cities from tackforigar on Vimeo.

Jerry Boman

Skivtankar: Anna Järvinen & Anton Kristiansson

Det enda som förenar Anton Kristiansson och Anna Järvinen förutom att de båda fick stå långt upp på klasslistan är att de släpper skiva samtidigt. Anton ett debutalbum och Anna en tredje skiva i en oväntad trilogi.
Jag har lyssnat, jag har lyssnat mycket, det senaste veckorna och jag har hittat två artister som går egen väg, som inte viker av från sin tanke och som båda har förmågan att totalt paralysera mig. Som vanligt i Jerrys värld kommer det tillbaka till orden, Anna och Anton trixar med mina tankar genom att bombardera mig med välskrivna texter.

Livetankar: Nord & Syd och Monty

En premiär och en nypremiär. Lönelördagen på Medis såg onekligen bra ut på förhand. Supergruppen Nord & Syd skulle för första gången stå på scen och Monty skulle göra sin enda Stockholmsspelning samt bjuda på sitt nya "sound".

Detta såg som sagt väldigt bra ut på pappret…

Fredag: Kom på indieklubb!

Jag spelar skivor på Högkvarteret (Närkesgatan) på fredag. Jag delar bås med Anna Giertz från Love is a burning thing och bara där har ni ju en grej att se fram emot! Som om detta inte var nog: Francis spelar live! I vår ger de sig ut på europaturné: Finland, Frankrike, Beneluxländerna, England, Irland och Italien är länder som får besök. Missa inte chansen att se dem innan de blir tokstora!

Klubben heter Helt vanlig klubb goes INDIE så ni kommer ju fatta vad vi kommer bjuda på bra musik! Kom och dansa utav helvete i källaren med de röda gardinväggarna och rutiga golvet!

All info hittar du här! (ryktet säger att DN på Stan har "hjärtmärkt" den här tillställningen i fredagens tidning…)

Jag filmade Francis lite när de spelade på Medis:

Jerry Boman

Liveklipp: Vit päls solospelning

Igår gjorde Carl Johan Lundgren från Vit Päls ett av väldigt få soloframträdanden. Platsen, ett fönster på Skånegatan i Stockholm, passade tydligen så bra att vi fick höra en ny sång. Ny skiva är på gång i höst. Hurra för det!

Jerry Boman

Liveklipp: Popterror och Autisterna från Slussen

Att hitta band som passar samma kväll är svårt. I lördags lyckades Youth på Debaser Slussen extra bra, Popterror och Autisterna på samma kväll var nästan för mycket. Efter hoppet hittar du två fina liveklipp och så en nyhet som gäller i morgon tisdag!

Helgvideo med helgmusik: Frida, Norbert & Kristoffer

Tre låtar, tre artister som jag gillar väldigt mycket just nu:

Frida Selander
Frida släpper skiva och spelar på Högkvarteret (Stockholm) den 29 mars. Läs mer här.

Norbert Lukacs

Kristoffer Ragnstam

Tillsist:
Du har väl inte missat årets upptäckt?

Läs mitt tidigare inlägg HÄR!

Jerry Boman

Exklusivt: Emmons nya!

Jag har vevat med armarna i flera år nu, att hon är landets bästa, att allt hon rör vid blir dansmusik som inte är dansmusik och jag har lyssnat sönder wav-spår. I somras premiärspelade jag en förhandsspår från Emmon på Midsommarfestivalen. Jag och besökarna fick höra ett mörkare sound, mer filmiskt om man så vill. Så här skrev jag då:

”Emmon – BodyJar (från kommande skiva)…till hösten är det dags för skiva nummer tre. Och det är från den som jag bjuder på en officiell premiär: BobyJar! En mörk dröm som gjord för Smålandsnätter mitt i sommaren!”

Nu tog det alltså lite mer än höst innan vi fick höra nytt, den här låten släpps nästa vecka och album kommer i maj. Arvika är redan inbokat för Emma Nylén som hon egentligen heter.

Med det nya närmar sig Emmon sin början, det är ljust igen, det kommer förmodligen dansas och det kommer remixas av alla och allt. Distance är en stor låt, den ska lyssnas på högt och den lyfter upp Nylén över scenerna. Snygga ljud, melodi man vill ha mer av. Kommer inte denna spelas i radio (vem som nu lyssnar på det) finns inget hopp.

Här är den då, exklusivt för dig som följer Musik enligt Jerry: Emmon med nya låten Distance!

Emmon - Distance by musikenligtjerry

Tillsist:
Sara-Märta, som är musikläggare på P3, var på plats när Emmon spelade in sin nya video. Läs om det hela här.

Jerry Boman

Nytt: Horrible Houses

2 kommentarer

Jag brukar tänka att ni som läser här då och då hittar något nytt, musik ni inte tidigare hört och som ni liksom jag kärar ner er i. Jag släpper ner bollen och låter er själva dribbla den till det där perfekta målet som det innebär att upptäcka ny musik och fortsätta gilla den. Nu har jag dock märkt att ni precis som jag ofta glömmer bort guldkornen när den där första förälskelsen gått över till något annat, man glömmer helt enkelt förra veckans hjärtklappning.
Så för att stimulera era hjärtan (och till viss del mitt eget) några återupptäckter som släppt nya grejer. Men det blir såklart även en HELT ny grej!

Liveklipp: Johan Hedberg & Avtalet från helgen

Jerry Boman

Fakta: Världens snyggaste gitarr. Punkt.

3 kommentarer

Jag måste helt enkelt börja här, jag har en hangup på en pryl. Det händer inte så ofta men just den här saken står för en massa bra grejer, den symboliserar en enormt bra låt och en musikvideo som jag tittat sönder. Gitarren heter VOX Phantom och är såklart en likadan som Ian Curtis så spänt håller i videon till Love will tear us apart. (det är väldigt fint att han under hela låten håller fingrarna på det inledande ackordet likt en nervös skolpojke!) Den diamantformade gitarrkroppen är enligt vissa i min närhet helt värdelös, eftersom man inte kan sitta ner och spela. Det kan man ju inte lägga vikt vid när man står inför denna magnifika designfullträff.
Varför i hela världen ska en gitarr vara praktiskt? Det är som att eftersträva cigg som är enkla att hålla, klubbar som har mjuka väggar och cyklar som tar dig till Kina.
Phantom är den snyggaste gitarren jag vet, just den här kvällen ingick den i The Mare:s uppsättning.
Med de orden kan vi fortsätta till livets väsentligheter, The Mare och Iiris Viljanen Trio live på Klubb King Kong.

Liveklipp: Glasvegas och
It's a bird! It's a plane!

It’s a bird! It’s a plane!

Att de två en gång skulle samarbeta var kanske inte en hög oddsare. Joel Sjöö från They live by night med sin säregna röst, den när på sprickfärdiga höga rösten och Andreas Söderlund från Niccokick med sin ångestfyllda ton i rösten. Joels förmåga att mejsla ut finurliga visselvänliga, men ändå introverta, melodier och Andreas med sina bombastiska ”lager the life” låtskatter. Att dessa två möttes, tvingade varandra att göra saker ihop är en av livets små mirakel.

It’s a bird! It’s a plane! låter som inget annat i Sverige just nu. Det är sprött, det är på tå och det är varmt. Duon live låter som en ångvält i partier (det finns ingen motsättning i rånsprött och byggmaskiner) , och ändå hör man varje ljud, varje frasering. Det här är fontralkrocken mellan They live by nights underskattade Factory och Andreas Söderlunds ”Pappa, pappa varför gråter jag”. Det är en krock som man inte såg komma, men nu när den är här är det den mest naturliga krocken.

Att Glasvegas tog med de här killarna som förband tyder på bra smak, för det är inget som låter likt skottarna, inte alls. Publiken blir nyfiken, det märks. IAB!IAP! försöker inte hitta tiden, rummet eller något annat pressrelese passade, de försöker hitta den bästa känslan. Bygga låten som först får dig att lyssna, och lyssna lite till för att slutligen, när den har dig i skruvstädet, tömma dig på varenda känsla.

It´s a bird! It´s a plane! spelar på Landet den 2 april. Du är där, jag är där och alla andra är där. Smaken är inte som baken, det här kommer alla gilla.

Glasvegas

Glasvegas är en mastodont. Ljudet är så stort att jag nästan slås till marken. Ändå håller det kvar känslan av exklusivitet för mig i publiken, vi känner oss hemma hos någon, en fest med ett band i hörnet. Det är märkligt. Nya svenska trummisen Jonna Löfgren är så jävla underhållande att hon snart kommer från en tillsägning för att hon snor uppmärksamheten från de andra. (mer om Jonna Löfgren längre ner…)

Glasvegas håller sig på rätt sida linjen, de nya låtarna är stora som hus men håller ändå tillbaka. Låter bättre live. Förmodligen var det har absolut sista gången vi kunde se bandet på en sådan liten scen, de kommer ju tillbaka i slutet av maj och spelar du på Annexet. Jag kommer inte gå, det kommer bli så jävla pompöst, precis som musiken innerst inne är. Det briljanta med Glasvegas har ju varit det lilla i det stora, att de vågat ta de hårda frågorna, snuddat vid politiken. Att vräka ut det på en stor scen är inget för mig. Det blir för mycket, för genomtänkt. Men på Kägelbanan, på den utsålda och evigt svettiga spelningen, passar det prefekt.

Tillsist:
Jonna Löfgren var det ja. Henne hittar man i det för er uppmärksamma läsare kända bandet Boden. Som jag bland annat såg på Talvatisfestivalen i Jokkmokk och på Lilla Hotelbaren för en tid sedan. Och om jag förstod det hela rätt så var det Jonna som fixade in mig på den utsålda konserten. Så kan det gå! Tack!

Jerry Boman

Jerry Boman

Liveklipp: Navet och några ord om Fine Arts Showcase

2 kommentarer

Pluto i lördags kändes som en bra hemmafest, massor med vänner och väldigt bra stämning. Till och med vakterna var snälla! Eller det brukar de vara. Hur som, i dj-båset hittade man både Petter Seander och Jonas Markbäck, båda spelade väldigt bra grejer! Hela kvällen! På scen hittade man inte bara en av landets coolaste sångerskor utan också en väldigt underskattad pophistoriker.

Nytt: Sameblod

Vurmen för Norrland fortsätter här på bloggen:

Sameblod består av Frederick Rundqvist och Mickael Mattisson, och där det är den sistnämda som gett bandets dess namn då han är same. Svårare än så var det inte, även om namnet till en början verkade mycket märkligt.

Hur som helst är det mjuk elektronisk musik med akustiska inslag, att lyssna på med ögonen mot skyn på en uppblåsbar madrass och en kall i näven. Semestermusik liksom. Just nu gillar jag Talk Shit mest, som smyger på mot framtiden, genom rymdstationen och vidare mot solen. Mjuka paneler, rundade hörn och tynglöshet. Ekot av dina egna tankar, mönstret stjärnorna gör på panelen. Ensamheten. Dämpade steg. Mot evigheten. Lyssna högt, högre än dina öron klarar, och du försvinner.

Talk Shit by Sameblod

Mer, mycket mer hittar på deras Facebook-sida. In och gilla!

Jerry Boman

Liveklipp: Två kalas med Johan Hedberg och Simon G

Det är fint att fira kalas på lokal. I går hann jag med hela två stycken på samma kväll. Det började på Nada med överraskningsfest för Disa. Henne känner ni igen från diverse dj-bås runt om i stan, Debaser, Strand, Nada, Imperiet och lite överallt. Hon trodde det skulle bli en kväll hemma hos en kompis men vi pyntade Nada och blåste skiten ur henne. Bra roligt!

Sedan vidare till Southsides svettiga källare och Cosy Den-Mattias 30-års kalas. Hela Stockholms indie-elit var på plats (förutom vissa som var hemma och drack vin enligt uppgift), go stämning och diverse halvspontana uppträdanden. Det letades fram både gitarrer och märkliga rytmer på synthar. Mycket kul!

Här nedanför lite smakprov: Johan Hedberg (Suburban Kids) och Simon G (Las Palmas med mera)!

EXTRA EXTRA: It's a bird! It's a plane! förband till Glasvegas!