Minnesdag: Broder Daniel
i Sen kväll med Luuk
Det var en torsdag, 30 november 2001. Jag och min vän Karl kopplade in Minidisken till tvens ljudutgång, en röd sladd och en vit. Vi testade ljudet. Jo, det verkade funka. Skulle vi köra på automatiskt ljudnivå i minidisken? Eller manuell? Det här fick bara inte misslyckas.
Stämningen gick nästan att ta på, vi var nervösa, uppspelta. I programmet Sen kväll med Luuk skulle Broder Daniel göra comeback. Eller, de hade aldrig försvunnit, de hade bara en paus. Nu var tiden inne för en ny låt. Vi sa det flera gången samtidigt som vi testade ljudet: De ska spela en ny låt. En ny låt. Aldrig kunde vi förstå hur mycket den låten skulle förändra oss. Hur den skulle förändra Broder Daniel.
Detta var innan Facebook, innan Youtube och fildelningen var inte riktigt lika stor som den är i dag. Visst delades det musik på nätet, men det var lite svårare än nu. Ingen hade med andra ord hört låten. Den fanns ingenstans. Visserligen hade de tidigare under året spelat låten på Göteborgs kalaset men då tog inte många notis om den.
Kristian Luuk hade satt sig uppe på läktaren när han skulle presentera bandet. Kanske kände han att det inte var läge att vara programledare denna klassiska natt, han vill också få vara en del av publiken.
I bakgrunden ser man dem: Henrik, Håkan, Theo, Anders, Pop-Lars och så Fredrik Lindson från Embassy på tamburin. Den klassiska uppsättningen.
Vi trycker på Rec. Allt verkar funka. Publiken applåderar. Nivåmätarna visar ”allt okej”. Så drar Theo fingrarna över strängarna och ut strömmar det distade, distanserade reverbtyngda ljudet. Och våra liv blir aldrig de samma.
Efter låten klingat ut kopierar vi snabbt över låten till datorn, fixar lite med ljudet och läger ut den på nätet. 10 laddar ner. 20 laddar ner. 200 laddar ner. Den hösten och vintern blir ”Broder Daniel - Shoreline – Sen kväll med Luuk” den mest spelade låten i djbås runt om i landet. Popsverige jublar, sträcker händerna i luften. Varje gång. Och hoppas att Broder Daniel ska komma tillbaka. På riktigt.
I dag är det exakt nio år sedan den där magiska torsdagen. Alla vet vad som hänt sedan, Broder Daniel blev större än någonsin. Nio år bra år senare och fortfarande brukar jag spela den där inspelningen ute, jag väljer den framför den inspelade som senare hamnade på skivan Cruel Town. Från datorn brände vi ner den på cd-r och jag gjorde ett omslag, en bild på ett mjölkglas mot röd bakgrund. Nio år vackra år har gått och när jag i slutet av 2009 skrev ner listan över vilka låtar som var bäst under 00-talet så kan du gissa vilken som hamnade överst…
Tillsist:
Jag uppmanar ingen att lägga ut musik på det här viset. Vi tänkte kanske oss inte för. Men samtidigt är detta den ända låt jag någonsin fildelat utan att ha artistens tillstånd. Jag ser det ändå som att vi gjorde en kulturgärning. Om än olaglig.
Jerry Boman
Unplugged: Simon Norrsveden
Så här lät det i går i en fotostudio i Stockholm, Simon Norrsvenden med låten Quentin Tarantino:
Jerry Boman
NYTT: Lilla sällskapet - Snart
Grattis, Navets nya gratis!
Så här skrev jag efter deras spelning på Trädgården:
Tillsammans med uppåtspiralen i musiken åker tankar mot de där kvällarna när man gjort slut med någon. När man bryter något och mår bättre efteråt. Fast samhället säger att man ska må kass. Går hem till sig själv och trots att det känns tomt så ler man.
Skivan finns för gratis nedladdning på bandets hemsida. Hoppa dit och tanka. Det kan vara det bästa du gjort den här hösten.
Mer info:
Navets sida.
Festligheterna på Medis på lördag är under Klubb Loadeds hatt.
Jerry Boman
Text och musik från norr
 |
| Foto: Graur Codrin |
Länk till listan hittar du längst ner.
Pophits med jazzfyrverkeri
Så såg jag då att Theodor Jensen (Broder Daniel/The Plan) skulle spela på Bomullsklubben. Där man parar ihop en artist med just ett jazzband…
(videoklipp efter hoppet... och lite fredagstips)
Låten som Håkan lånade:
Flowers in the air - Lost at sea
Det har tisslat och tasslats om Håkan Hellströms låt Saknade Te Havs. Om originalet… Jo, så är det, det är inte Håkan som skrivit låten. Det är ett band som heter Flowers in the air (Johan Holmgren från Easy bl.a) och i deras version heter låten Lost at sea. Men innan ni rasar så kan det vara på sin plats att berätta, Håkan har INTE snott låten. Berättelsen går att han hörde den, gillade melodin och frågade bandet om han fick använda den och göra en svensk text. Och ingen säger ju nej när Hellström kommer seglandes.
Jag lyckades snappa upp låten när den spelades i en bar. Vilken version gillar du mest? Den engelska eller den svenska?
10 december
Flowers in the air premiärspelning
Klubb Populär, Henriksberg, Göteborg
Gratis innan 22
Klart det är Populär-Anders som bokar in årets band!
Jerry Boman
Nytt: Hagaliden från Göteborg.
Plötsligt på Ringvägen
Så hände det sig att Christian Kjellvander satte sig bakom kassan i den lilla musikbutiken Fönstret på Ringvägen och spelade några låtar från nya skivan. Inte ofta man har har såna stora artister precis utanför porten! (detta var nästan i samma klass som när Lloyd Cole spelade på El Mundo. Det blev till och med två klipp den gången)
Som ni ser, vid sin sida har han Tias Carlson.
EXTRA: Dial M for Murder
öppnar åt Suede!
Svenska Dial M for Murder! är tillsammans med New Young Pony Club förband till Suede när de spelar på o2 arena i London den 7 december.
-Jag kan knappt tro det är sant, säger ena halvan av DMFM Anders Lantto.
Jag gillar Dial M for Murder! mycket och har hela tiden tjatat för er om hur lite uppmärksamhet de här killarna får i förhållande till hur bra de är. Nu händer det grejer! Väldigt roligt!
Nyheten kommer inom kort bli offentlig på Suedes hemsida.
Tillsist:
Så här gick det till när jag fixade projektioner till DMFM på Strand.
Jerry Boman
En fest för de som kämpar
Expo är tidningen som sedan 1995 jobbat med att kartlägga Sverigedemokraterna och alla andra mer eller mindre rasistiska partier och grupperingar i Sverige. Bara det är hedervärt. Men nu är Expo ingen vanlig tidning som får en massa statligt stöd per automatik eller för den delen säljer annonser så där på en eftermiddag. Tydligen är antalet prenumeranter inte tillräckligt många. Det är inte därför jag är förbannad på att nästan ingen orkade ta sig till Kägelbanan i onsdags. Det som gör mig förbannad är att ingen ser vilket arbete redaktionen lägger ner, hur de i femton år kämpat och kämpat ännu mer för att berätta hur det egentligen står till.
Han heter Tias Carlson
Först:
Lyckliga Måndagar på Tranan firar Håkan i kväll måndag. Jag kommer tillsammans med Emelie Persson och Gustav Gelin spela mycket Håkan relaterat, stölderna, inspirationen och bandmedlemmarnas soloprojekt. Och en del Youtubefynd...Tänk Fredrik Virtanen...
Info om det hela hittar du här.
Just det, gratis och fritt!
This is head.
This. Is. Head.
Jag är egentligen helt tom inför det här. Vad håller de på med? Jag känner mig inte riktigt värdig att stå där och lyssna. Några öl, god mat och så snackar jag med folk. This is head kräver mer uppmärksamhet än så. Tar mig fram. Stirrar. Är tyst. Blir helt uppslukad. Då är det enda bara instrument som låter. Rätt traditionellt. Men ändå så otraditionellt.
Musiken trycker undan mig, jag får kämpa för att komma fram. Klaustrofobi. Behaglig klaustrofobi. Tunga skynken landar på mig. Börjar tänka på hur en tifo till det här skulle se ut. Superslowmotion koffetiregn. Armar likt sommarhagar fulla av valmo. En stor röd matta av växtlighet. Just rött är en färg som återkommer i This is heads närhet. Rött och varmt. Myspys.
Sinnesbra.
Ta mitt råd, mer rött ljus nästa gång. Lyssna på musiken.
Mellan pengar och känsla
MEN, Almost Famous är inget av det där. De lyckas som vanligt blanda branschfolk och vanlig publik. Det är en jävla trevlig stämning helt enkelt. Det här smittar av sig på banden, de hänger i baren och går sedan upp och spelar. Inga konstigheter. Formatet gör sitt, tre band 20 minuter var. Perfekt.
Och flytten från Nalen till Lilla Hotellbaren var ett genidrag. Mer folk som bara glider förbi och kanske upptäcker något nytt.
Ljuset som bandmedlem
Som tur är finns det band som lägger ner hela sin själ i att ge publiken något extra. Och när det sker, då gillar publiken bandet ännu mer.
Småspelningar har blivit ett sätt att leva - 57 kvadrat källarpop
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)