Prins Eugen live på Southside

Share|

Prins Eugen kan man lyssna på här.

Jerry Boman

Allt på en och samma gång

Share|

UPPDATERAD: Den här helgen kan gå till historien som den mest välfyllda någonsin. Kolla på bilden här bredvid, det är min Google kalender på saker som jag kan tänka mig att gå på… Samtidigt är det ju precis det här man flyttade hit för, valmöjligheten. Just nu är det bara lite väl mycket.
Jag har sållat ut guldkornen, inte för att det blir lättare att välja men efter hoppet kommer det i allafall.

Kollektivtrafik till Skärgården

Share|

Tisdag:
Ibland är verklighetsflykt det enda rätta. Kvällar då rännstenslyriken direkt från verkligheten känns för nära. Drömmen om den chosefria utflykten till Sandhamn, minnena från dagar i parken får blomma ut och snapshots från en knäckt folköl nedanför Slottet. Hela livet va ett spabad för själen.
Det är där jag möter The Mare. Bakåtlutad, naiv och plastpåsen i sommarbrisen. Fina melodier uppfiskade ur dikesblommor och värmefulla humlor. Uppkavlade byxor, inte av modenycker utan av värmetrycket.

I somras åkte jag just ut till Sandhamn med The Mares sångare Charley Rivel. Han spatserade avslappnat runt på ön iförd stråhatt. När jag nu ser minnesbilderna klingar musiken ännu bättre. The Mare får på inget sätt förväxlas med havs- och seglarromantiken som vissa band kittlar oss med. Det här är inte överklassen som softar på segelbåtar i miljonklassen. The Mare reser kommunalt rakt ut i skärgården, äter äpple till lunch, sittandes på en sten, istället för Redarlunch med nubbe på fina krogen. Rivel och Co är kollobarnen som växt upp, men fortfarande vill bli utsända i havsbandet för att vila upp sig.

Onsdag:
Av ren nyfikenhet är allt som Magnus Carlson gör av intresse. Sveriges bästa röst liksom… Men nu vet jag inte riktigt vad som hänt, ingen har sagt stopp. Eller rättare sagt, ingen har sagt: Du kan bättre än så. När har släppkalas på Imperiet en regnig onsdag tänker jag att alla känslostormar kommer svepa in genom de stora rutorna. Men inget händer. The Moon Ray Quintet spelar visserligen brallorna av de flesta här i stan men Magnus verkar loj. Vet inte om han tänker att det ändå bara är polare där. Han använder inte sin röst, jag saknar det där Carlsonska djupet, det blå och oförklarligt ledsna. Nu kändes han bara producerad.

Jerry Boman

Event: Lina har alla rätt

Share|

När jag först hörde talas om Rättviseförmedlingen hoppade jag av lycka. En så briljant idé, så enkelt och så omvälvande för det området där jag rör mig mest, journalistiken. För även om man försökt så är det ofta man faller i hålet, ska det snackas bilar är det en kille och ska det snackas vårdföretag blir det en tjej. Här kom nu någon superhjärna på den enkla och geniala idén att faktiskt använda sitt nätverk, både det på nätet och det i verkligheten, för att samla in alla de där människorna som råkar vara hajja på ett ämne som domineras av det andra könet. Sjukligt bra ju mer jag tänker på det.

Senaste året har priserna och utmärkelserna regnat över förmedlingens grundare Lina Thomsgård. Underbart bra. Hon har helt på egenhand för upp en fråga som bubblat på dagordningen hur länge som helst men aldrig tagit sig in bland topp tio. Tack vare Lina ligger den nu fast cementerad och det blir enklare att inte trilla ner i det där könsstereotypa hålet igen. Jag vet inte om Lina fattar hur mycket hennes idé har betytt för vårt samhälle. Tidigare har frågan om jämnstäldhet mest handlat om att fler kvinnor ska in här och där. Nog så bra. RF har lyft frågan, jämnstäldhet går åt både hållen.

2007 delade jag ut ett diplom till folk jag tyckte förtjänade det. Då skrev jag ”… ett diplom, och en skvätt ära, till några personer som bara genom sin uppenbarelse gör världen till en bättre plats. Personer som genom sitt handlande visar att man inte behöver skriva folk på näsan. Personer som agerar mer än de snackar.”
Nu delar jag ut det diplomet igen, och det går självklart till Lina Thomsgård. Motiveringen kan ni utläsa ovan.

Film: Kärleken slutar alltid

Share|

Jag åkte med Ludwig Bell och hans band till Uppsala för någon helg sedan. Jag ville se hur livet på vägen var, hur det här med kompband bakom en soloartist fungerar och framför allt ville jag ta reda på hur snacket gick.

Inget blev som jag trodde.



Klippet innehåller ett exklusivt liveklipp från Uppsalaspelningen. Med bra ljud.


Tillsist:

Igår slank jag förbi FEMME FATALE på Sense (Rosenlundsgatan). En minikällare där jag varit förr och även denna gång spelades det så bra musik att klockorna stannade! Tricket är lika enkelt som genialt: plocka in en herrans massa djs och låt dem spela bara tre låtar på gång. Byt sedan dj och låt det rulla på så hela kvällen. Strålande!

Jerry Boman

Vi är fans när allt kommer kring

Share|

Jag läser Filter, jag läser Sonic, Metro, City, Mitt i Södermalm, DN. Svd, PSL, bloggar, Situation Stockholm, Qvag-trådar, fler bloggar, statusrader, krönikor, kommentarer och allt annat som handlar om musik. En våg av ord fyller mitt huvud, allt handlar om musik. Artister, band, deras kusiners band, konserter, studiobesök, en tromb med snurrade meningar som alla går ut på samma sak. Att skriva om musik. Tusentals tecken om ditten och datten. På papper, på nätet, i mobilen.

Jag blir matt. Varför gör vi det här? Va fan håller vi på med?

Joy Divison är från Brooklyn

Share|

Landet är den mörka årstidens hydda. Huset är precis så varmt man önskar ha det när löven faller likt JJ-hajpen, när kalla vindar och sommarminnen samsas på huden. Denna kväll var jag inbjuden av Klubb Heimat att spela skivor i fyra timmar. Jag älskar det! Helt själv i fyra timmar, ingen som stör, ingen som önskar något (det är ju ändå en riktig klubb) och bara bara jag som bestämmer. Jag körde svenskpunk-popuri, Göteborgshyllningar och jag spelade låtar från världens bästa soundtrack. (Välkommen till festen-skivan slår Fucking Åmål-skivan).

Men nu skulle inte det här handla om mig, det skulle handla om de två band som spelade.

Snack: Negga ger oss hopp

Share|

Lovisa Negga sitter och finslipar på det sista inför spelningen på Debaser Medis. Innan jag ens hinner fråga lovar hon både ”uppiffade” versioner av låtarna men också saker att titta på. Hon pratar snabbt men tar tid på sig med svaren. Tänker efter.

I början av sommaren hittade jag Negga, då skrev jag ”En självklar korsning mellan Raymond & Maria, Familjen och Compute. Avrundade elektroniska rytmer, filtrerade genom myllan och skogen och till det en röst från en svävande älva... Isdansösen tacklar dig rakt in i sargen... Det här är världens första Tonya Harding-pop.”

Det visade sig att kopplingen till Familjen var mer än mina tankar.

VIDEO: Alla vill se dig röka nu som Håkan Hellström

Share|

Hur mycket kan man röka i en musikvideo egentligen?

Tillsist:
Här hittar ni originalet. Varning på den, Håkan Hellström röker. Lite.

Sneakpeak: Hellströmgate

Share|

I morgon smäller det. Då fyller Håkan Hellström 10 år som artist och släpper skivan "2 steg från paradise". På dagen exakt tio år sedan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" släpptes och livet aldrig blev sig likt. Som vi under tio år har dansat, hoppat, lipat och känt att den där Håkan talat precis till oss. Jag håller faktiskt hans dubbelkonserter i Lisebergshallen som mina topp ett. Dela första plats. Han fick alla på fötter, känslan som var där inne de två dagarna har ingen någonsin lyckats återskapa. Inte ens Håkan själv när han i somras rev av hela debutskivan på Way Out West, och gav oss en försmak av det nya när han premiärspelade "River en vacker dröm"... och när vi ändå är inne på den låten, det har seglat upp en debatt på internet (vi kan kalla det en Facebookfreakout) om det är så bra att Håkan röker i videon, på skivomslaget och i Gaffa. Till och med GP har yttrat sig i denna superviktiga fråga.

Efter midnatt (samma dag som det är tio år sedan) kommer jag släppa min syn på hela "Hellströmgate" här på bloggen. Ni ser en sneakpeak här till till vänster... jag har ingen aning om hur jag ska förklara det, ni får helt enkelt hålla er tilltåls.

Gustaf och hårda kaniner

Share|

Jag fastnar ibland med saker som är totalt oviktiga. Grejer som inte för mig framåt, inte någon annan heller för den delen. En vän sa en gång att allt handlar om att fokusera. Kanske menade han att få tunnelseende. Att snöa in. Jag är kass på det. Gör tre saker samtidigt och tror att mängden räknas i den eviga kulramen. Även då jag vet att ett brev med ett frimärke oftast är roligare än de med många. Att en enstaka öl smakar bättre än vin, öl och sprit på samma kväll.

Därför koncentrerar jag dagen på klubb King Kong på Södra Bar. Ställer in siktet på Raketen!, kvällens enda band med hedern i behåll. Sätter skygglappar på omvärlden och låter konfettin falla över Nick Martin. Killen som gjort den svepande klassikern ”That The Hell Is He Talking About?”. Killen som blandar dova replokalsljud med ljusa diskantknivar.

Viktiga texter och en liten bar

Ställen går i cykler. Ibland är jag på Strand flera dagar i rad, andra tider är det Medis och nu kommer ett Lilla Hotellbaren race. På torsdag är det Almost Famous igen. Tyvärr lägger de till det otroligt osexiga ”musikförlagens showcaseclub”… Vad gör ett musikförlag? Varför låter showcase så jävla tråkigt? Kalla det för vad det är, ett jävla bra ställe att upptäcka ny bra musik! Jag bjuder på den.

Lilla hotellbaren var alltså platsen för Anna Ihlis. I sommras spelade hon på Jazzhuset i Göteborg i samband med Way Out West och vi på The Tram Sessions spelade in henne när hon åkte spårvagn. Ni som lyssnat nog när jag spelat skivor ute å det senaste har fått höra hennes klappiga Dance.

Ett slappt gummiband i motljus

Share|

(Eftersom SVTs inbädding av klipp inte funkar så bra blir det till att länka istället. Längst ner hittar du länken till Håkans nya video. Så väntar vi på att videon kommer ut på Youtube...)

Det är en historisk dag i kungariket och demokratin Sverige. En viktig dag, som kommer sätta agendan i lång tid framöver. Resultatet kommer diskuteras på baren, på tunnelbanan, på en spårvagn ut mot Saltholmen, i en vilsen natttaxi runt Möllan, på Kosmos i Östersund och i Facebookkommentarer.

Håkan Hellström har släppt en ny video. Till dunderlåten River En Vacker Dröm.

Jag tog mig en rejäl titt.

Nu börjar samtalet

Share|

Ett stort tack till alla som i lördags kom till Debaser Medis och min aktion Alla ÄR Välkomna. När jag gick upp på scen för att hälsa välkomna och fick hela publiken, vi var väl runt 800 pers då, att skrika ”Alla är välkomna!” så kände jag att vårt land ändå kanske är rätt bra ändå. Men samtidigt är vi bara 800 personer, det finns 20 personer som har betydligt mer makt än oss. De 20 behöver inte skrika, de kommer sprida sitt budskap ändå. För dem är inte alla välkomna.

Det är det här vi måste snacka om, vi måste berätta för alla och hela tiden att alla är välkommen. Då, och endast då, kommer vi får mer makt än de 20 som sitter med makten i sina händer. Låt samtalet börja.

Stort tack och kram till alla musiker, alla djs, all publik, Debasers personal, vakterna, polisen, pojkarna och flickorna, de fulla, de nyktra, Stockholmare, Göteborgare, Malmöiter, Smålänningar, Gotlänningar, flickvänner, pojkvänner, familjer, kusiner, bröder, systrar och alla andra som kom förbi. Tack till Alex Bengtsson från Expo som berätta för oss varför SD har fel. Du fick fart på samtalet vill jag lova!

Störst tack till Pelle Höök och Emelie Bååth. Utan er hade det inte gått. Inte ens i närheten.

Efter hoppet kommer det bilder.

Bowling med känd basgång

När jag var mindre spelade jag bowling. Inte bara på det där fina avslappnade sättet utan på riktigt, jag var med i SM och jag spelade ett tag i den hösta serien i Sverige. Jag ägde tre klot och speciella skor. Min tränare försökte övertala mig att söka in till Bowlinggymnasiet… i Nässjö. Jag vill inte tänka på hur livet sett ut om jag åkt till den där lilla orten och spelat mig igenom ungdomen. Jag tackade såklart nej, bowling var kul men inte något jag ville satsa på. Jag menar, vinner man en tävling får man på sin höjd en brödrost och en handduk. Inte ett badlakan, utan en liten jäkel som man torkar klotet med.

Numera har jag kvar ett klot, ett par skor och besöker väldigt sällan en bowlinghall. Men i går var det dags och jag rullade inte ett enda klot.

Pop för alla

Kom gärna förbi mitt evenemang mot främlingsfientlighet på Medis på lördag. Bra artister och en massa bra djs. Alla Är Välkomna.

All info på Facebook.
(läs en intervju med mig på Allt om Stockholm)

Känner man inte för det så tycker jag att man ska gå och hylla Håkan på Sara-Märtas, Åsas och Martins klubb INDIELAND! Jag är en smula ledsen att jag missar detta…
Även här finns all info på Facebook.

Jerry Boman