Håkan Hellström blir en av tre delägare till musikförlaget Telegram. Klas Lunding och Doloreskändisen Isse Samie är de andra två.
Telegram Publishing startade 1988 samtidigt som Telegram Records och har i dag en lång rad artister i sitt stall, aktuella just nu är för utom Håkan även Eye Travel från Göteborg och mina nya favoriter Al, Marc and Sandy.
Håkan är överallt just nu, 23 september kommer det ut en bok med fansens bilder av Håkan, i höst kommer nya skiva och ni som var på Way Out West behöver jag ju inte påminna om hur fantastsikt det var! (för er andra, klicka HÄR)
Tänk som det kan bli, från efterfester/ränstenen/studentrum till direktörsstolen på bara tio år.
Jerry Boman
Ibland funderar jag på varför det görs så många musikvideos hela tiden. Visst, det är kul och så men alla säger att webben är det primära målet för videon och inte längre tv. Då kan man undra varför inte fler använder webben till det som den är bra på, interaktivitet och rörligt på en och samma gång.
Detta har Arcade Fire fattat och har gjort årets video! Det första du gör är alltså att skriva in din födelsestad. Här funkar tyvärr inte alla städer än, det gäller att Google varit där med sin bil och tagit bilder, men funkar inte din hemstad så ta en stad du gillar tex Göteborg.
Sen börjar magin! Det här fan i mig det coolaste jag sett någonsin!
Först: Detta var inlägg 900. Herrejävlar! Snart fyller bloggen sex år och om jag inte räknar fel så snittar det på ungefär ett inlägg varannan dag... Hoppas ni är med mig i sex år till, jag tänker då fan inte ge upp! Tack för att ni läser vänner!
Normalt brukar jag inte bry mig ett skit om vad det står på sidan av en skiva eller vad det står på rad på rad fyra när man markerar en låt i Itunes och trycker kringla + I. Jag tar sällan, läs aldrig, hjälp av "label:" när jag söker efter något på Spotify. Jag bryr med helt enkelt inte om vilket skivbolag som gett ut vad, vad spelar det för roll liksom… till i torsdags. En sak är säker, hösten 2010 tillhör Razzia Records. Inte för att de är speciellt coolare än någon annan, jag kan till och med säga att det finns andra skivbolagsfolk som betydligt coolare, utan för att det på något fint vis känns som man hittat hem.
Om man gjort en massa spelningar ställs man inför ett problem. Speciellt om man ofta gör spelningar där det kanske inte är tusentals personer i publiken. Ska man ge folk precis det som de vill ha, eller ska man vara fri och göra precis det man vill. Det sista är ju väldigt våghalsigt. Folk kan tro att man är dum i huvudet och undra vad man håller på med. Om man å andra sidan ger folk precis det som de vill ha så kan det lätt bli tråkigt. Det gäller att pricka in den exakta tiden för att göra det man alltid gjort, annars faller allt och det blir svårt att resa upp det igen.
Du är den första som ska kastas ut från bron. Bungyrepet skaver. Vinden i håret. Du blickar ut över åkrar och ängar. Ser bergen i periferin, synen har redan börjat dras ihop. Du tänker på allt annat än de 200 meterna som återstår mellan dig och marken. Känner efter om skorna sitter bra. Två lokala tvkanaler följer dig. Du tänker på varför sladdarna är så tjocka. Tänker på tvättider. Tjejen från radio som du känner lite vagt verkar inte komma. Förmodligen kom något annat emellan. Det är snart val. Funderar på om gårdagens fyllesms var så lyckat. Tänker på din mamma. Tänker på Skånegatan. Tänker på rikskuponger, var blev de av? När du äntligen fick jobb så var de borta, inga mer förmåner. Tänker på…
De säger att det var den sista Kräftskivefetivalen. Johan och Christian som i fem år fixat den här supertrevliga tillställningen i Rådanefors. Jag hoppas att de tar sitt förnuft tillfånga… jag vet att jag inte är ensam när jag säger att alla längtar till Kräftskivefestivalen 2011!
Eftersom jag inte gillar att göra allt på samma sätt hela tiden så kommer här en liten redovisning om hur helgen var. I Twitterfrom. Inte utsänt i realtid utan skrivet i efterhand.
Såklart blir det bilder också.
Jag har redan uttryckt mitt gillande för Avtalet. De var Parklifes bästa band och nu var det så dags igen. Avtalet är slå-in-öppna-dörrar-bra! Och Avtalet är ett band som bara kan komma från Stockholm. Låt mig förklara: En av låtarna heter Disponibel, en punkpop dänga, vass åt rätt håll. Och det är här städerna kommer in, för en sådan här låt hade varit helt fel om den tex kommit från Göteborg. Det krävs en viss undermedveten överlägsenhet för att ro hem den texten.
Det går inte att komma från staden som ständigt kämpar i underläge, det kan handla om andra städer också, men att komma från Stockholm gör att man bygger in någon sorts överlägsenhet, även om livet är kasst vet man att man sitter på alla svaren. Men säger liksom inte förlåt så ofta. Så, Avtalet gör alla rätt precis nu!
Al, Marc & Sandy gör lågintensiv sommarmusik. Det är bra. Ett sånt där band man bara måste gilla, för deras melodier och snygga arr. Klass och kvallité!
Någonstans får jag bilder av romantiska komedier på någon utomhus bio. Nollbudgetfilmer med fantastiska soundtrack. Mjuka gulröda toner över putsade stenfasader och äldre bilar framför ingången. Klassiska människor glider runt och läser gamla Sound Effekts. Sensommar och solen ligger lågt.
Och så låter det ormbunke. Stora fält av ormbunkar, morgonvåta gröna blad mot dina ben. Kvällen är borta, bara spåren på bordet vittnar om en hejdundrade fest. Det är tyst. Du rör dig genom ormbukarna, de slukar dina ben och du drömmer om den stora kärleken som rymde med din polare. Men mest är allt inspelat på dubbelhastighet och nerskalat till slowmotion. Vackert. Vackert.
Tillsist:
Roligt när saker jag berättar får utrymme på andra sidor! Både Göteborgsposten och Devotion Magazine skriver om Håkans planer på att spela in den nya låten.
Då vet du var du ska hänga för att få de senaste nyheterna! Här verkar vara ett bra ställe eller hur?
Tillsist2:
Jag tjatar lite till om Gimmeindie, webbradion som webbradio bör vara! Just nu har det ramlat in en massa spelningar från Emmabodafestivalen. Vrid upp ljudet, greppa en ljummen öl och dröm dig tillbaka.
SAMT: Du kan nu förhandslyssna på Ludwig Bells kommande skiva på Gimmeindie! Fantastsikt!
Tillsist2:
Finast prylar just nu: Popadelicatröjan och Gimmeindiepåsen.
För er som inte riktigt fattar tröjan, kolla HÄR. Närbild på det hela HÄR.
Enligt mycket trovärdiga källor går Håkan Hellström med band in i studion den här veckan för att spela in nya låten "River en vacker dröm"!
Låten hade spelades för första gången inför publik på Way Out West i lördags. Budet från Håkan då var att låten endast skulle framföras där och då. Förmodligen ändrade han det beslutet när han märkte responsen. Låten fanns alltså inte inspelad innan lördagens spelning!
Jag tycker detta kan vara årets bästa beslut! Enormt bra låt! Nu håller jag tummarna för att den släpps så fort det bara går. Håller nya skivan samma klass kommer det bli en underbar höst.
Det för förmodligen en slump. En mycket märkligt och mindblowing slump: nästan samtidigt som Håkan Hellström på Way Out West framförde sitt epokgörande och stilbildande debutalbum "Känn ingen sorg för mig Göteborg" så spelade Jakob Hellman låtar från sitt debutalbum på Forever Young-festivalen i Helsingborg.
Jag var såklart inte på plats i Helsingborg men jag tänkte ge mig på att förklara varför Hellman inte kommer lyckas med det som Hellström gör, spela ett album rakt av.
Klicka om inte annat på "Läs mer" för att få höra och se Håkan framföra en HELT NY LÅT.
Du som var i Gula Villan i Haninge i lördags, märkte du något speciellt? Förutom att det regnade mer än brukligt… Var det något som störde dig, något ovanligt, något märkligt och faktiskt ohyggligt konstigt om man ska ta och fråga en massa andra festivaler runt om i landet. Kände du att du inte fick den bästa musiken, att det var en märkligt urval och att du vart snuvad på konfekten? Kände du hur allt verkade så PK och uttänkt, eller kände du bara förvirring.
Jag lämnar dig med dina tankar där, så återkommer jag senare.
Jag har ett dagjobb också. Ett väldigt roligt sådant, jag är webbredaktör på Hemmakanalen.se. Det är TV4s site som samlar ihop alla program som har med bygg, inredning och dylikt på ett och samma ställe. Just nu är det mycket Sommar med Ernst. Och kan ni tro jag lärde mig en fin fint ord av självaste Ernst idag:
Teflonögon.
Ernst menar att just teflonögon ska man inte ha, man ska alltså inte låta allt vackert man ser i livet bara rinna bort från ögonen bara för att man sett massa vackert förut. Det är ungefär som jag tänker, jag försöker uppleva varje konsert som om jag var sjutton och utan skivsamling. Inget ska rinna bort från mina öron bara för att jag hört massa annat förut. Jag ska aldrig få teflonöron.
Mina öron och jag åkte ut till Haningen i fredags.
Klockan är kvart i elva och jag sitter på tunnelbanan ut mot Stadion. Är på väg att hämta en hyrbuss som ska ta mig och sex andra personer till Emmaboda. Jag har knappt sovit något alls, satt uppe och fixade med en tillfällig Emmabodablogg och planerade Indiedagis. Ändå är jag piggare än någonsin när jag tillslut kör bilen mot Söder. Hämtar upp folk och där någonstans börjar en av de bästa veckorna jag någonsin haft! Alltså, jag har inte som ni märkt skrivit så mycket här, det har helt enkelt hänt för mycket saker! För mycket bra saker. Verkligheten spelar alltid ut overkligheten som jag sysslar med här.
