Tilde or die

Ibland kommer man i situationer då man inte vet om man skall påpeka saker för folk eller inte. Det kan vara när någon har mat mellan tänderna, personen kan bli väldigt stel när tankarna på hur länge den lilla dillkvisten suttigt där kommer. Det kan vara stunder när en bästa vän uppenbarligen har dåligt omdöme vad gäller pojkvän/flickvän, då kan man komma i cirkeltankar om att var och en gör sina egna val men som vän vet man att man kommer lida när allt går åt helvete. Ja, ni förstår saken, det finns många saker, skitsaker, som vi har lite svårt att berätta. Den här torsdagen var inget undantag, mer om det längre ner…

Tilde kom som en järnkula och räddade oss. Hon bröt muren vi byggt upp, som vi trodde på. Den med graffiti stort färglatt, berättade allt vi redan visste. Den muren blåstes sönder i torsdag på Pustervik. Vi trodde att vi visste, att inga nya saker kommer hända. Alla former på moln är redan gjorda, och de tar form av varandra. Vi tänkte att… eller nej, vi tänkte inte alls. Vi var inskränkta. Förlåt oss, vi glodde på den där muren och dess budskap, tillslut var vi så förljugna att vi trodde på våra egna känslomässiga lögner. Förlåt oss våra synder Tilde, du stod över det. Du har räddat en hel stad från undergången. Du visar att enkel talang finns precis framför ögonen. Med det menar vi att du är lite för stor för oss, vi skäms för att du får stå på Pusterviksscen, bevittnad av mestadels vänner, när du egentligen borde stå på Konserthusets stora scen, uppbackad av inte bara ditt band, utan även av den stora fina orkestern som brukar bo där.

Tilde har rösten. Ta exemplet ovan, hon sjunger att någon skall hålla hennes hand. Det kan man göra på många olika sätt, några bättre och många sämre. Tilde litar jag på, hon vill verkligen att den här personen som hon vill hålla i handen skall fatta att det är just så. Lyssna på klippet, typ 2:30 in i klippet, och försök att inte få gåshud. Herrejävlar! Där pratar vi sanning och desperation, håll min hand annars dör jag goooddamn!
Jag skrev en gång för länge sedan att en vän till mig hade en röst jag ville ligga med. Alltså, jag ville inte ligga honom utan med rösten. Jag vill ligga med Tildes röst. Den slår den andra med milslängder.

Tilde är inte Göteborg, Tilde är inte Mint Condition, Tilde är inte Svanen, Tilde är inte ett ämne att ens ta upp här i bloggen. För du är redan långt borta, större än allt. Att sedan inte alla har fattat det än är deras förlust. Jag säger tack för att jag fick chansen att höra dig , nästa gång är det inte säkert att jag kommer. Det kommer förmodligen bli fullt och jag kommer inte få någon biljett.

Så var det den här saken om att säga till eller inte säga till… De stora samtalsämnet efter Tilde var, förutom att alla var helt till sig hur bra det varit, var…gylfen. Ja, det är buskis och allt men gylfen var öppen Tilde. Ingen sa något, jag tror alla var lite rädda som jag, säger vi til kommer magin brytas. Vi kommer kastas ut på torget och allt kommer vara måndag hela veckan. Samt att det kommer regna. Jag ber om förlåtelse, att jag inget sa, det kanske var elakt… Men jag visste inte bättre.

Tillsist:
Stort pris till de personer som stod längst fram med vita tröjor där det stod "Tilde or die". Jag skriver under på det!

Tillsist2:
Det var sista Minten. Tobbe kommer man hitta på Badges på Ritz, Nils kommer man hitta bakom en sax och Gaston kommer man hitta överallt. Tack för alla bra kvällar!

Jerry Boman

Större ställe och små känslor

Kontiki är numera större, och alla som någongång varit där har förmodligen känt samma sak: Det här är ett grymt ställe men fan så trångt det är!
Nu är alltså den sista delen i framgångsagan om stället i utkanten klar, bambuhyddan är stor som ett slott! Det finns en riktig scen, det finns dansgolv och det går att röra sig när det är mer en 12 pers där inne. Underbart! Och scenen är numera vänd åt ”rätt” håll, vilket gör att man kan gå på dass utan att hamna mitt i bandet…
Jag tror det här kommer göra så att än fler söker sig ut till Ängården. För det är ju ett så snyggt ställe!



Det blev alltså Best Wishes som fick äran att inviga de nya lokalerna. Trevlig klubb som ni vet, så även denna kväll. Föst fram är Lilak, mjuk med fina långdragna elektriska toner. Två röster som passar bra ihop. Tyvärr är det inte mer än det. Jag har svårt att fokusera, det är inget som fastnar. Sångerna är teflon, halkar ut i kylan och försvinner lika fort som de kom. Men det finns något där ändå, det kan komma att ta sig. Om jag hade fått välja skulle jag höjt in den lilla Casiosynthen några snäpp, då hade det här snäppt upp sig många streck.



För någon vecka sedan var jag på Jazzhuset en torsdag, trots att det inte var Svanen. Stora bokningsbolaget hade hämtat in de flesta av festiavlfixarna från södra Sverige och det band spelade små snuttar av sina riktiga framträdanden. En av artisterna på plats var Adam Heldring. Den kvällen gjorde han inget större intryck på mig, det var lite små hittiga gitarrlåtar utan kraft eller närhet…

Nu är det annorlunda, jag vet inte om Adam kanske känner sig lite mer avslappnad här än framför massa folk som kan avgöra hans framtid. På Kontiki framstår han som en hyvvens kille och musik likas, det är mer akustiskt än på Jazzhuset och det är bra. Låten OK Goodbye är bra… men ändå, det här känns så där tillrättalagt. Det är snyggt, jag tänker på ett mjukt, haschigt Shoot Out Louds, tyvärr helt utan deras känsla för märkligheter. Nä, jag kommer förmodligen inte minnas dig Adam den här gången heller. Du är förmodligen en bokars dröm, snäll kille som levererar saker som ingen hänger upp sig på. Men det är ju precis då som ingen bryr sig heller. Jag vet inte, kommer du komma ihåg Adam om fem veckor? När dimman lättnar?

Tillsist:
Nu nås vi av nyheten att Spotify tvingas ta bort massa låtar för att den tydligen inte frågat artisten först… Märkligt. Det saknas ju redan massor. Hur skall det gå, hur skall det gå? Jag tror fortfarande på att livekonserten vinner som medium, i år också. Inga nedladdningar, inga olagligheter och inga som står i vägen.

Tillsist2:
Läs gärna kommentarerna på förra inlägget...

Jerry Boman

UPPDATERAT:Flykt, Kärlek och Broderskap

Stor dag idag. På många sätt.
Samtidigt Som släpper sin första skiva! Jag kan bara berätta att det är en helt fantastik skiva, den har snurrat runt i min lilla lägenhet ett tag nu, och fullkomligt tagit över. Det är den oförstörda kärleken mellan människor som är bäst. Känslan av att man litar på varandra vad fan som än händer. Fint att få ner det på skiva.
Jag tycker Frasse, Erik, erik och Göran fått med allt som de står för. De är fyra bra killar som bryr sig om, bryr sig om varandra men även alla oss andra.

Jag känner samma för Samtidigt Som nu som när jag fullkomligt smockades till golvet första gången jag så dem. Det är glädje och enkelhet, det är Swoschen i Nikeloggan på riktigt, svingen i Tigers bästa slag, texten i Obamas tal och det är framförallt näven i fucking luften! Lyssna på den bästa låten ”Erik & Francisco”… ojojoj…

6 februari är det släppkalas på Sticky. Det kommer bli ett slag! Ses längst fram!



Sak nummer två på listan denna stora dag är premiären på They Live By Nights nya video! Du hittar den här, och det är Rockfoto-Pauline som gjort den fina fina videon till ”Ctrl Alt Delete my heart”. Riktiga animeringar är det nya. Bort med 3D-renderingar! Jag gillar de visslade fåglarna bäst.
Som ni vet, förra videon vann grammis…

Tillsist:

Onsdag
Kontiki har byggt om och jag är toknyfiken på hur det ser ut! Best Wishes har fått äran att inviga. Jag går dit vid sju!

Torsdag
Tobbe och Nils fortsätter att pricka in de mest intressanta artisterna, den här kvällen får Minten besök av Tilde. Du missar inte denna kväll på Pustervik!

Fredag
SS-Frasse och Patrik H (han som typ bor på Pustervik, du vet precis vem han är) är tillbaka i full sving med Friday I´m in love på Pustervik. Den här kvällen blir det en go comeback i stan: Utah Rangers! De har rundat USA och smittat ner dem med sin stutsiga, smutsiga galenskaps pop. Alla kommer vara där, och alla kommer smittas!

Så här kan din agenda se ut några dagar framåt.

Tillsist2:
Okej, nu vet jag vilka Kavalleriet är! Jag kommer inte på några vägar avslöja det… Men ni kommer få höra mer av dem framåt, var så säkra!

UPPDATERAT
Tillsist3:
Det kom en kommentar här nedan ang Samtidigt Som. Killen har också länkat till en artikel han har skrivit på Pandamagazine…
Ja, vad skall man säga, han har nog inte fattat ett dyft. Han har uppenbarligen inte träffat Ralle, han har uppenbarligen inte varit på någon EDGE? fest med Jerka, Säffle och dom, han var inte på Svanen i mellandagarna när jag drog i väg 9st Broder Daniel låtar i rad och han såg förmodligen inte hur golvet verkligen kokade så mycket att folk slängde tröjorna i pur glädje.
Han skriver vidare att det enda som händer i Göteborg är att man lär folk att 95 var bättre än 09… Som sagt, vad är det du inte fattat?
Jag skulle vilja se lite exempel från huvudstaden om jag skall ta den där artikeln på allvar. Skejtpunken som du dribblar in har jag aldrig hört. Och du, det är faktiskt väldigt många kvinnor här. (jag kan ge honom en poäng för att han tar upp att det är mycket män hela tiden, för det är det) Men sist och inte minst, hur kommer det sig att en klubb med bara Göteborgsmusik kan funka i Stockholm men det omvända aldrig någonsin skulle funka i Göteborg?
Ja, vi gillar vårt Göteborg så in i helvete mycket att vi vill dela med oss till er i Stockholm. Varsågoda!

Jerry Boman

Trevlig fest ändå.

Vad är Filmfestivalens invigningsfest? Trevligt, javisst. Musikfest, nä inte va? Men egentligen gör det inget, jag hade en svinbra kväll även om förkylningen satt i. Det är galet vad mycket trevligt folk det finns i den här stan! Och det är sällskapet som gör festen.
Jag såg sista låten med José, sista låten med Kleerup, typ hela Cesars, missade Ram Di Dam (varför i herransnamn fick de spela martinétidigt?) lite Looptroop Rockers, lite Dunger, en del Midaircondo... Men det viktiga var ändå Ida Redig.



Någon säger att de inte har det så lätt, singer/songwriters. Det är helt sant, om man gå på myten om hur det skall funka. Att det räcker med en snubbe (jo 98% är nog fan män), en gitarr och sen lite låtar som egentligen inte säger ett dugg. Då tror de flesta att det duger, och eftersom publiken ofta är så Indoktrinerad i att det skall vara så att de gillar det på ren reflex.

Ida Redig är inte sån. Ida är ljuset, uppåt vinden, där alla vänder sig inåt går hon ut. Ger oss lätthet. Det är tradition på nya sätt. Lyssna på Alone och ta in hela historien, känn arvet men känn framförallt framtiden. För den där låten betyder något och är förslagen nog att inte berätta det rakt ut. Det är en intim låt, samtidigt inbjudande. Det är Ida men det är också du och det är jag. Precis som riktigt bra stora låtar är.

Resten är i samma klass, jag blir som vanlig paralyserad av Idas musik. Inget mer med det, men det är inte svårt för singer/songwriters. Det är bara svårt för de som är kassa.


Nackdelen med att spela i foajen och inför publik som inte bryr sig ett skit... Bra jobbat gubbe.

Btw, varför är inte Trädgårn så där superfin alla kvällar?! Riktigt snyggt inrett, roligt med klass.

Tillsist:
Först sov jag 10 timmar torsdag till fredag. Sen sov jag typ 10 timmar till på fredagen. Det är bra att sova, förkylningar går över då.

Jerry Boman

Från hemlig lokal

Smak är något väldigt eget. Ja, det kanske inte var världens bästa inledning eftersom det är så vida känt. Jag vet tex folk som med glädje dricker vinäger blandat med vatten, en dryck som gör att min tunga krullar ihop sig och liknar ett russin. Jag vet andra som tvunget skall ha salt i kaffet, marmelad och kaviar på samma macka och sen finns det folk som lyssnar på The Rasmus. Men det är ju allt sånt där som gör det så roligt att lyssna på musik och höra helt olika saker.

Det är onsdag kväll och runt en byggnad stryker små grupper av människor runt. I det svaga skenet som några få lampor ger och med tågen mullande förbi söker dessa människor en lokal. Vi är bara några få som är inbjudna, lokalen svår att hitta men när väl dörren öppnas är allt perfekt. Det är fina väggprojektioner, en liten liten skivaffär och så det lilla lilla rummet där all magi skapas.

Jag är alltså på en småhemlig tillställning, jag kommer inte säga var det är eftersom arrangörerna inte vill det. Men det spelar ingen roll egentligen. Det viktiga är musiken. Först ut är Diego...

Det larmar, det rundar och det skriks. Många trycker in öronpropparna i början av bandets första spelning, de håller sig för öronen likt 60+:are på Håkan Hellström. Diego höjer ljudet ett snäpp ändå, det rundar än mer och sedan lägger de en matta av bröl ovanpå hela skiten.

Och det är här det märkliga händer, för när de sedan börjar spela framträder ett mönster, små snirkliga popmelodier. Om öronen kunde kisa så skulle det här vara underbar pop. Nu skrämmer den folk till vansinne. Och det är såklart väldigt uträknat, för precis som hela eventet vill vara småskaligt och unik, så vill också Diego att bara någar få skall höra storheten.

För stort är det. Väldigt vackert till och med. Om bara folk kunde höra det. Nu sprids småsura miner i lilla lilla rummet, det känns som att vara på Partillerocken med ett gäng bönder som bara gillar Miss Spears. Det klagas på ljudet, fysikt och med kroppsspråket.

Men låt det vara då, du kanske inte är öppen nog. För Diego är under allt slammer en strålade popjuvel. Att klaga på det är som att förringa solens existens bakom moln av gifter. Att inte se skogen för alla bilar, att inte uppleva nuet för framtiden ter sig mörk.



Mudboy live är att kliva rakt in i en film. Att bli en del av konserten, vara varje gen och varje darrande ton. Det är inte en konsert, det är en lofi-teater. En skräckinjagnade föreställning som är barnförbjuden. Den äter upp dig.
Mudboy går inte att beskriva men jag ger er några stödord:

Syrsor.
Vatten.
Blå lysdioder.
Massa rök.
Värme.
Uthuggna ord.

Jag tröttnar efter en stund. Kanske är jag inte öppen nog efter Diego. Det blir för mycket. Alla intryck tar så mycket plats, jag hör inget, jag ser inget.
Men det jag såg var roligt men inte mer.

Och som ni ser så tog jag sedan plats utanför det lilla lilla rummet. (om det inte ändras så ligger en liten film med mig på Mudboys hemsida)

Jerry Boman

Mystisk och lite svår

Kavalleriet är hela tiden som varit, det är körerna som bär dig vägen hem enskilda nätter, det är rusningen längs Andra Lång med flickan i handen, det ekot av skriken som studsar mot torrdockan på andra sidan älven, det är soluppgången efter en underbar natt på utsikten, det är Folkets hus rödaögon som varma bokstäver över Järntorget, det är ljudet av sista dansen på Pustervik, det är snabba trappan upp och ner på Jazzhuset, det virvlande tonerna mellan röda väggar, storslagna tankar om ensamheten och det är det första andetaget liggandes på golvet när ingen längre kliver på dig.

Mörkret är ljuset. Det är snart vår, det sprack just upp. Fäll ditt paraply, krama din vän och låt lungorna fyllas. Här kommer den nya vågen. Det är torrt på gatan nedanför och du är kär igen. Kom med till parken, vi sitter där tills de kör bort oss. Då är vi fler än i går och vi är bättre än dem där.

Med små ord: Kavelleriet har en ny låt uppe. Mörkret heter den och är fan i mig underbar! Spela högt och rys. Du blir aldrig ensam igen. Jag lovar.

Nu kan ni väl säga vilka ni är! Vi gissar och gissar men hör inget.

Men det är väl som vanligt, när någon är svår och mystisk gillar man dem mer. Vi är ju ändå popfolk in love.

Tillsist:
Still Flyin´ på Pustervik i morgon torsdag. Missa INTE! Läs hur jag flög en gång för länge sedan till samma band, en av de bästa kvällarna.

Tillsist2:

Nu går du in på Samtidigt Soms sida och lyssnar på Erik & Francisco. Jag håller med alla föregånde talare och alla kungadömen, den där låten är helt fantastisk!

Köp skivan, gå på spelningen men framför allt: Ge Erik, Erik, Frasse och Göran många kramar när du ser dem på stan. Vilken skiva de har fått ihop.

Nu kräver jag att det sätts ett datum för släppkalas i Göteborg!

Jerry Boman

En perfekt katastrof.

Nu är det en gång för alla fastställt, Storan är egentligen ett väldigt tråkigt ställe att ha klubb på. Inte för att klubbarna är tråkiga, inte för att stället är kasst som sådan utan för att det är Sveriges sämsta bar. Inte en enda lite drink med frukt gick att uppbringa. Det är ju väldigt märkligt när en av Sveriges bästa barer, Grill Del Mundo, ligger i källaren på samma hus! Nä, jag kommer aldrig förstå. Bara för att vi går på klubb/spelning betyder det att vi bara skall dricka öl? Nä, just det.

Ryktet på stan säger att Luxury-Ralle har betalat väldigt mycket pengar för att släppa Franke. Det är helt i sin ordning då skivan är tokbra! Och så var det då släppkalas i lördags, platsen var som ni förstår Storan och jag hade stora förväntningar…

Nu tänkte ni att jag skulle skriva att inget infriades, i vanlig retorisk anda. Men svaret är både ja och nej. Först förstod jag inte alls vad som hände, det lät helt bedrövligt. Hela bandet verkade nervösa och ofokuserde. Jag gillar inte när en sångare måste kolla på gitarren så mycket att han glömmer att sjunga in i micken. Låter lite märkligt.

Som tur är tar det sig mot slutet, manglet ökar, lika så ilskan i bröderna Frankes röster. Så är de då tillbaka, Göteborgs farligaste killar. Med så mycket mörker att en vinter i Kiruna liknar en sommaräng i motljus. Och mitt i allt detta mörker och skrammel kommer då fina inbäddade popmelodier och de bästa texterna. Ord fria för tolkning, och som skvätter och skaver, som borrar sig in och som gräver gångar under din hud. Då finns det inget som Franke. Ingen smäller med linjalen på deras fingrar.

Franke är allt obehagligt som du någonsin tänkt, alla meningar som då fått kastade efter dig på mörka skolgårdar. Alla missade chanser. Det är förlorar musik utan att vara förlorare. Musik för förlorare. För de som vet att det kommer gå åt helvete men lever med det, de som blir hårda av de och de som spottar tillbaka.

Jag såg Franke en gång för hundra år sedan, på Pustervik. Det är den enda konserten jag varit på och varit rädd. Verkligen rädd. Det är samma Franke nu som då, men ändå inte. De har numera vett att först att man kan klippa till sin publik med musik och ord, istället för att göra det på riktigt. Det senare är bara otrevligt.

Men visst, även denna gång blir det bråk framför scen. Jag hör små vingar berätta vad som skall ha hänt, och det var inte bandets fel den här gången. Jag ser bara armar som vevar och några popfolk med rädda ögon mitt i. Så nog är Franke tillbaka, de gör att sinnena skärps. Att man är på tå igen. För egentligen har vi ingen aning om vad det här brakar hän. Vi vet bara att vi njuter på vägen mot katastrofen. Franke är ju innerst inne på vår sida. Så djävla mycket på vår sida.

Tillsist:
Djuret har lite nya låtar. Riktigt bra sånna! In och lyssna!
Kavalleriet är fortfarande hemliga… för mig. Ingen jag frågar, som jag gissar på, rör en min. Är det någon av er så ger jag er/dig Guldbaggen nästa år! För någon är det!

Tillsist2:

Jag spelade skivor på psykologernas utsparksfest i fredags. Det var kul, men samtidigt knepigt. Vanligaste önskningen var Britney Spears eller "något från Rix FM"... Men det var många somfaktiskt dansade hela kvällen och jag fick en lapp på slutet där det stod att jag gjort fyra flickors kväll. Kul!

Tillsist3:

Så hände det tillslut, Göteborgs märkligaste bandnamn finns inte längre. Backslick har bytt till The Monument. Bra musik som vanligt. Spelar på torsdag på Sticky.

Jerry Boman

Radio, klassiker och Johansson.

Det är en galen kväll, först är jag med i Studentradion (sänds om några veckor), sen är jag på mitt livs första konsert i konserthuset (klassik musik är riktigt stort!) och tillsist blev det en liten runda till Jazzhuset (utan Svanen). På det sistnämda är det branchkalas och allt är lite märkligt. Känner en del, det har kommit folk ända från Emmaboda och Jönköping. Det är ändå mystiskt, här står vi som då skall vara något. Det är ju trevligt och så men samtidigt lite stelt. Jag vill konsumera mer än kallt fundera. Men som som sagt, det var väldigt trevligt och jag går gärna på dylika showcase!

Nåväl, det som var bäst med Jazzhuset den här kvällen är att alla band spelar runt 20 minuter. Det är en perfekt tid, man kan gilla något och få vad man behöver, man kan också ogilla något och ändå stå ut. 20 minuter bör man ge alla!



Jag tar och berättar om Jonathan Johansson. Han får personifiera det som skiljer Stockholm från Göteborg. En musikalisk mentalitet som jag ofta återkommer till, vad är det som gör att det dröjer ända till slutet av mars innan denna underbara kille kommer till Göteborg? Nu är Jonathan inte från Stockholm från början men han låtar storstad och bor där nu.

Skillnaden och det som gör att några tvekar är att det är för djävla bra! Alltså, här lyssnar jag plötsligt på det moderna Eldkvarn eller nått. (jag litar på att du tänker efter och fattar liknelsen efter en stund) Han har ett sikte som är ställt långt bort i stjärnorna, han ser inga begränsningar och därför når han så mycket högre. Avslappnat med ego stort som en medicinboll i en myrstack. Modernt, passar lika bra i baren som på scen. Man kan lyssna noga och man kan låta det passera och må bra i båda lägena.



Musiken är snygga ljud och invävda melodier genom ett finmaskigt nät. Lite distans. När och nära men ändå borta och vid solnedgången. En promenad med minusgrader, ett bett i kinden och värmen från hjärtat som slår. Det går att höra dansmusik i slowfoodmode här, en artefakt som får liv genom maskiner med mjuka tankar.

Det faktiskt för kort med 20 minuter, som att ge droppar av vatten till uttorkade bakfulla människor i solvarma sängar. Likt smulor för fattiga är en måltid men ändå inte bra, så famlar jag efter mer! I samma sekund som jag lyckats ta mig bort med hjälp av musik kastas jag barskt tillbaka igen. Fan också, det är långt till den 19 mars! Då kommer han tillbaka, en Svanentorsdag. Då är du där!



Jag ger mig inte på att tycka så mycket om timmarna i konserthuset mer än att det var väldigt kul och mäktigt. Jag satt med stora ögon och öron! Jag kommer gå dit igen. Kan kanske behövas då medelåldern låg på kanske sjuttio slitna år. Enligt kännare var det ändå många yngre i publiken denna kväll…

I kväll spelar jag skivor på psykologernas utspaksfest! Analysera mera! Kommer bli tokroligt!

I morgon går alla och kollar på Franke på Storan. Kommer bli en kväll i toppen av ligan!

Jerry Boman

Mycket Luxury nu.

Igår firade vi att Samtidigt Som släppt singel. Låten finns att ladda ner här, men jag tycker den är så bra att du bör pynta för den!
Hela skivan, Flykt, kärlek & broderskap, kommer 28 januari. Vi kan ju ta och fira då också. Jag hörde det viskas om något kalas den 6 februari på Sticky…

På lördag är det Franke vi firar. Det hela äger rum på Storan och det kommer svinmycket folk!

Tillsist:

Ikväll skall jag på Konserthuset, spännade. Och så skall jag vara med i Studentradion. Vet inte när det sänds men jag kommer säga till i god tid så du kan vara sitta klar med bandaren.

Jerry Boman

Seismisk musikvåg.

Ena gången låter det som They Live By Night på svenska. Andra gången låter det som Pats fast utan punken och en tredje gång är det Almedal-Adam som blåser helium. Jag blir tokig! Nu måste Kavalleriet ge sig tillkänna! Jag kan fan inte sova, lyssnar bara på "Kompassen" om och om igen! Bra låt, men vilka är ni!!!

Under tiden ni kommer med bra idéer så kan ni lyssna på det här:

Red Pony Rock
Dansbandscountrycalopso. Oljefatsindie. Barlatinoboogie. Whatever.
Lyssna på "Take a side".

Isabell Stahlén
Lyssna på vinterns vackraste lilla lilla sång "Om i morgon tar mig". Ja, jag är blödig som fan.

Tillsist:
28 februari återkommer Klubb 031-the number off the beast till Knast i Stockholm! Som vanligt, höll jag på att skriva, kommer det bara spelas musik från Göteborg. Förmodligen blir det dans på bardisken och med all säkerhet får ni se mig i sjömantröja! Åsa kommer vara jättefin i sjömansklänning. Ett band blir det också, jag håller det lite hemligt några dagar, men det är nästan säkert att de kommer köra en Håkan-cover. Fatta den allsången!
Mer info kommer, men alla i Stockholm, 28 februari, lönehelg, studiebidragshelg, kom till Knast eller var en 08:a!
Så här vad det förra gången.

Tillsist2:
På onsdag släpper Samtidigt Som sin singel och det firar vi på _____. Viktig dag.
På torsdag skall jag vara med i Studentradion. Sänds någon annan gång. Viktig dag.
På torsdag skall jag lyssna på klassik musik på konserthuset. Viktig kväll.
På fredag spelar jag skivor på en psykologfest. Viktig natt.
På lördag spelar Franke på Storan. Viktig natt.

Och så håller det på!

Jerry Boman

På okänd mark och mår gott.

Det är när man besöker konserter man egentligen aldrig skulle satt sin fot på som man växer. När man får se en annan värld, en värld som innehåller helt andra människor än den värld man är van vid. Fredag kväll blev det Front 242 på Trädgårn… ja, Jerry gick på bodysynth. Tror jag att det heter för jag har fan inte den minsta aning, hade på sin höjd hört namnet på bandet.

Att jag som total novis inom den här genren skall säga om det var bra eller dåligt blir löjligt, jag vet bara att jag faktiskt blev positivt överraskad! I sina stunder så var de här nära 50 år gamla Belgarna riktigt bra! Det som överraskade mig var melodierna, för mitt i all effektiv dansmusik, hård metalskrikade dansmusik hittade jag melodier. Små finurliga saker som kom fram live, växte runt mig och omslöt mig. Nu är ju inte Front 242 kända för sina melodier tror jag, men jag gillade vad jag hörde. Det här var lugnt en av de bästa synthkonserter jag varit på! Man känner enorm skillnad i klass mot mycket annat.



En annan fin sak var att dessa, som sagt, rätt gamla snubbar inte försökte spela unga. De gjorde vad de var bästa på och inget mer. De spelade inte spelat ”Kolla vi är 21!” utan tog det lugnt. Inte så att de stod still men de verkade vara rätt softa med sin situation.

Bäst blev det i stora hitten (japp, man kan snabb läsa på, tex på Wikipedia) Headhunter, mäktig allsång och en väldigt bra låt faktiskt! Speciellt live! Billiga texttrick ja visst, men bra ändå! Just texterna är väl inte något man egentligen skall bry sig om med det här bandet, jag hoppas inte det i alla fall.

Det fanns lite grejjer jag inte gillade: på slutet kom det in en tjej och dansade magdans… Kiviks Marknad ringde och ville ha tillbaka sin dåliga smak typ. Märkligt och väldigt löjligt!

Oöverträffat roligt att bandet hade ”bekväma skor”. Passade inte alls med resten av kläderna men ja, det är väll ok, de har ändå hoppat runt på scener i Europa i typ över 20 år. Då är man förtjänt av bekväma skor.

Nåväl, på det hela taget var det en rolig upplevelse. Jag rekommenderar nu alla synthare i stan att komma med till tex Mint Condition, Svanen eller en fredag på Pustervik. Jag tror ni också skulle växa och må bra! Vi är trots allt samma folk!


Roligt att Trädgårn ALLTID misslyckas med ljus och rök... Antingen såg det ut så här eller var det ingen rök alls. Skärp er!


Svart är det nya... eh svart?

Nu går jag till Styrbord Barbord och dansar till Indiehits!

Jerry Boman

Kärleken kom i ett grönt kuvert.

Det finns olika sorters kuvert, det bruna från SU vill man inte ha, de vita är tråkiga bankpapper som man inte heller vi ha och sen finns det de gröna kuverten. The love ones. Vadderade gräsgröna kuvert som innehåller popkärlek. Ett kuvert som innehåller en skiva med en låt. En underbar liten jävla låt som kommer välta Göteborg. Ett kuvert med en skiva med en låt som gör mig så glad att jag spelar låten 15 gånger i rad. Och ryser varje gång.

Kavalleriet skriver att de bildades igår och att de av olika anledningar måste vara hemliga just nu. Inte vet jag, men det står också att jag är den första att lyssna på låten…
Men lägg av nu! Ni vet ju att ni gör allt rätt! Ni är hemliga, ni ger förhandslyssningar och ni gör musik så oemotståndligt vackert som bara gbgkörer kan vara! En brakstart, snabba springande trummor nerför Andra lång och en text som lyser av feber, hopp och förtvivlan. Xylofon, Xylofon!

Jag är helt såld på Kavalleriet! Helt väck! Jag lyssnade på låten på väg till jobbet, på jobbet och jag kommer lyssna hela helgen! Storslaget är bara förnamnet! Ett nerkok av massa saker jag gillar. En allstarlåt upp mot skyn!

Tänk vad mycket skit man måste se för att bli fri

Jag har mina aningar om vem det kan vara som ligger bakom, men vågar inte gissa. Låt spekulationerna flöda vänner! Förmodligen har jag helt fel, men xylofonen kan ge en ledtråd. Eller luras ni bara? Är ni ett band eller bara en hemlig låt med ett annat band? Kanske var det inte meningen att det här skulle komma ut, men gör ni så bra musik får ni skylla er själva. Kavalleriet måste ut och upp!

Om det här är på riktigt råder jag alla att bilda kö. Skivbolag, klubbar och poplovers of the word unite! Kavalleriet är här och du bör också vara här.

Men som sagt, jag har mina aningar om vad allt handlar om...

Tillsist:

Ses på Styrbord i kväll!

UPPDATERAT:

Tillsist2:

Lyssna på Samtidigt Som:s nya singel! Så gött! Så mycket kärlek! Våren blir en mjuk näve i luften!

Jerry Boman

Graaaaaattis!

Det är med universums största leende jag säger GRATTIS till They Live By Night för deras Bästa video-Grammis! Otroligt! Jag älskar när det går bra för mina vänner! Biffen, Martin och Joel, stort fett jävla tok grattis!
Pratade med både Biffen och Joel på telefon strax efter beskedet, de var helt snurriga av glädje och det kan ha varit de två bästa samtalen jag någonsin ringt. De yrade om att någon sågade sönder Globen med bandsåg... Fatta, de har vunnit en jävla Grammis! Då får man säga vad man vill!

Tillsist:
Glasvegas till Storan 7 mars. Känns så där va?

SKOJAR BARA! Jag är längst fram!

Jerry Boman

2008 är borta.

Först lite siffror:
207 (antalet band/artister som jag såg på en scen 2008)
4 (antalet festivaler)
5 (antalet gånger jag sett Bonnie & Clyde)
12 (antalet gånger jag fått äran att spela skivor)
Tog det lite lungt i år.

Är väldigt trött på alla listor just nu, här kommer min märkliga:

Årets nya:
Ritz. Alla var där. Alltid.

Årets mörker:
Almedal på Storan. Låter märkligt, men det finns ett stort svart moln över det bandet…också. Det kom fram på Storan och det hela var mycket vackert.

Årets land:
Indieland

Årets text:
Orka bry sig om jobb och skola
Orka bry sig om Jerry Boman
Människor Utan Gränser fattar allt!

Årets cover:
REM:s Shiny Happy People. Kristian Anttila gjorde den vacker och skrämmande på Magnus och Magnus

Årets klubb:
Klubb 031-the number of the beast. Min och Åsas klubb på Knast i Stockholm!

Årets inredning:
Club Social… hur FAN tänkte ni nu då?

Årets lokal:
Pustervik. Mycket drama utspelade sig där. Både bra och dåligt drama.

Årets festival:
Kräftskivefestivalen!

Årets Stockholmare:
Remi mellan Sömnen-Stefan och CK. Goa gubbar i annan stad!

Årets båt:
Styrbord Barbord. Lutar mer och mer för varje vecka…

Årets bild:

När alla försök till poserade inte riktigt vill funka...

Årets duett:
Sömnen-Stefan och Luxery-Ralle gör Uggla rättvisa.

Årets gäst:
Mint-Nisse. Det finns bara EN som spelar saxofon i den här stan, och han spelar med ALLA!

Årets modelejon:
Adam Joleby. Alltid i en klass för sig. Kolla noga vänner.

Årets intervju:



Ej att blanda ihop med den andra äldre gubben som spelade två gånger samma helg… på Ullevi.

Årets granne:
Blenda-Lars bor tydligen i min trappa… sedan TVÅ år tillbaka! Vi får ta och styra upp gårdsfesterna Lars!

Årets resa:
Stockholm. Den såg man inte komma…

Årets ö:
Djurö.

Årets förvirring:
”Va fan skall du spela en halvtimme klassik musik på Jazzhuset!”
”Och sen skall du spela en halvtimme Broder Daniel på samma ställe”
”Kommer aldrig funka!”
Det funkade kan man säga…

Årets dans:
Alla 08:or som dansade sig trötta till Håkan på Knast.

Årets stöld:
Flickor tänker på jobb och skola
Pojkar tänker på Jerry Boman
Peter Sjöholm snor Människor Utan Gränsers text och tolkar fritt. Underbart!

Årets arm:
Poparmen...som vanligt.

Årets sökord:
Adam Joleby + flickvän. Läs mer här.

Årets skoj:
Hitta på roliga omskrivningar på Styrbord Barbord. Strykbord Bakbord. Bakpotatis Stekpotatis. Strykbaren Barstryken. Göteborg har aldrig varit roligare…

Tillsist:
På fredag går du till just Styrbord och dansar dig bäng till alla indiehits mellan 80 och 08! Blenda-Lars och Plåt-Erik bjuder på fri entré fram till ETT! Nu sänker vi båten!

På lördag går du till Hagabion:


Tillsist2:
Nästa vecka är det TVÅ bra saker som släpps, Franke och Samtidigt Som! Underbar vecka!

Jerry Boman

Berlin!

Jag vet att ni sitter och trycker uppdatera här hela dagarna och då har det varit lite av en besvikelse senaste dagarna. Saken är den att jag har varit i Berlin och firat nyår!
Följande kan sammanfatta det hela:

Galna tyskar skjuter raketer mitt bland husen. Inte en tysk, utan alla!

Jag har dansat till Gbgpop på Dr Pong. Tack Gustav Gelin!

Jag har varit på rejv (hejja DN stavningen!)... Det var inte så kul, uttrycket "suruttråkad" uppfanns.

Jag har sett Berlin i snö!

Jag har dragit i mig fyra dry martini på 200 meters höjd. Klass på den!

Jag har bott ovanpå en porrbio.

Jag har ett tips på en bar, BlaBla, och lyssnat på go musik. En halvliter finöl för 29 spänn! Du hittar dit genom att åka till Eberwalder Stasse, gå söder ut på Schönhauser Allee, svänga in på Sredbzkistrasse och i första korsningen på vänster sida hittar du detta fina ställe. Inte så mycket folk, men en soft tysk och bra musik samt billig öl.

Jag har ätit dåliga mängder god falafel och halomi.

Jag har varit på samma bar som Daniel Brühl! (alltså samtidigt som han var där...)

Tack alla som var med! Gött nytt år! Nu väntar vi på nya fina uppleverser under 2009!

Jerry Boman