Alla känner alla, precis som i Stockholm.

Ett av de mest slitna uttrycken torde vara "morgondagens stjärnor". I den eviga jakten på nytt, nytt vill alla ha reda på nästa stora sak. Jag är precis en sådan person, tröttnar fort och vill höra...ja "morgondagens stjärnor". Det är därför kvällen på Pustervik känns så underbar, för de två hemliga banden (utöver de två ohemliga) är verkligen framtidens namn. Två band/artister som kommer förfölja dig under 2009, två killar som just nu gör den bästa musiken du kan tänka dig.


Det är glest när Stefan Randström seglar upp på scen. Alla känner alla och ja, det skulle kunna vara en hemmafest. Fast med Sveriges viktigaste textförfattare på scen. Det är där man hittar Stefan, bland själen-ut-och-in raderna, bland tankarna och skiten. Det är texter om det smutsiga vi vet finns men inte vågar prata om. Ofta vardagsrealism, tristess och nostalgiskt återblickande mot romantiken som gick vilse. Stefan sätter ord på vår rädsla, speciellt den om att kamma sig och växa upp. För nog är vi alla rädda för det, att en dag se sig själv sittandes där och ruttna bort.

När Stefan normalt spelar har han med sig bandet, Den stora sömnen, då är det hetsigt. Nu kommer styrkan fram mer... Äh va fan, Stefan är i samma klass som Markus Krunegård! Stefan har ett parti i en låt där han pratar, det är halvt på improvisation och det är så fint. Andas desperation över att livet inte är mer än en hälsning, en rutin som går på repeat.

När den Sömnens skiva släpps i januari lovar jag dig att festivalerna kommer stå på kö, och det kommer betydligt fler folk än i torsdags! Bara en sådan grej att skivan inte är en skiva utan två, den ena innehåller de vanliga låtarna och den andra alla texterna tolkade av Thorsten Flinck. Ja, du läser rätt, DEN Thorsten Flinck. Det är att lita på sina ord.

Stefan blir mer och mer den stora stjärna han har potentialen att bli, det lyser ur ögonen och brinner i kroppen på killen. Jag tycker vi gör så här, bara för att riktigt poängtera hur bra Stefan faktiskt är: Vi samlar in namn som alla vill att Göteborgs stad döper om Rangströmsliden till Randströmsliden! Masthuggets backar skulle te sig lättare då.

Hemligt band nummer två kör bara en låt, men lyssna nedan och njut av Portrait Painters:

(Bortagen film. Ni får ge er till tåls en vecka till...)



Alex/Portrait Painters kommer bli nästa grej från Göteborg, annars skall jag äta upp en av Erik Londrés hattar! Här är det näven i luften anthems och klistermelodier. En perfekt blandning av blankt gnistrande och matt svart. Uppbackad av Bye Bye Bicycle folk går Alex upp och sätter en skrikig version av framtiden. Han ger oss hoppet åter men backstabbar oss i ryggen med slö kniv. Som vanligt blir folk förbannade på Alex, jag förstår, ni är avundsjuka på att han gör det så lätt.

Jag är ohyggligt glad att Portrait Painters följer med upp till min klubb i Stockholm nästa lördag! För er som inte vet det blir det Göteborg för hela pengen den 6 december på Knast i huvudstaden. Flera timmar med BARA musik från Göteborg! Namnet är "Klubb 031-the number of the beast" och det kommer bli så jävla kul! Några tycker vi, jag och Åsa som är den andra delen av klubben, bör sätta upp hönsnät runt djbåset eftersom 08:orna kommer bli så knäckta av tanken på att all intressant musik är från Göteborg. Jag räknar med slagsmål! Och en massa dans dans dans!
Att då Portrait Painters spelar live kommer höja nivån till takåsarna!
Du hittar mer info om det hela på Facebook.

Några bilder från torsdagen på Pustervik:

*I någon låt får Stefan hjälp av Sömnen basisten Nick, som också spelade med sitt andra band Everyday Sensations. Det var ju kanske inte en högoddsare men det var däremot Anders Malm på trummor! Pen Expers och Love & Happiness snyggaste kille improviserar på skinnen med bara händerna. Underbart!

*Klubbarrangör och Irene sångaren Tobias Isaksson upplever sitt livs cressendo när han får sjunga i Everyday Sensations cover av Lyndsay Buckinghams "Holiday road". Alla som cirkulerat runt Mint condition killen senaste tiden vet att det där är all time high!

Nu tycker du att det här börjar bli lite väl internt. Sant, men för att citera Henrik Berggren:

Göteborg är en liten stad - alla känner alla, precis som i Stockholm

Tillsist:

Är fortfarande 2008 år bästa låt! Lyssna på texten!

Tillsist2:

Stans billigaste sexpack folköl!

Jerry Boman

Årets bästa video och årets sista djset!

They Live By Night är Grammisnominerade till Årets video! Det är väldigt kul!
Favoriterna Detektivbyrån är nominerade i Folkmusik/visa OCH Årets Nykomling! Det är också väldigt kul! Och snälla snälla Hellsongs är nominerade i Folkmusik/visa...märkligt...men KUL!

UPPDATERAT: Min Facebookvän/dricka-öl-med-en-gång Sophie Rimheden är oxå nominerad, i klassen Dans/hiphop/soul! Grattis till dig också!

Rösta på bästa video här!

Rösta på resten här!

Tillsist:

27 december spelar TLBN på Jul-Svanen (eller vad det heter) och jag fick just en fråga från annat håll om att spela lite skivor samma kväll! Underbart! Blir en bra kväll det där!

Jerry Boman

Broder Daniel Forever.

Ur kommande dokumentär om Broder Daniel.

Så vackert. Så gripande.
Om filmen fortsätter så där kommer det göra Broder Daniel och Henrik större än någonsin.

Jerry Boman

Göteborg i Stockholm får sällskap!

Det är med STOR glädje jag kan släppa uppgiften att det blir livemusik på "Klubb 031 - the number of the beast" på Knast i Stockholm den 6 december!
Det blir ingen mindre än Portrait Painters som bränner av lite go Göteborgspop till alla 08:ors glädje mellan de röda väggarna. Kommer bli så bra så bra!
Med ny, fenomenal, singel i fickan kommer Alex med vänner ge oss liv och tvinga upp våra armar mot taket!

För er som inte vet det, jag och Åsa från Djurö (hon bor i en sjömansbod på en ö utanför Stockholm) har klubb på Knast den 6 december. Vi kommer bara, jag skriver det igen, BARA spela musik från Göteborg. Du fattar att stället kommer gå i taket av glädje! Alla vet att huvudstaden tittar surt på västkusten för vår goda smak och underbara pop.
Evenemanget finns på Facebook, adda på och framför allt, missa inte Klubb 031 - the number of the beast den 6 december!

Jerry Boman

Vackrare än något annat.

Just nu känns det som jag "genomlidit" flera hundra konserter, druckit flera hundra liter öl i hopp om att saker skall bli bättre och stått i köer flera tusen timmar. Allt för att tillslut hitta den där spelningen som gör 2008 till ett bra år. För att få den där känslan av att tid och rum inte spelar någon roll. Även om just uttrycket "tidlöst" slutar betyda något i samma ögonblick man uttalar det så är det ändå det ordet jag väljer just nu. För jag fick i fredags uppleva något av det vackraste jag någonsin upplevt.

Så här var plotten: Knoppar är ett... man kan kalla det skivbolag men det låter så mossigt. Knoppar är Andre och han knyter till sig band och artister han gillar. Ger dem plats och förutsättningar. Bra kille. Nu fixade han med fest i en lägenhet där han tidigare bodde, adress Tegnérsgatan. Det hela var en Knopparfest och spelade gjorde Eric Fastén, Hajen och Tvärvägen. Bra och trevligt hela grejjen.

Hon provar micken. Det hörs knappt genom de minimala högtalarna. Knuffar undan den och bestämmer sig för att köra ändå. Börjar spela på elpianot... sen kommer rösten. En röst som får hela rummet att hålla andan, vinterns först kväll känns väldigt avlägsen. Jag sitter helt förstenad. Det här är bättre än jag någonsin kunnat ana, folk har tjatat om Amanda Bergman /Hajen ett tag nu. Jag har missat spelning efter spelning. Nu sitter jag där och känner mig som fem år, tomten är i rummet och jag är helt paralyserad. Samtidigt svävar jag.

Hajen har en helt unik röst, den verkar komma från en tid när saker och ting spelades in på raspiga rullband, när en studio verkligen var en studio och personer med dylika röster blev stjärnor över en natt. När musik var magisk och inte ploppade upp bland htmlkoder och i bossarnas exellark.

Jag tror plötsligt på att människor har levt flera liv, att det omöjligt kan vara så att Amanda jobbat upp den här känslan i detta livet. Rösten innehåller så mycket sorg, så mycket melankoli att en 60-årig snöröjare på pass mitt i Norrlandsnatten skulle framstå som en gemytlig putte. Hajen är rastlös, hon vill ha ut allt. Det är så vackert, så farligt och så känslosamt.

Det totala nirvanat kommer i hennes svenska låt "Svensken". Att sjunga på det sättet, på svenska finns ingen annan som gör. Du har aldrig hört något liknande! Lyssna på klippet:


Svensken-Hajen

När jag kippar efter andan
skall det vara för någon annans skull
jag är så trött på min egen
Svensken/Hajen

Herregud så fint!!

Tack Tack Tack Amanda! Du har just förändrat synen på musik, du har satt en trend. Nu är det slut på försöken, skall man bli bättre än dig så få folk fan ligga i alltså!

Så vackert så vackert.

Ni som missade Hajen o fredags, i söndags får en ny chans på torsdag på Kontiki. Jag skall gå! Du, och du och du oxå! 19 börjar det, så om du skall till Mint eller Svanen så hinner du dit också!



Först ut på kvällen var Eric Fastén. Det här var hans debutspelning och han var enligt uppgift "toknervös". Inget som märktes, visst svajade det en liten stund men sedan kom känslan. Jag tror att Eric kan gå långt! Väldigt fina låtar, musik att lyssna på när man är ensam. Jag ser honom framför mig på en vårljumen sommar äng, med solen i ryggen och vi sitter stilla. En grupp människor runt denna ensamseglare (även om att hade en gitarrist med sig) och allt är stilla. Fint fint.



Kvällens huvudakt, tillika kvällens skivsläppare, var Tvärvägen. Det börjar väldigt märkligt, bandet får påpeka att de faktiskt börjat... Det låter först knappt något, man spelar på cymbaler liggandes på golvet, man spelar på halsdukar med järnbitar i. Det är knepigt som fan i början, men sedan kommer melodierna. Likt änglar sänker sig melodierna över oss. Låtarna är som hopklistrade av vackra ljud, som fragment av vågor som satts ihop varsamt. Ibland är det haikukänsla, minsta möjliga väg till målet. Övernaturligt skulle man kunna kalla det. I den bemärkelsen att det samtidigt är organiskt, samtidigt mekaniskt. Statiskt men väldigt väldigt elastiskt.
Lyssna på klippet nedan och försök att inte dras in i Tvärvägens universum.


I can't find my knife-Tvärvägen

Sen bar det av till Ritz, en träff med en orgelbyggare, jag fick en blomma som ett avlägset förlåt (för något jag inte ens minns har hänt), vidare till Styrbord Barbord där jag försökte övertala någon att spela fler nya låtar på sin klubb (larvigt jag vet), träffade en övergiven popstar (men han har ändå framgång så det räcker...), fick dansa till FYRA LÅTAR MED JOY DIVISION! Stort och förmodligen enda gång i livet! En sten föll också, något jag oroat mig för att uppleva hände och det kändes faktiskt bara bra. Väldigt bra till och med. Jag är glad för det. Nu kan jag gå vidare. Bra kväll!

Lördag:
Försök till utekväll misslyckas. Slut på meddelandet.

Jerry Boman

Det bästa. Det bästa. Det bästa.

Det. Bästa. Jag. Hört.
Så overkligt att sitta i en lägenhet mitt i Göteborg och få en konsert i världsklass. Jag överdriver ibland, ropar Vargen kommer lite för ofta. Men nu är det på riktigt. Hajen är från en annan värld.

När jag kippar efter andan
skall det vara för någon annans skull
jag är så trött på min egen
Svensken/Hajen

Det är i klass med Håkans "Det är så jag säger". Enormt.


Mer om det i morgon, nu Risås, Ny klubb och vin.

Ja, just det, imorgon söndag missar ni inte Hajen på Mitt andra hem! Ladyfest fixar fint.

Tillsist:
Har tittat Grant Gees dokumentär om Joy Division två gånger på lika många dagar. Är helt överväldigad. Inte så mycket att det är en snygg film, hur JD sätts i ett samanhang utan mer av känslan när allt faller på plats. Jag förstår Ian. Hoppas ni vänner också förstår, verkligen förstår innan det är försent.

Jerry Boman

Nya direktsändingar under kvällen!

Direkt från Knopparfesten!


Under kvällen kommer jag sända direkt här från Knopparfesten i närheten av Scandinavium. Tvärvägen, Hajen och Eric spelar live, det här vill du inte missa! Jag kommer sända direkt vid ett flertal tillfällen, så kolla in när du har tid! Jag kan tänka mig att sändingarna äger rum mellan typ 21.00 och 22.30. Vet ej mer exakt.
(om jag är riktigt på gott humär kanske det bli någon sänding från Styrbord Barbord, den innehåller inga band men däremot en massa känsla.)

Okej säger du, hur fan funkar det här nu då? Jag sänder alltså direkt från min mobil, premiär var det häromveckan från Svanen. Då spelade Skansros.
Den här gången bör det bli snäppet bättre bild och ljud då jag kan köra via trådlöstbredband istället för 3G. Det du behöver tänka på är att uppdatera för att det skall dra igång. Fryser bilden så kan du också få uppdatera.
Nog om det tekniska: Inte missa!

Jerry Boman

Håret reser sig på armen igen.

Vilken kväll! Kapten Hurricane på galet humör är en upplevelse, det flög gitarrer genom luften (bokstavligen, sångare Christian fick en i huvudet) och det var håret-reser-sig-på-armen-allsång. Lyssna på klippet ovan så förstår du! Till exempel från 04.30 och till slutet, underbart!

Jag spelade skivor och vad skall man säga, det gick väldigt bra. Underbar stämning när folk verkligen skriker låt efter låt! Jag var tvungen att hoppa in i dansen några gånger. Körde mitt "trick", tre låtar i rad av samma populära band... Ingen slog sig denna gången som tur var.
Jag vill spela skivor alltid! Man får så många kramar av snälla flickor och pojkar.
Jag spelar varsomhelst närsomhelst, bara säg till!

Men det var ändå Kapten Hurricanes kväll, de blir faktiskt bättre och bättre varje gång. De är fortfarade en samling märkliga människor, men musiken de gör, eller snarare Christians texter är i världsklass. Så smutsiga, så obehagliga och så smarta. Ovanpå det storslagen dansbandsindie.

Men som sagt, kolla på klippet och lär dig hur en publik skall tas.

Tillsist:
Det är saker på gång till "Klubb 031-The number of the beast!" För er som missat det hela: Den 6 december har jag och min vän Åsa klubb på Knast i Stockholm. Vi kommer BARA spela poplåtar från Göteborg. För att liksom visa 08:orna vad som gäller...
Om du är i Stockholm kommer du dit!
Finns som event på Facebook, lyckas inte länka just nu.

Jerry Boman

UPPDATERAT:Stockholm, Storhetsvansinne och Portrait Painters

På onsdag spelar jag skivor på Kapten Hurricanes släppkalas. Eller egentligen vet jag inte riktigt vad det är för tillställning, det hela har det underbara namnet Storhetsvansinne. Jag gillar! Klart är i allafall att Kaptenerna spelar, det är på Röda sten och sen fattar jag det som att det är någon form av utställning och en poet. Nu menar jag inte alls att låta avmätt, men bandet har själva omgett det här eventet med ett mystiskt skimmer.

Som svar på det kommer jag att spela mjuk trashdisco till att börja med, sen slinker det nog över till England en stund, via västra delarna av Europa för att fullständigt byta riktning och slungas tillbaka till Tuna! Jag tror fan jag skall dra till med sanslöst mycket Kent! Så avslutar jag med Broder Daniel och ber att ingen bryter käken den här gången. Har vi en plan?
Mitt i allt kommer jag premiär spela (tror jag, för låten kom ju upp på Myspace idag måndag) Portrait Painters nya låt. Den är helt makalöst bra!

Äh, ni får komma dit så ser vi vad det landar. Röda sten på onsdag alltså, klockan 19.

Tillsist:
Det kan bli en grym helg vänner!

Torsdag: Orkidéerna på Svanen. Och underbara Tildeh som förband! Så fint så fint! Ni minns väl var ni hörde om henne först?

Fredag: Knoppar-förfest med Tvärvägen och Hajen och Eric. OjojOJ!

Lördag: Svenska ord på Stars`n´Bars. Bara musik på svenska! Fatta va stort!
Sen cyklar man i väg till Ny klubb och andas in så mycket rök att man känner sig lika gammal som man är. Men ja, det lär ju bli mycket folk där. Om jag kopplar en GPS på Irene/Mint-Tobbe och han en på mig så blir det roligare och mindre missförstånd än förra gången.

Tillsist2:
Göteborg flyttar till Stockholm för en natt!
Jag och Åsa kör "Klubb 031 - The number of the beast" på Knast i Stockholm. Vi kommer bara spela musik från GBG! Ta på dig dina finaste sjömanskläder och kom!
6 December på Knast alltså! Kommer bli en galen kväll!
Du vill INTE missa!

Jerry Boman

Stan gör mig galen

Ryktet om min död är... nä, det där var fånigt. Jag har varit i Stockholm sedan i tisdags natt. Därav min bortavaro här, de har inte internet i huvudstaden. Jag kan sammanfatta det hela så här utan inbördens ordning:

Djurö
Carmen
Imperiet
Himmelen därtill
Speak easy
Knast
Gelin
Sugar Bar
Jerry lägger alla kort på bordet
Folkets kebab
CK
Kumlin
Våningsäng
Förlorare eller förlorade
Berlin
Hanna
Klubbmöte
Stora känslor
Sjömansboden
Åsa
Slussen
Gessle
Debaser Medis
Jerry är 14år
Staten och kapitalet
Buss 433
Bondegatan
Chutney

Allt har varit helt snurrigt, upp och ner, fram och tillbaka. Tack alla inblandade.
Nu skall jag bara landa, sluta vara så förbaskat naiv och planera för vinterns bästa klubbkväll i Stockholm. (en jävla massa mer om den grejjen inom kort!)

Heja Göteborg!

Jerry Boman

Fysiskt krävande under glaskronorna.

På något sätt tänkte jag att det var lite synd om Joel Alme. Han höll på med hockey när kompisarna spelade i BBQ, släppte skivor och höll på. Samtidigt som Alme stod mur för stenhårda puckar. Det något sorgligt över det, att han bara en dag bytte intresse. Sorgligt med meningen vackert. För precis som döden kan te sig vacker och romantisk kan andra livsavgörande händelser göra samma. Ut rämnar storhet och en stark känsla egensinnlighet. Att man vågade stå för sig själv.

Joel Alme gör musik att gråta till, att gräva runt med i sitt inre. Varenda liten beröring på stråkarna är pianosträngen runt halsen. Du måste berätta det du har att säga. Nu. Ut vinglar ord så vackra att Stadsteaterns foajé håller andan. Joel själv påpekar lite vackert att nu får vi allt hjälpa till och skapa stämning, men vem vill bygga en lokal med gråtande människor? Om allsången varit det minsta starkare hade vi varit fler som packat ihop där under de avlånga glaskronorna. Det lila ljuset hade använt våra blöta kinder likt spegelbollar och kastat ut våra känslor mot Götaplatsen. Posidon hade träffats av reflexer från många människors vackra tårar. Varenda raggare utanför hade kunnat se oss.

Vi är inte beredda att ta den risken. Det räcker att vi får vara i samma rum som dig Joel, att vi får höra dig högljutt viska fram de finaste ömhetsbetygelser som vi hört.





En sak måste du lova mig Joel, skriv aldrig en låt direkt till en specifik person. Den personen skulle inte ha en chans. Ingen skulle någonsin kunna säga de vackra sakerna, hur sorgliga de än må vara, lika vackert som du.

Efter den härdsmältan gick jag skakande ner för Avenyn, mot Ritz och Indianen. Det var trevligt men jag var på tok för trött och mentalt påverkad för att hålla ut någon längre stund. Jag var verkligen fysiskt utmattad av Joel Almes konsert. Möjligtvis av fredagens händelser också, men sånt brukar gå över. Minnet av den där kvällen i lila ljus, i foajén kommer dock göra mig skakig länge.

Tillsist:
De närmaste dagarna kan precis VAD som helst hända. Allt i från total våreufori med fjärilssafari till mörkaste smålandsskog i regn och minusgradshalka. Ses på andra sidan.

Tillsist2:


Vilken underbar idé! Kan bli hur kul som helst!

Jerry Boman

Energifältet och jag.

Kvällen kunde slutat i katastrof. Jag skulle ta en kort kort sovpaus, glömde ställa klockan och sov i några timmar. Vaknade helt snurrig och trodde för en sekund att det var lördag morgon. Största ångesten den här veckan!
Nu blev dock kvällen tvärt emot katastrof, det blev en av de bästa kvällarna den här sidan 00-året.

Jag har som ni vet väldigt svårt att anpassa mig efter min ålder, det kan verka patetiskt som fan och det är det säkert också, men jag vill inte stela till. Är livrädd för det. Jag blir hög på energin som finns där bra människor finns, en energi som jag inte har den blekaste om hur människor finner bland soffor,barnvagnar och "fredagsmys". Fan, fredagar skall vara en kamp! Nåväl, den här kvällen innehöll allt, bra gamla vänner, bra nya vänner, två band på toppen och en efterfest som jag kunde stå ut med. Vilken jävla tur att jag inte försov mig totalt...



Samtidigt Som är en uppviglade popmaskin. Var än de ställer sig blir golvet galet. Den här kvällen inget undantag, en kille försöker fyra gånger hoppa ner från scen, ner i publiken. Ingen fångar honom. Ändå försöker han igen. Förmodligen för att han tänker "om SS nu är så här bra i kväll så måste jag bjuda till!". Och SS är precis så bra! De spottar och fräser, rämnar mitt itu och blåser ut alla ljus. Frasses gitarrband går sönder, han sätter sig på knä och kör vidare. Aldrig ge upp, allt måste ut nu!

Samtidigt Som är idioten. Den renade känslan av att svinga sig tillbaka till apstadiet. SS är fyllan som inte tar slut, när världen är med en och rustningen faller av. Det kommer vara glömt i morgon men vem fan bryr sig. SS är nog det band som skulle passa bäst på en kryssning där baren var fri och alla nakna. Riktigt underbart blir avslutningen med Liket Levercovern "Levande Begravd". Efter mycket knuffade får vi upp Almedal-Adam på scen och han avslutar magnifikt vid micen!



Den Stora Sömnen kan ses som Samtidigt Soms storebror. Lite smartare, lite mer beläst och lite större helt enkelt. DSS är helt enkelt kostymen, Stefan levererar samtidsanalyser med en sådan skärpa att det mesta verkar dumt och naivt i hans närhet. Det är uppriktigt obehagligt ibland. Lätt att snöa in på det svarta hos DSS, men sanningen ligger i överblicksperspektivet. Bandet har förmågan att se sig själva i sammanhanget, de sätter inte sig själva på piedestal utan hymlar inte för en sekund med sina svagheter.

Musiken har mer själ än punken, samtidigt är det pophöjningar i parti och minut. Det har också soulat till sig. (Fråga mig inte om det ordet finns, eller nu finns det!). Texterna är uppgiva, ibland dubbelironiska men aldrig att de slår knut på sig.



För er som undrar, den stora kameran mitt i klippet tillhör SVT. De följde med DSS till Göteborg för att dokumentera bandet. Det hela kommer sändas i UR en fredag någon gång. Det är humor i det: Den stora sömnen i Utbildningsradion! Skulle kunna tänka mig att betala tvlicens bara för det!

Det var länge sedan publiken var så härlig på Pustervik! Är det Jonk-effekten? Club Slacker-effekten?

Festen rullade på, det var drinkar och det var drama. Hamnade på Vallgatan, hamnade på bild, hamnade i en soffa innan jag så sakta gick hem genom stan.
Det är då man tänker på att det ändå är fint att alla de här människorna faktiskt kan ha med mig att göra. Jag som i deras ögon är lastgammal, stundtals ohyggligt osocial och jag som varje vecka ömsöm älskar deras musik ömsom hatar den. Men samtidigt är det precis så här jag vill leva. Tack för att jag får vara med på ett hörn vänner.

Jerry Boman

En spårvagn döps.

Jag skall erkänna, jag var länge tveksam till Skansros. Det hela kändes skapat. Uträknat av den onde för att vi skulle älska det. Geografiska låtar om vår stad, en gnutta västkustromantik för dig utgjuten. Här, ta en del av Morrissey kropp och dela den med dina lärjungar. Besjung hatkärleken och längtan härifrån.

Det här var 1000 år FL. Tusen år före jag såg Skansros live. Före Live. Nu är det hela en annan skola. Det beror på en enda man, Felix Andersson. Resten av bandet ser man inte så mycket av. Men Felix står där mitt i regnet och väller ut sina ord. Då blir allt så mycket bättre, för när orden blir kött och blod förstår jag att ja, vad skall denna kille annars sjunga om än sitt liv? Han kan ju gärna inte sjunga om något annat, och att han tagit smak av sin omgivning kan han inte hjälpa.

Denna Göteborgskväll föddes en stjärna, en kille som folk kommer att referera till. Det kommer att viskas på spårvagnshållplatserna på fredagskvällar att "man borde gå dit Felix går". Han kommer bli stadens stora. För efter fem sex låtar känner vi Felix och det känns som han känner oss. Förmodligen har han 1200 vänner eller mer på Facebook, förmodligen börjar det i dagarna nålas upp bilder av honom i diverse lokaliteter. Om något år skall du inte bli förvånad om vagnen kommer ner för backen från Stigbergstorget och blänkande förkunnar att den minsann heter "Felix Andersson". Sen rullar det på, snart får Felix ett eget litet vitrinskåp inne på Evertmuseet och sen blir han en stjärna i betongen på Erik Dahlbergsgatan.

Men som sagt, resten av bandet minns jag inte alls.

Jerry Boman

Framtiden är här!

Då har IndieTV haft premiär! Skansros gjorde en superspelning, och delar av den sändes live här på bloggen. Det är väldigt väldigt stort! (jag har fått rapporter om att allt funkade)

Här finns en inspelad version av sändningen, inte så bra kvalitet men tänk på att detta sändes LIVE via en mobiltelefon!

Här ser du ett klipp som jag spelade in i slutet, lite bättre bild och ljud.


Alltså, nu är framtiden VERKLINGEN här!

Jerry Boman

Nu är det dax: IndieTV!

Ikväll händer det! Klockan 00.15 ungefär blir det direktsänding här på bloggen! För första gången någonsin: IndieTV! Direkt från Klubb Svanen på Jazzhuset med Skansros!



Så här gör du:
Se först och främst till att du har senaste flashspelaren. Ladda ner här.
När klockan börjar närma sig 00.15 så kan du behöva trycka på uppdatera i webbläsaren för att det hela skall dra igång. Du behöver också trycka på den stora playknappen.
Om bilden skulle "frysa", prova även då att trycka uppdatera.
Det här kommer bli grymt!
Det blir två låtar med Skansros. Håll till godo!
(om du gillar Skansros så tycker jag du glider in på Itunes eller Klicktrak och köper skivan. Inte jävla ful laddade!)

Om det inte funkar i spelaren KLICKA HÄR! (så kommer du till en annan sidan där spelaren finns)

Om inget annat funkar så kommer klippet upp här strax efter jag spelat in det:



Jerry Boman

Indietv!

På torsdag kommer en helt unik händelse att äga rum här på bloggen. Cirka klockan 00.15 kommer jag sända live från Jazzhuset och klubb Svanen. Skansros kommer bjuda på två låtar.
Ja, du läser rätt, det är en livesändning! Den första livesändningen någonsin från en liten popkonsert! Indietven är född! Hurra!
Så du som inte har möjlighet att vara med oss på Svanen kan alltså kolla in hur det hela går till, i direktsändning!

Sammanfattning:
Skansros live från Svanen
Ca 00.15 på Torsdag

Magiskt!

Tillsist:
På fredag går du till Pustervik, Den stora sömnen och Samtidigt Som spelar. Galet bra!
På lördag väljer du mellan Dapony Bros på Sticky eller Joel Alme i foajén på Stadsteatern.
Nu vet du.

Tillsist2:

Tack för att jag i allafall fick höra lite Glasvegas via telefon igår. Det var väldigt vackert...

Jerry Boman

Glasvegas spelar i kväll!

Ikväll spelar Glasvegas i all hemlighet på Obaren i Stockholm! Bara så ni vet, ni som bor där! 19.30 är tiden...

JAG ÄR SÅ GRYMT IN I HELVETE AVUNDSJUK PÅ DIG SOM FÅR GÅ DIT!

För en gångs skull skulle jag vilja bo i Stockholm. Det är typ det och kanske en grej till som skulle få mig att byta stad just nu.

Skit.

Tillsist:

Tillsist:
Originalet


Hyllningen


Dapony Bros släpper ÄNTLIGEN skiva och det firar vi på Sticky på lördag. Underbar video!
(det är galet ändå, jag intervjuvade Dapony Bros prebloggen typ våren 2003, då skulle de släppa skiva "på riktigt" sa de.)

Jerry Boman

Tre nätter i Göteborg

Okej då tar vi det från början:

Torsdag:



Raketmaskinen. Du måste lägga in det namnet i ett skåp, låsa nog och alltid ha det där. För det är viktigt att du minns det här. Amanda Werne står i stora universum, rör sig knappt, har låtar som viskar sig fram genom rymden. Små korrigeringar men i det övriga perfekt. På sidan står Henning Sernhede och lägger ner hela sin själ mot gitarren, han glömmer förmodligen att andas. Jag glömmer det ibland, speciellt den här kvällen.

Med hjälp av resten av bandet skapas ett hål i tiden. Jag blir totalt uppslukad. Det är så vackert men samtidigt farligt. Jag får för mig att det skulle vara den bästa av dödar att få släppa taget om rymdfärjan, sväva i väg och vara totalt fri. Samtidigt vet man att det bara kommer leda till döden. Men i just det ögonblicket skulle en enorm frid sänka sig över mig. Högt där ovan jorden blev allt så obetydligt. Tiden blev irrelevant, om en meteorit träffade mig nu eller sen spelade ingen roll, nuet är viktigast.

I lurarna bakom den guldspegelglas beströdda hjälmen skulle Raketmaskinen ta över helt. Så här i nuet. Musiken är snabb och långsam på en gång, breder ut sig. Det perfekta ljudet till den stillsamma resan mot utplånandet. Fridfullheten som kommer bytas mot katastrof. Amandas röst innehåller så mycket ursinne, men hon är smart nog hålla inne på det. Det är den romantiska delan av sorg vi får höra. Samt väldigt vackert. Den fridfull resa mot raseriet.



Djuret gör låtar som är för bra för att vara sanna. Jag menar va fan kommer det ifrån! Inte en tendens till svaj, kan bara bottna i ett enormt självförtroende. Och det där självförtroendet har de gjort sig förtjänta av. Det här är bandet som tar dig till mitt in i din skivsamling, som kopplar ihop popen med visan. På ett tjusigt fint sätt.

Så här är det, Skansros talar alla om just nu. Det är okej med mig men fler borde prata om Djuret. För sant är att det här är bättre, de spelar till vissa delar på samma plan. Men där Skansros totoalt saknar självdistans har Djuret allt. Djuret får hamnromantiken att figurera i bakgrunden. Man anar endast kranarna, packhusen och det svarta havet. Det är väldigt finurligt gjort.

Samtidigt tror och hoppas jag att Skansros bara driver med oss. Hoppas det. Men förmodligen kommer Skansros slå allt live...



Johan Hedberg, ja det är han i SKWBN, sprängde sig in i våra huvuden våren 2007. Han är ursprunget till att jag hittade på nya genren "strutpop", och han tar samplingen till storslagna nivåer.

I Johans värld kan allt bli musik, allt kan bli rytm. Man kan höra skator, avhuggna fioler och förmodligen ljudet av lille killen som gör kaffekokaren på simskolan. Över detta mattor av ord, staplade tillsynes huller om buller. Fram träder en uppviglare, som retar en. Men han gör det vackert, precis som man kan åka på spö bara för att man under den spända tystnaden innan revolverduellen säger "Din mamma ringde, hon vill ha tillbaka sina trosor".

Tyvärr missar allt för många den här mannens känsla för text, hans briljanta samplingar och hans sköna uppenbarelse. Efter Djuret gick typ alla. Det var väldigt märklig. Men samtidigt blev det en väldigt bra stämning, för alla som var kvar var det just för Johan. Hoppas han kände det, och inte tänkte så mycket på att alla drog.

Se videoklipp i förra inlägget.

Fredag:
Först en runda på Ny klubbs händelse neråt hamnen. Var inte på humör, skrattade dock mycket åt min nya epitet "Göteborgs Perez Hilton". Tack du som kom på det. Skrattade också åt följande konversation:

Väldigt kort tjej: "HEJ! Vi typ känner varan!"
Jag: "Jaha?"
Väldigt kort tjej:"-Ja, alltså du gillar ju Samtidigt Som så mycket! Jag med!"
Jag "Jaha?"
Väldigt kort tjej:"Och jag har legat med Frasse så då är det ju ungefär som att du och jag känner varan!"
Jag "Jaha..."

Missförstod Irene/Mint-Tobbe och drog till Pustervik. Där var det stökigt, någon slängde sten in genom rutan... hamnade en stund på efterfester (ja i plural) men kände bara, nej.

Lördag:


Ibland räcker det med att plocka in någon som är "fel". Alltså någon man inte förväntar sig skall stå där på scen. Som vänder till musiken på sitt väldigt personliga sätt.
Kolla på klippet nedan, killen heter Stefan Holmberg och ja, han gjorde hela Björn Kleinhenzs konserten på Konstepidemin i lördags.



Ja, du fattar. Plötsligt var annars rätt stillsamme Björn på tårna, energin sprutade ut från scen och allt var tack vare Stefans gitarrspel. Makalöst! Han adderade storslagna ljud till Kleinhenz musik. Han gav sig själv gånger två. Han gav sig till oss som stod nedanför.
Nu låter det som musiken normalt inte är så intressant, men det är den. Björn har gjort väldigt fina låtar. Dock är det inga röjar precis, och det tror jag inte är meningen heller. Därför blir överraskningen så stor med Stefan på scen. Plötsligt var allt på allvar, liv eller död. Svart eller vit. Stefan tog emon till Björn, och det var det finaste en gitarrist kan göra tycker jag.

Kleinhenz gick den här kvällen från lilla scen till stora arenan. Från dammiga bord, ölpaket och nötter till ståplats, flasköl och rejäla mackor. Mäktigt! Tack Stefan för den resan!

Bra fest annars på Konstepidemin, jävla massa dans och jag hoppas ingen slog sig. Hur mycket folk som helst. Trevligt.
Dock gör jag som jag brukar, när Jerry blir för full sätter roboten in och jag cyklar hem. Kan inte riktigt kontrollera det där, men det har också räddat mig från jävla massa jobbiga situationer tror jag.



Just det ja, Holmes spelade oxå den här kvällen. Inte så kul.
Jag håller med deras Myspaceadress: Holmezzz.

Tillsist:



Djuret spelar så fingrarna blöder.

Tillsist2:
Det här är bara för roligt!
Frågan är ju om själva Dolly var tillräckligt bra eller inte. Men men vissa lever ju fortfarande i den tror att musikupplevelser handlar om teknik.
Snart kommer väl någon att klaga på att verkligheten har för dålig upplösning, att ljudet från träden är för brusigt, att färgerna på höstlöven är för blaskiga och kräva pengarna tillbaka från Gud eller Stadsministern.
Skall man köra med det någongång på Underjorden? "Jag vill ha inträdet tillbaka för det var så dåligt ljud ikväll! Och vi ju inte snacka om hur dåligt ljudet var! Sen blev jag helt snefull av den billiga ölen!"

Tillsist3:
Den här veckan ser jag fram emot:
Skansros. Har på känn att det är tiotusen gånger bättre live.
Dapony Bros släpper ÄNTLIGEN en skiva! Herregud vilken tid det tog! Det är sånt som får en att undra om "skivbolagsdeal" verkligen är det enda här i livet.
Den stora sömnen/Samtidigt Som. Kom kom innestadsbarn, kom så river vi Pustervik! Det kommer bli ett slag på fredag!

Tillsist4:
Höstens modeikon: Adam Joleby.

Jerry Boman