Florence Valentin / Johan Borgert

Florence Valentin / Johan Borgert
Pustervik Göteborg
11 februari 2005

Det fanns en tid för inte allt för längesedan när vi små popsnören sprang benen av oss för en demo-inspelning med Florence Valentin. Vi njöt av den där Love med band. Han som fångade allt som Håkan missat. Han som flåsade ur sig ord och spelade sin gitarr med hjärtattacks frenesi.
Men det var då. Nu är nu.
Nu är det ingen som kommer att springa mer. Möjligtvis springa på toaletten.
FV har helt enkelt bytt riktning totalt och bytt till något i min smak sämre. Det låter som svensk soul. Men utan "soul". Platt och tillrättalagt. Var är flåset och "slå upptåt" attityden? Var är punken, Love?
En riktigt rejäl besvikelse.

Johan Borgert släppte en singel 2003. En otroligt PK sak som hette Smal. En finurlig liten poplåt. Sedan glömde jag bort honom.
Nu har han slagit sig ihop med bandet Holy Madre och gett ut en skiva. Eller skivan kom ju för ett tag sedan.
Johan ser ut som en riktig gubbrockare. Kepsen sitter där den ska och benen håller till lite för långt i från vandra.
Men musiken och texterna är så långt i från gubbrock man kan komma. Riktigt finurligt intelligent och trallvänligt. Den lille killens revacne på de tuffa killarna.
Bäst är nog "Jag tror jag heter Daniel ikväll ". Bandet är glada och uppspelta, lite som kor på grönbete efter en lång väntan i ladugården.
Kanske blir det lite smetigt på slutet, låtarna flyter in i varandra.
Men summan av kardemumman (ack du sköna ord!) är en riktigt riktigt bra konsert! Med bra låtar och en Johan på topp!

Jerry Boman